Bridget Jones – Mad about the boy, Helen Fielding

Först blev jag lite ledsen over att Bridget var tillbaka. Då blev hon inte lycklig i alla sina dagar ändå? Jo, ett tag blev det lycka, men sedan hände hemska saker som placerade Bridget tillbaka på singelkartan igen. Nu som änka, 50 plus och med två förskolebarn. Taskigt läge? Fem år har hon spenderat i ensamhet, men nu tjatar vännerna på henne att ge sig in i kärleksleken igen. Vilket Bridget gör, nu med hjälp av Twitter!

Fjantigt och urvattnat att återuppta Bridgetkonceptet igen? Nejdå, inte alls! Det är härligt att återse min kompis igen. Nu ännu mer galen och förvirrad och dessutom i ett helt nytt läge i livet. Känns ju hoppfullt det här med att bli 50! Och väldigt roligt är det. Kanske också ska börja twittra!? Lättsmält, javisst, men jag förlåter Helen Fielding för det, för jag blev på väldigt bra humör av det här!

Kattens bord, Michael Ondaatje

Lite semester kanske? Vad sägs om en resa på passagerarfartyget Oronsay, från Colombo på Sri Lanka, genom Suezkanalen, över Medelhavet till slutdestinationen London. Det är 1950-tal och Michael är bara 11 år när han ensam sätts på båten som ska ta honom till England där han ska återförenas med sin mamma. Helt ensam är han inte, han har en äldre släkting med sig som förväntas hålla koll på honom. För Michael blir det dock en resa i frihet och tillsammans med två nyfunna vänner utforskar de fartygets och passagerarnas hemligheter. Det är den vuxne Michael som återberättar händelserna och hur resan kom att påverka hans val i livet.
Michael Ondaatje har tidigare skrivit ”Den engelske patienten”, som jag inte läst, men filmen är bland det vackraste jag sett. Det här var också en angenäm upplevelse. Försöker hitta någon slags sensmoral i det hela, men det finns nog ingen. Det handlar helt enkelt om en pojkes upplevelser på en resa med diverse udda figurer. Det är trevligt, underhållande och lite mystiskt och svårare än så behöver det kanske inte vara.

Lärarinnan i Villette, Ingrid Hedström

Martine Poirot är undersökningsdomare i den fiktiva staden Villette. En dag blir en älskad lärarinna i staden påkörd och dödad av en bilist. Flera vittnen hävdar att hon blivit påkörd med flit. Varför?

Ingrid Hedström är en ny bekantskap för mig. Jag gav henne en chans efter ett löfte om att hennes böcker inte skulle vara så ÄCKLIGA som vissa av hennes kollegors. Och nej, det är inte så blodblaskigt. Å andra sidan är det en förskräckligt tråkig deckare. Jag kommer på mig själv med att tänka på annat hela tiden. Eftersom koncentrationsförmågan inte riktigt är på plats och jag mer eller mindre skummar igenom boken, så jag fattar jag aldrig riktigt storyn! En ganska värdelös läsupplevelse med andra ord. Inga fler Hedströmsböcker för min del.