Avslutade förra recensionen med att skriva att ”glöm inte
bort att ha näsdukar inom räckhåll”. Jag är rädd att det gäller även denna
gång. Även om jag snarare bröt ihop i gapskratt…
En romantisk ungdomsbok om tonåringar som har cancer, kan
det vara nåt? Efter ett kapitel tog jag mig en allvarlig funderare på
det. Men, faktiskt!
Hazel vet att hon aldrig kommer att bli frisk. Även om hon
just nu känner sig ganska okej. Hennes mamma är orolig för att Hazels
cancerdiagnos ska göra henne deprimerad, så hon tvingar Hazel att gå på möten
med en måttligt uppiggande stödgrupp för unga med cancer. En dag dyker Augustus
Waters upp där. Han är friskförklarad från sin cancer i benet, även om benet är
borta. Han börjar uppvakta Hazel något alldeles enormt. Hazels och Augustus
galna korta kärleksromans tar dem bl.a. till Holland. De är på jakt efter en
författare, för de måste ta reda på det riktiga slutet till Hazels favoritbok innan
det är för sent.
Det är inte så vansinnigt sorgligt ändå, bara ibland. Sidorna
fyllda med humor och värme. Hur fyller man bäst ut den tid man har kvar?
Särskilt när man vet att den är kort. Mycket fin bok, rekommenderas varmt! Och
en mycket bra sak, den kommer på film under året! Kanske under sin engelska
titel ”The fault in our stares”, så håll utkik!