Eleanor är en drömanställd. Hon sköter sitt arbete
och är aldrig sjuk. Men hon håller sig på sin kant och hennes kollegor tycker nog att hon är lite
underlig. För Eleanor umgås inte med någon. Hon är alldeles nöjd med att klara
sig själv och inte behöva någon annan alls. En av hennes djupt inrutade rutiner
är att fira helgen med två flaskor vodka. Här börjar man ana att något är fel.
En som inte vet något om Eleanors strikta vanor och avvisande
beteende, är kollegan Raymond. För han är inte på samma avdelning, han jobbar
med IT. De två råkas av en slump ute på gatan, när en äldre herre plötsligt
ramlar ihop. Tillsammans håller de mannen sällskap tills ambulansen kommer.
Sedan tycker Raymond att de kan väl åka och hälsa på mannen, som heter Sammy,
på sjukhuset tillsammans? Och de kanske kan äta lunch ihop någon dag? Plötsligt
har Eleanor fått en vän, ja faktiskt flera stycken på en gång. För sedan har ju
Sammy en familj som är väldigt tacksam och gärna vill träffa både Raymond och
Eleanor. Så Eleanor upptäcker att vänskap är riktigt varmt och trevligt och
något som hon vill ha mer av. Raymond tycker att det vore nog bra om hon pratade
med en psykolog också. Och ja, det visar sig vara hälsosamt…
Blev väldigt berörd av denna fina bok som avslöjar allt
eftersom vad det är som hänt Eleanor. Jag kom osökt att tänka på Simon&Garfunkels
”I am a rock, I am an island….” och
började rannsaka mitt eget liv. Kanske ska bli lite bättre på att umgås med
folk jag också, det är nog ändå värt ansträngningen. Mycket bra bok,
rekommenderas varmt! Kanske årets bästa bok till och med.