När gud var en kanin, Sarah Winnman

Elly och Joe är syskon och vi får följa deras uppväxt i England och vidare till New York. Boken är en berättelse om kärlek av olika slag, mellan syskon, mellan vänner, mellan föräldrar, mellan grannar. Det är också en berättelse om barndomsminnen. Till exempel kaninen som blev döpt till Gud! Minnen som blir särskilt viktiga att hitta tillbaka till. För en dag står det den 11 september 2001 i almanackan...

Det tar sig till slut, men jag hade svårt att hänga med. Kände mig ganska oengagerad stora delar och det tog lång tid innan jag kom igenom den. Men ändå läsvärd tycker jag.

Bågens mästare och Bergens väktare, Conn Iggulden

 


Bok 2 och 3 i Conn Igguldens serie om Djingis Khan är starkt beroendeframkallande. Det går inte sluta läsa.

Djingis och hans bröder växer upp, de får egna barn och världens största imperium skapas. En arabisk guvernör väcker Djingis vrede när han tar död på några mongoliska spanare. Det skulle han inte ha gjort. Djingis vänder sin här bort från det hatade Jinriket och drar mot Mellanöstern istället. Blodigt blir det. Man tror att 40 miljoner människor fick sätta livet till under Djingis Khans erövringar.

Galen hämndlystnad, stor brutalitet, ingen nåd och total lojalitet är det som gäller.
Men Djingis Khan hade också en förmåga att hitta talanger som kan bli generaler eller ingenjörer, oavsett ursprung, religion och släktskap. Samt en förmåga att vinna över fiender som är betydligt fler genom smarta strategier. Bra på att delegera till sina generaler var han också och vilken karisma han måste ha haft, karln. Man alla ska vi dö en gång och det gjorde även Djingis. Conn Iggulden spinner fritt kring en seglivad legend om hur han dog...

Coffin road, Peter May

Peter May håller sig kvar på Yttre Hebriderna, men har övergivit sina tidigare deckarhjältar (även om de förstås bor kvar på ön och faktiskt tittar förbi och säger hej!)

Detta skulle ju inte vara en deckare, men det blir det i alla fall.

En man flyter i land på en strand på Yttre Hebriderna. Han har uppenbarligen råkat ut för skeppsbrott, men han kan inte komma ihåg vad som hände. Han kommer inte ihåg något alls faktiskt. Förbipasserande som hjälper honom kallar honom för Neal. Och tydligen bor han på ön med sin hund och är där för att skriva en bok om ett par andra öar strax utanför Yttre Hebriderna. Tydligen har han också ett förhållande med grannens fru och hon gör sitt bästa för att hjälpa honom hitta tillbaka till sig själv, men förgäves. Även om han inte minns något har han en känsla av att något fruktansvärt har hänt. Han åker tillbaka till ön han måste ha kommit från när han förliste och gör där en hemsk upptäckt. Kan det vara så att han är en mördare?

Väldigt bra! Peter May håller fortfarande utmärkt kvalitet! Och väldigt oväntad story när den väl uppdagas. Bee prepared…

Vegetarianen, Han Kang

En Bookerprisvinnare från Syd-Korea med fyra huvudrollsinnehavare; En hustru, en äkta man, systern till hustrun samt hennes man.

Yeong-hye är en plikttrogen hustru som inte gör mycket väsen av sig. Tills en natt då hon drömmer något som ger henne en total motvilja till allt kött. Hon kastar ut allt kött ur frysen och kylskåpet och även hennes man får nu finna sig i att bli vegetarian. Han undrar vad som hänt. Och hon bara svarar att hon hade en dröm. Hennes make är inte jordens trevligaste prick och har inte särskilt mycket tålamod (jämställdheten har en bit kvar i Syd-Korea förstår man). Han orkar inte med sin fru längre. Inte nog med att hon blivit vegetarian, hon har också blivit än mer svåråtkomlig och distansierad på något sätt.

En annan man som reagerar helt annorlunda är Yeong-hyes svåger. Han är konstnär och börjar plötsligt se på sin svägerska med helt andra ögon. Han ber henne komma till sin studio och göra en vågad konstinstallation.

Svårt att beskriva vad detta handlar om. En mycket märklig bok, jag tror inte jag förstod den. Ett kortfattat drama om en kvinnas mentala förfall och en mans begär till förbjuden frukt. Eller något sånt...

Borta bäst, Sara Kadefors

Varför sover medelklasskvinnan Sylvia i sin bil utanför IKEA? Väl ute ur bilen är det ingen som anar hennes hemlöshet, hon anstränger sig för att hålla sin ren och elegant klädd. Toaletten och sängavdelningen på IKEA utnyttjas flitigt. Men efter ett tag blir det jobbigt att sova i bilen och ryggen börjar strejka. Av någon anledning har hon en dag plockat upp en liftare, Lisbet, och när ryggen pajar totalt flyttar hon hem till Lisbet och hennes ryggbänk. Lisbet har ett yrke med mycket lång historia och många män passerar ut och in i lägenheten…

Väldigt intressant bok om att upprätthålla sin fasad. Samtidigt finner sig Sylvia i sin nya tillvaro på ett fascinerande sätt. Så småningom uppdagas varför hon kände sig tvungen att försvinna från omgivningen. Bra bok som ger eftertanke!

Stäppens krigare, Conn Iggulden

Vi beger oss till den mongoliska stäppen på 1100-talet. Olika stammar kämpar mot varandra, dödar varandra, rövar bort ägodelar, hästar och kvinnor från varandra. Blodet flyter och huvuden flyger….

Temujin är 11 år och näst äldste sonen till Vargarnas mäktiga khan. Framtiden ser ljus ut och med sina bröder tränar han för kommande strider. Så förändras allt. Hans far blir skadad och dör i ett slags bakhåll. De hatade tartarerna får skulden och livet för Temujin förändras för alltid. Inte nog med att han förlorar sin far. Faderns mäktigaste rådsman tar tillfället i akt att ta över makten och förskjuter Temujins familj. De lämnas att dö på stäppen när deras folk drar vidare mot nya marker. Ingen förväntar sig att de ska överleva. Utom Temuijins mor, som ger sig fasen på att de ska överleva allihop; Hon själv, fem unga söner och en nyfödd liten dotter. Och hämnden är ljuv och blodig kan man säga….

Väldigt spännande och intressant. Svårt att veta den historiska korrektheten, men Conn Iggulden har åtminstone hittat grunden i diverse historiska dokument och berättelser. Fyra ytterligare böcker finns i vilka man kan förundras över pojken Temujin som så småningom växer upp till en mäktig krigarherre. Och det glömde jag skriva, jag kan avslöja att på sista sidan i boken byter han namn till Djingis Khan! Om namnet är bekant.

Paradisbaden, Akli Tadjer

Adele är en 30-årig singelkvinna som har ett lite ovanligt hinder i att hitta en man. Potentiella partners tenderar att bli lite avskräckta av hennes yrke. Hon är nämligen begravningsentreprenör och tog över firman efter föräldrarna, när de omkom i en bilolycka. Hennes storasyster Rose är orolig för henne, ska hon någonsin träffa den rätte? Kanske på Adeles 30-årsfest, som Rose är så vänlig att fixa till. Rose egen pojkvän är ögonläkare, och han tar med sig en vän till festen. En vän som heter Leo. Adele faller pladask… Ett problem bara; Leo har blivit blind i en olycka.

Söt och charmig historia. Jag, som inte brukar gilla romantiskt bjäfs, tyckte väldigt mycket om den. Inte helt vanligt med en bok som utspelar sig i begravningsbranschen, men de är ju levande människor de också! 

Det förlorade barnet, Elena Ferrante

Bok nummer fyra i Neapelserien. För nu kommer Elena hem till Neapel igen, till sina gamla barndomskvarter och tillbaka till sin vän Lina. Som varit där hela tiden och blivit en slags institution i staden, en fixare och en ”do-er”.

Kommer ni ihåg vad som hände sist? Elena gav sig av från sin man för att en gång för alla leva ihop med sin ungdomskärlek Nino. Lina gillar det inte alls, men det dröjer länge innan Elena förstår varför. Vid det laget har Elena och Nino fått ett barn tillsammans.

Jag vill inte avslöja skriva mer. Som ni förstår av titeln sker dramatiska händelser, inte bara en gång, i denna bok. Sträckläsning utlovas!

Denna romansvit om den bildade och bejublade författarinnan Elena och hennes barndomsvän, den street-smarta Lina, är verkligen något utöver det vanliga. Men jag tycker den varit ojämn. Bok 1, helt okej, men förstod inte hajpen. Bok 2 var riktigt seg. Sedan kom bok 3 och bok 4 som varit helt fantastiska! Man bara njuter av språket. Upptäckte för övrigt precis att jag glömt blogga om bok 3, ”Den som stannar, den som går”, men defintivt inte för att den var dålig, tvärtom! Läs dem säger jag bara.

Vakna, Anna Hope

Första världskriget är slut och i London firar man in det glada 20-talet. På med dansskorna och ge dig ut i natten på klubb! Tre kvinnor är i fokus i denna roman och det tar en stund innan vi får veta vad de har gemensamt. För även om kriget är slut finns såren kvar och de kan lätt rivas upp igen.

Hertie jobbar som dansare, vilket innebär att hon sitter i en bur på en av klubbarna och väntar tills det kommer en man och betalar för att få en dans med henne. Så tar en vän med henne på en annan, hemlig klubb och där träffar hon den mystiske Ed.

Ada tillhör en äldre generation och som så många andra har hon förlorat en son i kriget. Men  hon aldrig fick något svar på vad som hände honom, vilket ibland får henne att tro att det är honom hon ser gå nere på gatan.

Evelyn jobbar med att betala ut ersättning till fd soldater. En dag kommer en man och frågar om hon kan hjälpa honom hitta ett tidigare befäl. Hon vågar inte tala om att befälets namn är henne väldigt bekant…

I bakgrunden spelas det upp hur London kom att välkomna hem ”den okände soldaten”, en symbolisk handling för alla de som aldrig kom hem från kriget.

Det här är en debutroman! Tänk om man skulle få ihop det här om man satt hemma och knåpade på sin kammare. Gripande och underhållande och även lite sann historia däremellan. Klart läsvärt. 

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt, Gail Honeyman

Eleanor är en drömanställd. Hon sköter sitt arbete och är aldrig sjuk. Men hon håller sig på sin kant och hennes kollegor tycker nog att hon är lite underlig. För Eleanor umgås inte med någon. Hon är alldeles nöjd med att klara sig själv och inte behöva någon annan alls. En av hennes djupt inrutade rutiner är att fira helgen med två flaskor vodka. Här börjar man ana att något är fel.

En som inte vet något om Eleanors strikta vanor och avvisande beteende, är kollegan Raymond. För han är inte på samma avdelning, han jobbar med IT. De två råkas av en slump ute på gatan, när en äldre herre plötsligt ramlar ihop. Tillsammans håller de mannen sällskap tills ambulansen kommer. Sedan tycker Raymond att de kan väl åka och hälsa på mannen, som heter Sammy, på sjukhuset tillsammans? Och de kanske kan äta lunch ihop någon dag? Plötsligt har Eleanor fått en vän, ja faktiskt flera stycken på en gång. För sedan har ju Sammy en familj som är väldigt tacksam och gärna vill träffa både Raymond och Eleanor. Så Eleanor upptäcker att vänskap är riktigt varmt och trevligt och något som hon vill ha mer av. Raymond tycker att det vore nog bra om hon pratade med en psykolog också. Och ja, det visar sig vara hälsosamt…

Blev väldigt berörd av denna fina bok som avslöjar allt eftersom vad det är som hänt Eleanor. Jag kom osökt att tänka på Simon&Garfunkels ”I am a rock, I am an island….” och började rannsaka mitt eget liv. Kanske ska bli lite bättre på att umgås med folk jag också, det är nog ändå värt ansträngningen. Mycket bra bok, rekommenderas varmt! Kanske årets bästa bok till och med.

Nattåg till Lissabon, Pascal Mercier

När tar man fram den enda ”portugisiska” bok man har i bokhyllan? Jo när man ska åka till Lissabon förstås! Så portugisk är den dock inte. Författaren, liksom huvudpersonen, är från Schweiz. Det är kanske därför jag inte blir så såld….

Gregorius bor i Bern och försörjer sig som lärare. Han är frånskild och lever ensam men hans elever uppskattar honom mycket. Så en dag träffar han på först en portugisisk kvinna och en senare en portugisisk bok. Något som rubbar hans cirklar ordentligt så att säga. Han skaffar sig en språkkurs att lyssna in sig på och ger sig på att översätta boken han hittat. Den är en slags memoarer av en portugisisk läkare och poet. Inte nog med det, Gregorius släpper allt han har och köper tågbiljetter till Lissabon. Där börjar hans jakt på att försöka förstå sig på bokens författare Amadeu de Prado. Varför förstår jag aldrig riktigt. Amadeu är död sedan 30 år tillbaka, men Gregorius lär känna hans systrar och studiekamrater. Och Lissabon förstås.

Jag kan absolut förstå varför man vill åka till Lissabon! Det är en härlig mysig stad med god mat och intressant kultur. Men den där poeten? Jag trodde jag skulle få lära mig lite om Portugals diktatur under Salazar, men sådär hemskt mycket klokare blir man inte. Kul att känna igen ortsnamn och bostadsområden, nu när man varit där. Men det här var en sällsynt seg bok! Det måste finnas intressantare böcker om Lissabon att läsa än den här…

I museets dolda vrår, Kate Atkinson

Kate Atkinson är en brittisk författare som skrivit en drös med böcker, men det här är hennes debut och min första bekantskap med henne.

Boken handlar om Ruby Lennox och hennes liv. Faktiskt ända från tillblivelsen och genom mammans graviditet och vidare efter det genom efterkrigstidens England. Vi får förstås lära känna hela Rubys dysfunktionella familj också. Inte bara familjen som finns där samtidigt som hon själv, utan också tidigare generationer av kvinnor i familjen. Rubys familj går igenom ett antal tragedier, allt beskrivet med en mörk ton av humor.

Intressant och ett klart annorlunda grepp att ta sig igenom en släkthistoria. Ändå inte riktigt min grej, förstår inte riktigt storheten med denna bok. Men läsvärd och värd resan genom sidorna ändå tycker jag. 

Den gröna vägen, Anne Enright

Denna bok köpte jag under förra turen till Irland för två år sedan. Den har stått i bokhyllan sedan dess, för omslaget är så snyggt så jag vill inte förstöra det! Det är landskapet Burren som är på omslaget, i 50 nyanser av grått. Så det blev till att låna boken på biblioteket till slut. För den här skulle läsas, det här är en Bookerpristagare minsann.

Rosaleen Madigan bestämmer sig för att sälja sitt hus på den irländska västkusten. Innan hon gör det bjuder hon hem sina fyra vuxna barn en sista gång, alla på en gång. Bäddat för värsta Ingmar Bergman-dramat!

Boken följer vad som hänt de fyra barnen i livet. Dan, som skulle bli präst, men som hamnade i gay-kretsarna i New York, mitt i värsta AIDS-epidemin. Constance, som fortfarande bor i relativt närhet till sin mor, som blivit hustru och mor men kämpar mot sin övervikt. Emmet, som blev läkare och åkte till Afrika. Och så Hanna, som just blivit mor, men som är en fara för sig själv och sitt barn eftersom hon dricker alldeles för mycket.

För lite Irland bara! Hade velat ha mer inslag av den dramatiska kusten. De höga förväntningarna höll inte riktigt, men en helt ok bok ändå. 

Den hand som först höll min, Maggie O`Farrell

Lite Irland, lite England och lite Finland möts i denna fina bok som fick mig att börja vilja blogga igen. Maggie O`Farrell är från Nordirland men denna bok utspelar sig mestadels i England.

Finska Elina har blivit kvar i England och fått barn med sin pojkvän Ted, som var hennes hyresvärd från början. Födseln blir en chock för dem båda och Elina är nära att dö under förlossningen. Ted har svårt att greppa att han bara raskt ska hämta sig från denna upplevelse och att livet fortsätter som vanligt. Elina känner inte igen sin kropp och är bara så trött, så trött hela tiden. Samtidigt märker hon att Ted inte är sig själv och verkar tappa verklighetsuppfattningen. Han upplever något som verkar vara barndomsminnen, men de stämmer inte överens med hur de borde vara och vad hans föräldrar berättat för honom.

50 år tidigare bryter Lexie upp från sin, i hennes uppfattning, urtråkiga uppväxt på landsbygden och ger sig av till London. Hon har förälskat sig i en förläggare, Innes Kent, och han skaffar henne ett jobb som kulturskribent. En liten hake, han är ju gift…

Den här boken var bara så bra! Vilken berättare, jag måste läsa fler böcker av O`Farrell. Egentligen är det vardagen som skildras, men även vardagen kan innehålla dramatiska händelser. Lättläst också, sidorna bara vänder sig själv på något sätt. Läste ut den på en buss mellan Galway och Dublin och fick anstränga mig för att inte börja böla av rörelse när den tog slut! Var även något förtvivlad över att den var just slut! 

