Välkommen till min hörna av världen!



Här hoppas jag du hittar ett boktips eller två. Eller tre....eller jättemånga... Jag anser mig vara allslukare vad gäller böcker. Det blir mest romaner och deckare skulle jag säga, inte så mycket fakta. Kan bli fantasy också, det händer!

torsdag 29 december 2011

Inlåsta, Emma Donoghue


Ännu en bok berättad ur ett barns perspektiv. Denna gång är det femårige Jack som berättar om sin värld. Världen består av Rummet. Där bor Jack och mamma. På kvällarna kommer Svarte Man. Då måste Jack gömma sig i garderoben. När Jack fyllt fem år tycker hans mamma att det är dags att berätta för honom att det finns ett Utanför också. För människorna som Jack ser på TV, de finns på riktigt. Mamma vill så gärna komma tillbaka till Utanför. Hon har varit inlåst i Rummet i sju år och längtar efter sin mamma. Det blir Jack som får se till att planen att komma åt går i lås. De måste lura Svarte Man!

Hela tanken på Utanför är förstås väldigt omtumlande för Jack. Och hur ska det gå för Jack med  alla nya intryck, relationer med andra människor. Bara att ha på sig skor, vad ska det vara bra för?

Mycket mycket bra! En historia som egentligen är alldeles fruktansvärd, men som berättas på ett så ljust och positivt sätt ur ett barns ögon. Vet man inte om något annat, så är man inte tacksam för det lilla. Då tar man det lilla som en självklarhet! Författaren har klart inspirerats av den sanna historien om Josef Fritzl, som låste in sitt dotter i ett utrymme under jord, fick flera barn med henne och tvingade henne att ta hand om barnen i sitt fängelse. Hur agerar man då? Kanske som mamman i denna historia. 

Inlåsta, bokförlaget Lind & Co, 2010

Hypnotisören, Lars Kepler


Alla har väl redan läst Hypnotisören utom jag. Förmodligen en av de mest köpta deckarna på senare år, förutom Stieg Larsson då förstås.

En man hittas mördad i ett omklädningsrum. När polisen åker hem till familjen för att berätta vad som hänt, så hittar man resten av familjen brutalt slaktad. En 15-årig pojke har dock överlevt och han tas in på sjukhus. Pojken är knappt vid medvetande, men eftersom han är enda kända vittnet till händelserna, bestämmer man sig för att ta in en hypnotisör. Hypnotisören/läkaren Erik, som lovat att aldrig hypnotisera mer, blir övertalad att hjälpa till med att få fram uppgifter. Han lyckas få pojken att berätta vad som hänt. Det faktum att Erik bryter sitt 10 år gamla löfte att aldrig hypnotisera mer, väcker en annan händelsekedja till liv. Det fanns en anledning till varför han gav det där löftet en gång.

Författarna, för det är ju två egentligen, har försökt vara effektiva och pressa in så mycket som möjligt på de 500 sidorna. Och visst, det är full fart hela tiden. Två olika deckarhistorier med ond bråd död, mobbing bland tonåringar, blödarsjuka, hypnos och så några otrohetsaffärer.

Jag förstår ändå inte varför den slagit igenom så stort. Det här är väl inte särskilt märkvärdigt jämfört med alla andra deckare som ges ut. Skulle möjligen vara att den är skriven i aktiv form, vilket jag mest stör mig på. Likså den uppstyltade dialogen. Vem 17 säger ”må det gå väl” till exempel?

Ska man sätta sig med detta i julnatten ändå? Kanske, det hela uppspelar sig i alla fall strax innan jul. Det är spännande men nog har jag läst bättre deckare än detta. Ljummet betyg från mig, särskilt med tanke på att förväntningarna var höga när jag började läsa.

lördag 17 december 2011

Decemberfemman

Oj oj, det finns så många bra böcker!
Decemberfemman

Extremt högt och otroligt nära, Jonathan Safran Foer

Oscar är nio år och uppfinnare och filosof. Han är också son till en man som dödades i 11-septemberattacken mot World Trade Center. Oscar har sitt eget sätt att ta sig igenom sorgearbetet och vi får följa hans många tankar kring livet.

En dag hittar Oscar hittar ett kuvert som det står Black på. I kuvertet ligger det en nyckel. Oscar bestämmer sig för att hitta Black och ta reda på vart nyckeln går. Detta tar honom runt i New York och han träffar många människor på vägen i jakten på rätt person.

Detta är en väldigt underlig bok och den liknar inte något jag försökt mig på förut. Mitt i Oscars funderingar kommer det in andra berättarröster. Det är inte alltid jag fattar vem det handlar om, men en av rösterna är Oscars farmor. Boken är fylld med bilder och små anekdoter. Jag förstår inte hur allt hänger ihop. Det får mig att känna mig ganska korkad och då är det svårt att köpa konceptet och fatta tycke för boken. Jag måste erkänna att jag gav upp efter halva boken. Fast jag var tvungen att bläddra fram till slutet för att se om Oscar kom fram till rätt Black till slut. Egentligen tror jag detta är en alldeles utmärkt bok som utmanar ramarna för hur man ska skriva en roman. Jag orkade bara inte riktigt med den…

tisdag 13 december 2011

Pepparkakshuset, Carin Gerhardsen


Läste nummer två i Gerhardsens Hammarbyserie för ett tag sedan, Mamma, pappa, barn. Varför då inte ta och läsa den första boken också.

Här är det ett mobbingoffer som i vuxen ålder tar död på sina plågoandar. Det tar förstås poliserna ett tag att komma på det, eftersom det första offret förvandlas från buse till den perfekta familjefadern.

Polisen Petra råkar ut för alla kvinnors mardröm. Hon blir drogad och våldtagen och vill sedan själv sätta dit den skyldige.

Lättläst och ganska intressant. Känns som författaren läst på innan hon skriver. Spänningsmässigt skulle jag dock säga att bok nr. 2 slår högre!

Pepparkakshuset, Ordfront 2008

söndag 4 december 2011

En dag, David Nicholls


En dag toppar just nu bestseller-listorna överallt. Nå, håller den för favorittrycket månntro?

Emma och Dexter träffar på varann på universitetet och spenderar en natt tillsammans. Och sen då? En djup vänskap uppstår som av och till är mer än vänskap från vardera hållet. Men vad ska Emma med Dexter till? Han är ju en riktig gris som har henne som nån slags tröstgodispåse när det går snett med någon av alla andra tjejer han plöjer sig igenom under sina år mellan 20 och 30. Bra går det för honom också, han är en  populär programledare och karriären pekar uppåt. Sedan händer något. Det blir lite för mycket festande och alkohol. Som 30-åring blir han betraktad som gammal i den ytliga TV-branschen. Dags att bli vuxen kanske?

Emma då. Förnuftiga, smarta, snygga, politiskt engagerade Emma. Som har författardrömmar men som till en början hamnar på restaurang istället. Dexter tjatar på henne att hon ska ta tag i sitt liv. Och till slut så…

Konceptet är att vi får följa detta par under samma dag i 20 år. Ska de få varann till slut? Jag uppskattar att boken inte är så förutsägbar som man skulle kunna tro. Historien slingrar sig fram på ganska krokiga vägar. Sammantaget måste jag säga att hade jag en trevlig stund med Emma och Dexter. Som en god kopp kaffe med chokladkaka till. Läs den gärna!

En dag, Printz Publishing

lördag 3 december 2011

Norwegian Wood, Harukami Murakami


Här kommer ett nytt inlägg på temat ”det var ett tag sen jag läste boken men nu har jag sett filmen”. Murakami är en ny favorit hos mig, har även läst Kafka på stranden. Jag läste boken i början på året och den gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Romantik på ett modernt och fräscht sätt, trots att det hela utspelar sig på 60-talet i Japan. Jag brukar inte alls tycka om romantiska böcker annars, men det här var alldeles underbart. Tragiskt dock och det var nog tragiken som  tilltalade mig…

Huvudpersonen heter Toru. Boken börjar med att han sitter i ett flygplan när en inspelning av Beatles ”Norwegian Wood” börjar spelas i högtalarna. Det får honom att minnas sin ungdomskärlek Naoko. Naoko var från början flickvän till Torus bästa vän, men så tar vännen livet av sig. Naoko och Toru finner tröst i varandra och kärlek uppstår. Naoko får dock psykiska problem och hon blir inlagd på ett vårdhem i bergen för att få ro i själen. Toru skriver brev och kommer och hälsar på. Samtidigt har han sitt eget liv vid universitetet att tänka på. Jag hade problem med Torus nya kompis; en egoistisk typ som avverkar tillfälliga förbindelser på löpande band trots att han har en trogen flickvän som älskar honom. Varför umgås Toru med honom? En dag träffar Toru på den utåtriktade och självsäkra Midori. Ska han stanna hos Naoko eller gå vidare med Midoro? Det visar sig att han inte behöver välja, det gör livet åt honom.

Filmen var vacker och långsam och jag tyckte om den också. Skulle dock säga att filmen fokuserar mer på självmord och olycka medan boken fokuserar mer på livet och kärleken. Fick också höra att det var svårt att hänga med i filmen om man inte läst boken. Det märks att det är pryda japaner som gjort filmen, det blir lätt komiskt när man inte vågar filma vissa saker….

Men som sagt, boken var alldeles fantastisk. Beatleslåten med samma namn, är förstås mycket passande i sammanhanget. Bästa jag läst i år hittills! Möjligen i konkurrens med Niceville….

Norwegian Wood, Norstedts förlag 2003, i pocket 2008