Äntligen har jag fått träffa Scarlett
O´Hara! Det har varit ett privilegium att stifta bekantskap med denna viljestarka,
street-smarta dam, som är så långt före sin tid. Det enda som hon inte förstår
sig på särskilt bra, det är det där med män….
Född på en plantage som hennes
irländske far byggt upp från ingenting, har hon som barn och tonåring haft allt
som en ung fin fröken kan önska sig. Fester och middagar avlöser varandra och
hon finner sig omsvärmad av traktens unga män. Men hon vet vem hon vill ha, för
det finns bara en. Ashley. Och just honom kan hon inte få, han är förlovad med
den menlösa Melanie. Dessa kärleksbekymmer är Scarletts största problem, fram
till dess att det amerikanska inbördeskriget bryter ut. Plantagefamiljernas
tillvaro slås bokstavligen i spillror, slavarna friges, hus och hem bränns ner
i trakten och ingenting lämnas kvar. Familjen O´Hara skonas inte och Scarlett finner
plötsligt att hon blir tvungen att ta rollen som familjens överhuvud och trygga
familjens tillvaro. Svälten är överhängande, men det som kan rädda familjen är
äktenskap med lämplig part. Inte för att det finns så många män kvar att gifta
sig med efter inbördeskrigets härjningar. Men Scarlett finner sig snart gift
med den betydligt äldre Frank, som har en affär i Atlanta som han sköter ganska
dåligt. Scarlett bestämmer sig för att hjälpa upp ekonomin genom att skaffa sig
ett eget sågverk. Gissa om det skapar skvaller i staden, en kvinna med näsa för
affärer! Så utomordentligt opassande! Men Rhett Butler då, undrar ni, när kommer
han in i bilden? Jo, det är nu det börjar bli komplicerat. För om Scarlett har
dåligt rykte så är det ingenting mot denna stilige charmör som tjänat massor med
pengar under kriget genom diverse märkliga blockadaffärer. Det är hans pengar
som gör honom intressant för Scarlett, men själv har han andra planer…
Över 1000 sidor läsnjutning. Denna
roman har allt; överflöd, krig, svält, sjukdom, romantik, sorg, uppoffring osv.
Jag har varit helt absorberad. Livet känns lite tomt nu när boken är slut, vad
17 ska man läsa efter det här?!