Välkommen till min hörna av världen!



Här hoppas jag du hittar ett boktips eller två. Eller tre....eller jättemånga... Jag anser mig vara allslukare vad gäller böcker. Det blir mest romaner och deckare skulle jag säga, inte så mycket fakta. Kan bli fantasy också, det händer!

fredag 26 december 2014

Låt vargarna komma, Carol Rifka Brunt

Morbror Finn är 14-åriga Junes allra närmaste vän. Hennes syster Greta retar henne och säger att hon till och med är kär i Finn.

Finn har aids och han är döende. Bland det sista han gör är att måla en porträttavla av June och Greta. Så en dag är han borta, död och begraven. Men det visar sig då att det finns en annan person som saknar Finn lika mycket som June gör, nämligen Finns ”specielle” vän Toby. Toby, som funnits i Finns liv i så många år, men som alla, framförallt mamma, har hållit hemlig för June.

Vad är det med mig? Varför får jag alltid tag på de allra sorgligaste böckerna som går att hitta i boksortimentet? Nu måste jag säga att den här boken inte bara handlar om sorg och död. Den handlar mest om vänskapen som uppstår mellan June och Toby. Dessutom om syskonrelationer. June känner att hon håller på att tappa sin syster Greta, som snart ger sig ut i vuxenlivet. Finns och Danis syskonrelation är inte okomplicerad den heller. Morbror Finn blev en berömd konstnär, medan mamma Dani valde en karriär som grå revisor. Varför blev det så?

Jag antar att man ska se detta som en ungdomsbok, men samtidigt har den ett mer utvecklat språk än vad ungdomsböcker brukar ha. Den har ju också blivit överröst med priser. Jag tyckte om den, men blev inte så känslomässigt berörd som man kanske borde bli. Skulle nog ge den fyra av fem ändå. Läs!!

söndag 21 december 2014

Vi kom över havet, Julie Otsuka

Kalifornienresenärer, här finns en chans till att lära sig något nytt! På 1920-talet kommer ett antal unga japanska kvinnor till San Fransisco. De har kommit för att gifta sig med män som de aldrig träffat, japanska män som i sina brev beskrivit sig som så framgångsrika i sitt nya hemland. På bilderna de skickat med är de unga och stiliga. Och ja, det kanske är samme man som nu står där framför dem. Men fotot är allt annat än nytaget. Framgångsrik skulle man nog inte heller kalla den som sliter i hettan med att plocka frukt.

Paren blir familjer till ändå. Barnen som växer upp som amerikaner. Det blir 1940-tal. Det blir krig. Och plötsligt är japanerna fiender i sitt eget land. Så försvinner de, en efter en. Det är som om de aldrig varit där.

Mycket intressant liten bok det här. Den rymmer mycket på sina 170 sidor. Otsuka har valt ett ovanligt sätt att berätta. Hela historien är skriven i ”vi”-form. Vi kom, vi kände, vi var där. För de var där! Och de är fortfarande där, jag kan berätta att det japanska kvarteret i San Fransisco är väl värt ett besök.

tisdag 9 december 2014

Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson

Min tidigare erfarenhet av Majgull Axelsson består av Aprilhäxan. Kanske har jag läst en bok till, men det var längesedan och jag minns inte vilken. Men jag minns att jag inte alls gillade det jag läste då. Det här var en helt annan upplevelse. Dagsaktuellt och upplysande. Varje dag ser jag kvinnan som sitter och tigger på andra sidan gatan när jag går hem efter arbetsdagens slut. Senast förra veckan hörde jag ett reportage om ett projekt som syftar till att samla in romernas berättelser från andra världskriget innan det är för sent.

Malika är ensam kvar. Hon har redan förlorat kontakten med sin familj. Hon har sett sin kusin och sin lillebror dö i Auschwitz. Där i tågvagnen mot Ravensbruck går hennes klänning sönder. Hon är rädd för att råka ännu mer illa ut och tar därför en klänning från en död judinna. Och tar därmed även den döda flickans identitet. Några judiska kvinnor från Norge blir hennes nya vänner i lägret.

Många många år senare blir Miriam gratulerat på 85-årsdagen av sin styvson med familj i det trygga svenska Småland. Hon får ett armband med sitt namn ingraverat. Det är bara ett problem, hon heter ju inte Miriam. Och det här är första gången hon vågar säga det till sin familj. Det var förbjudet för romer att invandra till Sverige ända fram till 50-talet. De släpptes alltså inte in ens efter kriget och fick därmed ingen hjälp från oss. Det var dock bara ett av de skäl som gjorde att Malika/Miriam valde att ljuga om sin bakgrund på vägen mot Sverige och framtiden. Romer betraktades helt enkelt som kriminella och samhället såg väldigt illa på dem. Har något hänt sedan dess kan man undra?

En fantastisk bok och en viktig, men så sorglig berättelse. Obligatoriskt som skollitteratur tycker jag!

söndag 30 november 2014

Vägen mot Bålberget, Therese Söderlind

Therese Söderlind är en ganska ny stjärna på den svenska romanhimmelen. Vägen mot Bålberget har fått höga betyg av både kritiker och läsare.

En mer nutida familjehistoria flätas samman med 1600-talets häxprocesser. Det låter ju onekligen intressant. Det börjar på 1970-talet med Jacke och hans tonårsdotter, som hittar ett gemensamt intresse i att försöka ta reda på vad det var som hände däruppe på Bålberget. Stämmer det att deras egna förfäder var inblandade i den fruktansvärda häxprocessen? Släktforskningen avslöjar mer närliggande skandaler än så.

Så landar romanen i 1600-talets eländiga, skitiga, fattiga Sverige. Kristendomen har ännu inte helt besegrat den gamla folktron. Mitt i händelsernas centrum finns Malin. Hon har tvingats gifta sig med den våldsamme Erke istället för mannen hon älskar, Matz. Malin får en dotter, Segred. Segreds gröna ögon skrämmer Malin. Inte blir det bättre av att Segred ränner runt i skogen med Matz son, Olof. Trolldom, häxkraft och elaka rykten får fruktansvärda konsekvenser i bygden. Ett stort antal kvinnor får sätta livet till. Men både Malin och hennes dotter lyckas komma undan…

Nej, jag fattar inte det här! Kommer på mig själv med att hela tiden fundera över hur mycket det är kvar och tänka att ”är den inte slut snart”! Kopplingen mellan nutiden och historien är alldeles för svag. Den här tjocka romanen hade mått bättre av att utveckla den medeltida historien mer och stanna där. Nu blir det väldigt segt. Fast jag tycker hon skriver bra. Problemet är för många karaktärer och att det är för mycket som ska läsas mellan raderna. Knappt godkänt från mig.

måndag 17 november 2014

Under kupolen, Stephen King

Jag gjorde det, jag tog mig igenom den! Min första Stephen King och samtidigt den tjockaste bok jag någonsin läst. Har varit lite fundersam på att ta mig an herr King. Varför? Jo, jag har ju sett en del filmer som skrämt slag på mig, däribland ”The shining” och ”Det”. Därmed inte sagt att det inte finns någon del av mig som gillar att bli skrämd. Och det finns andra filmer på hans noveller och böcker som jag fullkomligt älskar, som ”Stand by me”, ”Nyckeln till frihet” och ”Den gröna milen”.

Så nu var det dags då för den första boken! Vet inte riktigt varför det blev den här. Tror den kändes lagom otäck på något sätt. Har annars ”Carrie” och ”Jurtjyrkogården” hemma i bokhyllan, men har inte vågat!

Vad handlar denna tjockis om då? Över en liten stad med omgivande landsbygd ramlar det plötsligt ned en ogenomtränglig kupol. Läget blir jobbigt när elen lägger ned, radiokommunikationen med omvärlden slutar fungera och det inte kan komma in någon mat utifrån. Vilken tur att en av stadens prominenta politiker har koll på att det finns extra propan. Hur kommer det sig, det kan man undra.

Vilka som är hjältar och vilka som är rötägg visar sig snart. Kommunpolitik på sitt mest osmakliga vis, blandat med våldsamma galningar, människomassor i panik, självmord och anarki. Ja, han har nog haft rätt kul när han skrev detta, Stephen King… Pestens tid blandat med Flugornas herre läste jag någonstans, en beskrivning som nog stämmer ganska bra.