I väntan på gryningen, Regina McBride

Clodagh spenderar sin uppväxt med att försöka förstå sig på sin mamma Agatha. Agatha har ett ursprung som ”tinker”, som är en benämning på resandefolket. Den betydligt äldre och mer ekonomiskt välbeställde Frank Sheehy lyckas tillfälligt fånga in Agathas vilda själ och gör henne till en del av sin familj. Agatha flyttar in i hans vackra hus på den irländska västkusten. Men Frank är sjuklig och strax efter deras bröllop, dör han. Då är Agatha gravid och hon föder så småningom två små tvillingflickor. Agatha skickas med sina flickor till östra Irland, med en hemhjälp som hjälper henne uppfostra flickorna. Lilla Mare är också sjuklig blir bara fem år, men Clodagh växer upp till en spegelbild av sin mor.

Agatha passar inte att bo i ett hus på en och samma plats. Hon är djupt olycklig och söker sig tillbaka till sina rötter och in i en tinkermans armar. Hennes dotter kommer också att följa i hennes fotsteg, trots att hon har alla förutsättningar att lyckas nå framgång i den mer ”accepterade”, moderna världen.

I kulisserna ryter Atlantens vågar och slår mot den irländska kustens branta klippstränder. Har du inte varit på Irland förut så kommer du att vilja åka dit nu. Naturens element är en del i att denna bok blir så fängslande. Fast lite väl förutsägbar. Läs inte baksidan på boken, då får du reda på för mycket! Bäst är just mystiken och stämningen i boken, kanske inte berättelsen i sig.

Dandy och Mellan rött och svart, Jan Guillou

Jag är världens långsammaste på att komma igenom ljudböcker. Guillous romansvit funkar bra då. Även om det går en månad mellan lyssningstillfällena, så hänger man ändå med!

Det är tre norska bröder vi följer genom 1900-talets Europa. Om vi börjar med Dandy, så handlar den om brodern Sverre. Han förälskar sig i sin studiekamrat Lord Albert och följer med honom till hans hem i England. Givetvis bara som en vän. Sanningen måste döljas till varje pris. Sverres konstnärliga talanger utvecklas under tiden i England och han samlar också på sig av den nya konst som kommer ut på marknaden. Förutom att leva i en lögn, tycks livet ganska lyckligt. En lycka som inte varar tyvärr….

Mellan rött och svart. Titeln anspelar förstås på tiden mellan de båda världskrigen. Bröderna Lauritsen har alla överlevt första världskriget. Sverres måste börja om sitt liv på nytt och lämnar England för Tyskland, där han blir reklamtecknare. Lauritz och Ingeborg flyttar till Sverige från Norge, eftersom barnen med sitt tyska påbrå råkar illa ut i Norge. Brödernas företag går annars bra. Även Oscar har nu blivit familjefar och bor i Berlin och ägnar sig åt att bygga bostadshus och köpa fastigheter. Oscars fru Christa är en frispråkig kvinna som kämar för kvinnors rätt. Det visar sig vara farliga ord att sprida. Världen börjar förändras och livet i Tyskland är inte längre lika säkert.

Tyckte hela romansviten började väldigt segt. Det är som att det behövdes lite uppvärmning först, för i bok 3 sätter det fart och blir ordentligt intressant och spännande. Väldigt intressant att få händelseutvecklingen som ledde fram till 2a världskriget berättad utifrån ett mer tyskt perspektiv. Blev tvungen att kasta mig rakt in i ”Att inte vilja se”, men den får vi blogga om lite senare…

Kvinnan på övervåningen, Claire Messud

Nora är en lågstadielärare i 40-årsåldersåldern som lever ensam i en alldeles vanlig amerikansk stad. Livet knallar på utan att något särskilt händer. Nora är en ordentlig och pålitlig människa som tar god hand om sin åldrande far på helgerna och på vardagarna andras barn. Är det bra så? Nja, en gång gjorde hon valet att gå ifrån ett annat liv, fullt av pengar och stress, för att jobba mer med den konstnärliga sidan av sig själv. Det har hon förträngt nu. Tills en dag lille Reza och hans föräldrar dyker upp i hennes liv. Rezas mamma Sirena är konstnär på riktigt. Olika omständigheter gör att Nora får dela ateljé med henne och på nära håll studera hur allt skulle kunna vara. Mer och mer blir hon en del av Sirena och Rezas familj. Hon kommer så nära. Och sedan kommer chocken….

