Ove är kvarterspolis, en självutnämnd sådan. Han har sina
principer, så är det bara. Han är expert på hur man strider mot myndigheter och
män i vita skjortor. Och han är inte alls trevlig mot sin omgivning. Fast just
nu är han mest ledsen och ensam och vill bli lämnad ifred. De nyinflyttade
grannarna låter honom dock inte vara ifred. Först backar de över hans brevlåda,
sedan tvingar de honom en katt och så håller det på.
Vill inte skriva för mycket om handlingen, men den här boken
är en känslomässig berg-och dalbana! Så ofantligt sorglig och så ofantligt
rolig! Jag hade inga höga förväntningar alls. Jag trodde det skulle vara en
feel-goodbok som man snabbt glömmer och som inte ger så mycket. Så fel jag
hade! Det här var en mycket angenäm upplevelse som jag varmt rekommenderar.
Glöm inte bort att ha näsdukar inom räckhåll!