Hur var det att läsa det här då? Jag kommer knappt ihåg början, för jag har hållit på att läsa i några månader nu! Tyckte den första tredjedelen var otroligt brutal och samtidigt ganska seg. Ett långt blodigt anförande i avhuggna kroppsdelar, krockskadade lik och annat elände. Så jag blev lite trött och äcklad. Men så för några veckor sedan började jag titta på TV-serien som är gjord efter boken. Då blev jag sugen på att sugen på att läsa igen. Och då minsann fastnade jag ordentligt! Plötsligt blev det grymt spännande och det var väldigt svårt att släcka nattlampan. Fascinerande vilket flyt det är i språket, innan man vet ordet av har man läst 100 sidor. Och det händer saker hela tiden!

Visade sig för övrigt att TV-serien inte följer boken särskilt bra, och då rekommenderar jag boken istället. Har sett två avsnitt och det blir nog inte fler.

Lite intressant att jag råkade läsa Maze runner, om ett gäng gossar instängda och omgärdade av en labyrint, samtidigt som jag läste om en isolerad stad. Ska nog ta mig an något annat än böcker på temat instängd nu….

måndag 27 oktober 2014

Bokutmaning

Förra hösten gav jag mig på en bokutmaning. Som jag sedan glömt av i ett halvår, men jag kan konstatera att jag ändå kommit i mål med målet, vilket var att pricka av 20 stycken punkter på listan!

http://ordlycka.blogspot.se/p/blog-page.html

lördag 25 oktober 2014

The Maze Runner, James Dashner

Bioaktuella Maze runner. Klart att boken ska läsas först!

Thomas vaknar upp i en hiss. Det enda han kan komma ihåg är vad han heter. Alla andra minnen har sopats bort. Hissen tar honom till ett udda samhälle med tonårspojkar där världen består av ett stort fält omgivet av stenväggar. Men det finns öppningar ut, genom dörrar som leder till en gigantisk labyrint, The Maze. Pojkarna har varit där i två år när Thomas kommer dit. Ingen vet varför de är där, men varje dag springer ett antal av dem ut i labyrinten och försöker hitta ut. På kvällen kommer de tillbaka igen. Då stängs dörrarna och labyrinten tas över av läskiga monster.

En pojke i månaden har det kommit, men redan dagen efter att Thomas kommit dit kommer hissen tillbaka. Bara det är en avvikelse från de vanliga rutinerna, men en ännu större överraskning väntar när hissdörrarna öppnas. Nu kommer allting att förändras.

Flugornas herre möter Hungerspelen. Grymt spännande är det! Små korta kapitel avslutas med cliffhanger efter cliffhanger. Jag läste boken på engelska och det funkade bra, tyckte det hela var lättläst. Funkade mindre bra att jobba, eftersom det blev sena kvällar innan jag klarade av att släcka lampan och sova… Höll på att glömma att gå av spårvagnen en dag också för att jag var så inne i dramat!

Totalt är det fyra böcker i denna serie. Står nu på kö för nummer två på biblioteket. Det känns okej, bok nummer 1 slutar på ett logiskt ställe så att nummer 2 kan ta över!

söndag 12 oktober 2014

Berättelse om herr Roos, Håkan Nesser

Bok nummer tre i Nessers serie om kommissarie Barbarotti. Fast egentligen handlar det inte så mycket om Barbarotti.

Boken handlar såklart om herr Valdemar Roos, en medelålders grå farbror. Han bor med sin fru, som han har tröttnat på och sina två otacksamma tonårsstyvdöttrar. Han går till sitt tråkiga jobb varje dag. Han undrar vad det var som hände, var detta allt livet hade att erbjuda? Plötsligt vinner han en stor summa pengar och nya möjligheter öppnar sig. Han säger upp sig och köper en stuga långt ute i skogen, men säger inget till sin familj. Han åker till stugan, istället för till jobbet och bara njuter av lugnet.

Liksom Guldlock och björnarna, så upptäcker han en dag att det är någon annan som hittat stugan. Han hittar spår av en ung kvinna. De börjar kommunicera med lappar och så småningom öga mot öga. Anna har rymt från ett behandlingshem och har ingenstans att ta vägen. Valdemar har plötsligt någon att ta hand om. Tillvaron har fått en mening.