Man kan ju fråga sig varför alla dessa böcker om krisande kvinnor i 40-årsåldern ständigt hamnar i mina händer! Hm… Den här var ganska bra faktiskt. Handlar om att det aldrig är för sent att ta tag i sina drömmar. Även om det i det här fallet har ett ganska så högt pris.

Begravd jätte, Kazuo Ishiguro

Ishiguro är en japansk-brittisk författare som vann Bookerpriset för ”Återstoden av dagen”. Den här sagan är en mix mellan Sagan om ringen och bröderna Lejonhjärta. Platsen är England och århundradet är 500-tal. Beatrice och Axl är hjältarna i sagan och det ovanliga är att de är ett äldre par.

Över England ligger det ett slags dimma över människors minne. Beatrice och Axl bestämmer sig för att ge sig av från sin hemby och försöka hitta sin son, som gav sig av för så länge sedan. De minns inte längre varför. På vägen råkar de ut för riddare, munkar och drakar.

Det vilar en dimma över hela den här boken och berättandet är drömskt och suggestivt. Tyvärr är det också väldigt segt och svårbegripligt. Men slutet är väldigt vackert! Skulle mest rekommendera boken för att det tjusiga omslaget gör sig bra i bokhyllan…. 

Hennes nya namn, Elena Ferrante

Bok nummer två under pseudonymen Ferrante, om Elena och Lilas vänskap i 60-talets Italien. Lila har gift sig, 17 år gammal, men inser snabbt vilket misstag det är. Hennes man, Stephano, slår henne. Istället för en akademisk framtid, som hon skulle kunna ha haft, består hennes liv av hushållsbestyr och att hjälpa till i makens butik. Efter ett tag blir Stephano orolig över att hon inte blir gravid och på doktorns inrådan blir hon skickad till ön Ischia för att vila upp sig. Elena följer med som sällskap. På ön finns också Elenas tidigare flirt Nino och Elena ser sin chans att knyta ihop trådarna där igen. Det går inte alls som det är tänkt och sommarvistelsen sliter sönder vänskapen mellan Elena och Lila. Elena fortsätter att koncentrera sig på sina studier och flyttar till Pisa och börjar på universitetet. Och Lila då, ja, hur ska det gå för henne?

Omslagsbilden på boken är så bra och så talande för innehållet! Men det är en ojämn uppföljare som bitvis är riktigt seg. Men sedan kommer det där dramat som jag ju inte kan avslöja bara sådär, och det blir en riktig nagelbitare av det hela ändå till slut. Som dessutom slutar med en cliffhanger, så nog kommer man hoppa in i bok 3. Jag förstår ändå inte varför den här serien skapar ett sådant intresse att det blir 560 personer i kö på böckerna på bibblan. Men någonting är det, för jag har just blivit nummer 561…. 

Arvet efter dig, Jojo Moyes

Jojo Moyes har skrivit en uppföljare till fantastiska ”Livet efter dig”. För visst vill vi veta hur det gick för Louisa efter att Will gått bort.

Ja, jo, Lou försökte göra livet spännande och innehållsrikt. Hon åkte till Paris och försökte uppfylla sig själv. Det kändes sådär och hon åkte hem till England och till London istället. Tack vare Will har hon ärvt pengar till en lägenhet, men jobbet hon skaffar sig är inte så glamoröst. Hon står i en bar på flygplatsen och ser människor flyga bort och hem varje dag. Var detta allt?

Nej då. Livet bjuder på nya överraskningar. En överraskning heter Lily. Hon är 16 år och dyker en dag upp hos Lou och påstår att hon är Wills dotter. Will har aldrig vetat om hennes existens. Tänk om han hade tänkt annorlunda då?

Hur funkar det här då? ”Livet efter dig” var ju så underbar och gripande och det är förstås svårt att toppa den boken. Men det här är ok ändå. Det är mysigt att träffa Lou igen, för hon är så omtänksam och rolig. Önskar att hon vore min kompis! Och de nya förvecklingarna hon råkar ut för är intressanta och tänkvärda. Läs om du gillade den första!