Lila är en hemlös flicka, även om
hennes första år inte började så. En dag när hon satt på trappan kom Doll förbi
och tog henne med sig helt enkelt. De vandrar omkring på vägarna och Doll får
arbete lite här och var. En gång stannar de ett helt år på ett ställe. Då får
Lila gå i skolan och lära sig läsa.
Så kommer det en dag när Doll är
så gammal att hon inte orkar ta hand om Lila längre. En händelse gör också att
de till sist skiljs åt för alltid. Nu är Lila ensam. Hennes längtan efter någon
tar henne till en liten by och till kyrkan där. Ett möte med prästen gör att
ett nytt liv tar fart.
En bok om behovet att ha någon att ta hand om. Inte nödvändigtvis att bli tagen om hand själv. En långsam roman utan
direkt berättade händelser. Allt lindas in och som läsare får man själv försöka
förstå vad som händer. Ändå är det här lättläst och det flyter på. Jag kom på mig själv med
att nästan sträckläsa boken. Nu låter det som att jag tyckte det här var
alldeles fantastiskt, men egentligen är det ingen speciell bok. Dessutom är den
lite gubbsjuk och hade det varit en man som skrivit så hade jag inte accepterat
det här. Nu känns det ändå okej, men ingen bok jag kommer att minnas särskilt
länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar