Nao och Ruth. Så heter bokens huvudpersoner. En annan viktig karaktär är Naos pappas mormor Jiko, som är över 100 år och nunna och
bor i ett kloster uppe i bergen. Och så har vi pappas morbror Haruki, som blev
kamikazepilot under 2:a världskriget, för om han nu skulle dö i kriget så ville
han hellre veta när. De beryktade kamikazepiloterna gick till historien som
självmordsflygare.
Såhär hänger det ihop. Ruth är
författare och bor på en enslig plats på den kanadensiska kusten tillsammans med sin man.
En dag hittar hon en ilandfluten Hello Kitty-låda i strandkanten. I lådan finns
det en dagbok och några brev. Dagboken har Nao skrivit, medan breven är gamla
och skrivna av kamikazepiloten Haruki.
Nao är en sorgsen tonåring i Japan,
svårt mobbad och med en pappa som ägnar dagarna åt origami och självmordstankar,
medan mamma är den som sliter och försöker få ekonomin att gå ihop. För att
komma bort från vardagen blir Nao skickad till Jiko en sommar, något som ger
henne andra perspektiv på tillvaron.
En ren njutning att läsa, även om
det inte är någon munter tillvaro som Nao lever i. Hon funderar mycket kring närvaro,
vad är nu och varför ska man leva. Kanske ska man sätta värde på sitt liv, av
respekt för de som faktiskt tyckte om att leva, men inte fick.
Det är inte ofta man hittar dem
och man vet aldrig när det inträffar. Men plötsligt sitter man där med
årets guldkorn i sina händer och vill inte att det ska ta slut. Den här boken
kommer att stanna kvar hos mig länge. Tycka om. Väldigt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar