Välkommen till min hörna av världen!



Här hoppas jag du hittar ett boktips eller två. Eller tre....eller jättemånga... Jag anser mig vara allslukare vad gäller böcker. Det blir mest romaner och deckare skulle jag säga, inte så mycket fakta. Kan bli fantasy också, det händer!

torsdag 27 februari 2014

438 dagar, Johan Persson och Martin Schibbye

Att åka in i den stängda Ogadenprovinsen i Etiopen med hjälp av motståndsrörelsen, är det korkat eller är det modigt? Men om ingen annan gör det, vem ska då ge en oberoende bild av vad det är som faktiskt händer i området?
De unga journalisterna Johan och Martin har gjort reportage i oroliga trakter förut. Men Ogaden har de aldrig försökt sig på förut, och knappast några andra journalister heller. Först intervjuar de flyktingar som flytt från Ogaden och nu lever i flyktingläger i Somalia. De vittnar om tömda byar och oljebolag som tar över marken efter att militären kört bort lokalbefolkningen. Sedan kommer dagen då Johan och Martin själva åker in i området. Det slutar snabbt illa och de blir tillfångatagna av militären. Nu följer skenavrättningar och bisarra ”erkännanden” på video. Till slut blir de körda till civilisationen. Så småningom en rättegång som är som en fars, därefter en dom och ett långt fängelsestraff.
Första halvan av boken är en spännande skildring av hur man samlar fakta i en oroshärd och samt en actionfylld jakt genom öknen. Den senare halvan av boken, när killarna hamnat i Kalityfängelset, handlar mer om överlevnad och hopp. Hopp som tänds och släcks och tänds igen. Martin, ödmjuk och diplomatisk, skriver romantiska brev till sin fru. Johan är en mer råbarkad typ, som älskar rockmusik. Men det handlar också om de andra som sitter där i fängelset och om den gemenskap som utvecklas mellan fångarna.

Oavsett vad man tycker om reportaget som sådant, så är det här en mycket intressant reportagebok. Väldigt öppet och naket om att sitta som journalist i ett fängelse i ett land långt borta. Samtidigt som Johan och Martin ändå lyckas lyfta det som reportaget var tänkt att handla om från början, det vill säga konflikterna i Ogadenprovinsen. Ska du läsa den här boken? Ja, absolut!

onsdag 12 februari 2014

Utrensning, Sofi Oksanen

En nattsvart tidsresa genom den estländska historien, från 1930-talet fram till Estlands självständighet på 1990-talet. Några kvinnor leder oss genom historien. Aliide är svårt svartsjuk på sin syster Ingel, för Ingel har gift sig med Aliides livs kärlek Hans. När kriget bryter ut kämpar Hans kämpar Estlands sak. Det gör att han aldrig mer kan röra sig fritt. Officiellt är han död. Ingel och hennes dotter blir deporterade medan Hans blir kvar hos Aliide. Han lever sitt liv i husets skyddsrum, eller gömd i skogen. För att skydda honom gifter sig Aliide med fienden, en rysk man.

Tiden går och en dag långt långt senare, när Aliide blivit en gammal kvinna, hittar hon Zara i sin trädgård. Zara är ryss, men har kommit till Estland från Berlin. Där har hon suttit fast i girig prostitution, men nu har hon lyckats fly från sina hallikar. Aliide är det enda namn hon känner till i Estland. Hennes hallikar är inte långt bakom henne och hon behöver hjälp. Trots sina upplevelser drömmer hon fortfarande om friheten i väst. Men vem är hon?

Jag har känt till Estlands historia väldigt dåligt, även om jag tydligt minns firandet från när baltstaterna blev fria. De politiska händelserna är inflätade i romanen på ett subtilt sätt. Det är en väldigt mörk roman och jag mådde fysiskt dåligt av att läsa det här. Men så byggs det upp till en spännande thriller, så man måste fortsätta läsa. Och vilken skicklig berättare hon är, Sofi Oksanen.