Det blir en deckare till slut även av denna finurliga Nesserbok. För det visar sig att någon är ute efter Anna. Det hade dock inte behövts, för boken står sig bra som en roman. Lite filosofiskt och väldigt trevligt. Bara lite mord och biljakt också som extra ingrediens. Rekommenderas!

måndag 29 september 2014

Systerland, Curtis Sittenfeld

Å jag har väntat på den här! Har läst ”Presidentens hustru” och ”I en klass för sig” tidigare av samma författare och tyckte att det var alldeles fantastiska böcker.

Tvillingsystrarna Violet och Kate har en udda förmåga gemensamt: De är synska. Något som Violet ägnar sitt liv och sin karriär åt, medan Kate försöker undertrycka sin övernaturliga förmåga. Kate vill bara ägna sig att vara småbarnsförälder, där dagens händelse är att gå till någon av Saint Louis parker och gunga med barnen.

Vardagsrutinerna rubbas när det sker en mindre jordbävning. Violet blir intervjuad av media och menar att det där bara var en försmak av vad som komma skall. Så en natt är det Kate som vaknar och vet vilket datum jordbävningen ska ske. Mycket riktigt är det en annalkande katastrof på gång, men kanske inte den man tror. Boken är en skickligt uppbyggd vardagsthriller där relationerna i framförallt Kates närmaste cirkel sätts på prov.

Författaren själv är småbarnsförälder, läste jag i en artikel. Man kan lugnt säga att det märks. Mycket blöjbyten och amning blir det mellan sidorna och hur intressant är det, ärligt talat. Men det här är en bra bok ändå, inget snack om saken. Jag blir dock inte lika himlastormande förtjust i den här som hennes tidigare böcker. Väl godkänt ändå och jag kommer fortsätta läsa allt jag kommer över av Sittenfeld! Slurp sa det!

söndag 21 september 2014

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, Katarina Bivald

En svensk feel-goodroman, orkar man med det? Ja, om det är bra så är det ju roligt!

Sara har jobbat i samma bokhandel i många år, men nu har hon blivit uppsagd och en okänd framtid väntar. Sara umgås hellre med böcker än med människor, men hon har genom sitt bokintresse fått en äldre amerikansk kvinna som brevvän. Nu när hon inte har ett jobb att gå till bestämmer hon sig för att åka till Iowa och hälsa på sin vän Amy.

Det visar sig när hon väl står där bland majsfälten, att Amy har dött. Sara anländer faktiskt mitt i begravningen. Hon finner ingen annan råd än att bosätta sig i Amys hus och försöka göra det bästa av situationen. Till sin tröst har hon Amys alla böcker. Och de människor i staden som Amy skrivit om i sina brev. Tycke uppstår mellan turisten och den sömniga staden. Sara har ett visum på två månader, något som visar sig vara alldeles för kort...

Trevligt, välskrivet, lättläst och man blir på bra humör! Gillade det här även om det hela förstås är en ganska osannolik framgångssaga. Vi får inte bara lära känna Sara utan också de andra i staden, som alla har sina vardagsproblem att bemästra. Gillar nog majs bättre nu också…

söndag 17 augusti 2014

Påven Johanna, Donna Woolfolk Cros

Plockade ut denna gamla goding ur min egen bokhylla. Bara för att konstatera att kvinnan jämte mig på spårvagnen satt och läste i samma bok! Lite roligt sammanträffande. Boken är från 1990-talet, vilket kan tyckas gammalt i sig. Själva historien är ännu äldre. Mycket äldre.

Mitt i den mörkaste medeltiden, på 800-talet, föds en liten flicka. Yngst i familjen med två äldre bröder. Bröderna ska skolas till präster som sin far. Flickor däremot, ja, flickor var ju ingenting enligt dåtidens sätt att tänka. Men den här lilla flickan, Johanna, hon ska visa sig mer intelligent än de flesta människor som levde denna tid. Olika omständigheter och så småningom en förklädnad till man, tar henne till en skola, sedan till ett kloster och till slut hela vägen till Rom. En fascinerande berättelse och det bästa av allt, kanske är den till och med sann! Man kan nämligen ifrågasätta om alla påvar finns med i den officiella listan över Roms påvar genom århundradena.

