Hur ska man sammanfatta och recensera Shantaram, detta 940 sidor långa epos? Pust, jo jag gör väl ett försök...
Det är tidigt 80-tal och huvudpersonen, som genom större delen av boken går under namnet Lin, är på flykt. Hemma i Australien har han rymt från ett fängelse och ett långt fängelsestraff för väpnat rån. På falskt pass kommer han Indien och till Bombai, där han hoppas kunna gömma sig bland den stora massan av människor. Detta trots sin stora kroppshydda och blonda hår....
Det första som händer är att han träffar på det största leende han någonsin sett. Den lille glade och hjälpsamme Prabaker blir Lins guide, inte bara bland gatorna i Bombai utan också till det indiska sättet att vara och ta hand om sina medmänniskor. Strax därefter räddar en vacker kvinna Lin från att bli påkörd av en buss. Och så har vi träffat Karla, en annan ständigt återkommande personlighet på sidorna i denna mustiga äventyrsroman.
Lin har vissa färdigheter som är användbara för den som inte har helt rent samvete. Han västerländska utseende hjälper honom till vissa affärer bland turisterna; hasch, falska pass, valutaväxlingar. Den lokala maffian får snart upp ögonen för Lin och smider planer för honom.
Nej, nu ska jag inte avslöja mer, resten får ni upptäcka själva! Det är som en resa till Indien, fast utan att få magsjuka av turistbuffén. Här får vi träffa det äkta Indien med alla sina dofter, glada färger, dans och vänliga människor. Men också fattigdom, grymhet, hämnd och sjukdomar. Ett läsäventyr du inte glömmer i första taget! Det påstås att romanen är delvis självbiografisk, men jag undrar det. Lin råkar ut för lite väl mycket för att det ska kunna vara helt trovärdigt. Men en väldigt bra bok!
Välkommen till min hörna av världen!
Här hoppas jag du hittar ett boktips eller två. Eller tre....eller jättemånga... Jag anser mig vara allslukare vad gäller böcker. Det blir mest romaner och deckare skulle jag säga, inte så mycket fakta. Kan bli fantasy också, det händer!
lördag 30 april 2016
söndag 3 april 2016
Ljuset vi inte ser, Anthony Doerr
Krig kan väl aldrig vara vackert? Trots det kommer Anthony
Doerr ganska nära.
Marie-Laure är en blind fransk flicka. Hennes pappa hjälper
henne till ett visst oberoende genom att bygga upp deras värld i en miniatyrmodell,
så att Marie-Laure kan lära sig hitta i kvarteret i Paris. Så kommer kriget och
Marie-Laure och hennes pappa tvingas fly. De beger sig till släktingar i staden
Saint-Malo och Marie-Laure får en ny modellstad att lära sig hitta i. I
modellen gömmer pappa en skatt som han smugglat med sig från sitt arbete på ett museum
i Paris. Diamanten, den legendariska ”lågornas hav", sägs bringa stor olycka men
också evigt liv. Att nazisterna var ute efter skatter under kriget har vi hört.
Jakten på diamanten innebär att Marie-Laures pappa blir fängslad. Men diamanten
blir kvar hos Marie-Laure. Kvar hos Marie-Laure finns också hennes äldre
släkting Etienne. Etienne smygsänder genom sin radiosändare på vinden, något
som blir allt viktigare inför stundande Dagen D….
Werner växer upp på ett barnhem i Tyskland. Han uppvisar
tidigt exceptionell talang för allt som har med mekanik och radioarmatur att
göra. Detta leder till att han får en
specialistutbildning av nazisterna. När kriget kommer blir han utskickad
för att hitta främmande sändare.
Det är onekligen ett nytt koncept att skildra 2a världskriget genom en
blind persons perspektiv. Och när ska de tu unga träffa på varandra sitter man
och undrar hela boken. Denna fina roman har vunnit ett antal priser. Korta
fängslande kapitel skildrar krigets hemskheter och meningslöshet från både
fransk och tysk sida. Väldigt bra och läsvärt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)