Boken är väldigt detaljrik och skildrar 800-talet på ett trovärdigt sätt. Författaren har gjord en gedigen efterforskning. Förutom Johannas historia så skildras det politiska spelet i Rom, dåtidens krig och vanliga människors levnadsvillkor. Det finns en film också, men den koncentrerar sig helt på Johanna själv.

En väldigt bra historisk roman som är intressant och lärorik. Fast ibland blev det lite trögtuggat. Dessutom finns det råa och brutala inslag som fick mig att må dåligt. Men det var väl så verkligheten såg ut då helt enkelt. Allt var definitivt inte bättre förr. 

lördag 9 augusti 2014

Den frusna trädgården, Kristin Hannah

En roman om två systrar. Fast egentligen handlar den mer om deras känslokalla mamma och varför hon beter sig som hon gör mot sina döttrar.

Meredith heter den äldsta systern. Hon har stannat kvar i småstaden, gift sig med sin ungdomskärlek, fått två barn och tagit över föräldrarnas odlingsverksamhet. Den yngre systern Nina har valt ett helt annat liv. Hon reser världen över som krigsfotograf och älskar sitt fria liv, även om hon får se så mycket hemskheter genom sin kameralins.

Så måste ändå Nina åka hem till USA och till sin familj. Pappan har blivit mycket dålig och ligger på sin dödsbädd. Där säger han åt sina döttrar att de måste lyssna på sin mammas saga. Den som de så ofta hört henne börja på i skydd av kvällens mörker, men som hon aldrig berättat färdigt. Mamman är högst motvillig, men Nina är envis. Hon vet hur man får människor att berätta. Sakta växer en historia fram, om ett krig långt borta för längesedan och ett iskallt, svältande Leningrad.

Du kanske redan räknat ut att här har vi två historier i en. Det är den ryska historien som är klart mest intressant, även om den nutida är lättare att relatera till. Väldigt dramatiskt hela boken igenom. Lättläst och gripande är det också. Rekommenderas varmt, men jag hade kunnat vara utan de sista 15 sidorna. Det blir lite för mycket! Ska inte säga av vad. Men det märks att författarinnan är amerikan tycker jag…

onsdag 30 juli 2014

Bara ett barn, Malin Persson Giolito

Advokat Sofia Weber hamnar i ett fall med en liten pojke som blir misshandlad hemma. Det har tagit alldeles för lång tid innan den vuxna omgivningen reagerat. Alex har blivit en arg och ganska våldsam krabat. Pappan blir misstänkliggjord, men är det så enkelt?

Ingen myspysdeckare inte, här mår man riktigt dåligt. Väldigt välskrivet, trovärdigt, lättläst och spännande. Alla karaktärer kanske inte är så trovärdiga dock. Men överlag en deckarförfattare att hålla ögonen på, för det har kommit fler böcker om Sofia Weber. Rekommenderas? Ja, för den som inte är alltför känslig. 

söndag 27 juli 2014

Min mormor hälsar och säger förlåt, Fredrik Backman

Fredrik Backman slog verkligen knock på mig med sin förra bok, ”En man som heter Ove”. Höga förväntningar alltså.

Elsa är åtta år och annorlunda. Hon bor med sin mamma och hennes nye man i ett hyreshus. I samma trappuppgång bor Elsas bästa och enda vän; mormor. Mormor är också annorlunda. Eller galen, enligt somliga. Snart kommer det en Halven också, men Halven bor än så länge i mammas mage. På kvällarna tar mormor Elsa ut på storslagna äventyr till sagornas värld, Miamas. Tyvärr är verkligheten ingen saga med lyckligt slut. För mormor är sjuk och så dör hon. Kvar hos Elsa har hon lämnat en skattjakt. Skattjakten tar Elsa ut i trapphuset, för det visar sig att i hennes hus bor det människor som mormor vill säga förlåt till.
En rörande historia om människor, och djur faktiskt, som inte passar in perfekt i samhällets normer. Jag gillar själva storyn. Tyvärr är boken jobbigt och stolpigt skriven. Rekommenderar snabb skumläsning av de delar som beskriver sagovärldar. Snälla herr Backman, lova att du aldrig ger dig på att skriva fantasy, för det är du inte bra på! Men resten, det som utspelar sig i den mer verkliga verkligheten, det är en fin berättelse med ett bra budskap. Så även om jag var beredd att ge upp boken halvvägs, så måste jag ändå säga att den är värd att läsas.

lördag 19 juli 2014

Trogen hustru sökes, Robert Goolrick

Wisconsin 1907. Ralph Truitt är en rik, butter och oerhört ensam änkling. Han bor för sig själv i ett hus utanför en liten stad där alla vet vem han är. Hans längtan efter ett annat liv är så stark att han sätter in en kontaktannons i en större tidning. Svaret kommer med tåget en iskall vinterdag. En vacker kvinna, betydligt yngre än han själv, stiger av. Hon är inte den hon utgett sig för att vara i breven som han fått, det upptäcker han direkt. Hennes verkliga agenda döljer hon för honom. Den som säger att han ska dö. Vad hon inte räknat med är kärleken som ska komma att drabba dem båda.

Trodde du att det här var en kärleksroman? Ha! Då trodde du fel! Fast ändå inte. Det här är en thriller, gastkramande i all sin långsamhet. Galenskap, ondska, besatthet men också hopp. Kan detta verkligen sluta lyckligt?

Årets mest spännande bok hittills. Historien skruvas åt i många varv och det är svårt att förutse hur det hela ska sluta. Eller vad som ska hända härnäst. Boken tappar tempo i mitten, kanske mest på grund av författarens förkärlek att väva in sexbeskrivningar i historien också. Annars hade det blivit sträckläsning från sidan 1 och framåt. Men wow, läs den!

söndag 22 juni 2014

Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfeld

Maja går i första ring på estetprogrammet på gymnasiet. På skulpturlektionen står hon och sågar till en hylla (om man nu får göra en hylla på skulpturlektionen). Så slinter den elektriska sticksågen och tar med sig den översta toppen av Majas tumme. En viss oro bryter ut i Majas omgivning. Gjorde hon det där med flit?

Såklart inte! Pappa oroar sig helt i onödan. Tycker Maja. Maja själv blir orolig när mamma Jana inte dyker upp och hämtar henne, när det några dagar senare blir dags för mammas helg. Inte för att Jana är den omtänksamma typen, men detta är olikt hennes annars så taktfasta rutiner. Var är hon någonstans? I jakten på Jana råkar Maja ramla in på grannen Justins fest där hon möter några nya intressanta bekantskaper.

Denna fina ungdomsbok vann Augustpriset 2010. Härlig sträckläsning och man bjuds på mycket humor, värme och vardagsdrama. Subtilt inlindat är Maja och hennes vän Enzos utanförskap. Relationen mellan Maja och hennes pappa är en annan av bokens höjdpunkter. Läs den!! Det går snabbt! Och jag blev mest glad. Och lite rörd.

onsdag 18 juni 2014

God natt, finaste – Dorothy Koomson

Nova och Mal är två gamla barndomsvänner som möter vuxenlivet i ett komplicerat vänskapsförhållande. Nova trodde allt att det skulle bli hon och Mal till slut, men så blir det inte. Mal möter Stephanie och Nova möter Keith. Mals och Novas nära vänskap finns dock där. När Mal och Stephanie inte kan få barn tillsammans, är det Nova som får frågan om hon kan tänka sig att bli surrogatmamma. Mitt i graviditeten får Stephanie panik. Hon vågar inte tro att Mal stannar hos henne om han får barn med Nova. Hon och Mal lämnar Nova åt sitt öde och bryter kontakten med henne. Åtta år senare händer något som gör att det blir bråttom för Mal att lära känna sin son.

De två berättarrösterna utgörs av kvinnorna i boken. Fler röster ger förstås fler perspektiv och ett större djup i historien. Det är ett lättläst drama men en ganska osannolik historia. Och det är vansinnigt sorgligt! Näsdukar? Ja, det kan behövas! Konstaterar att det kan vara värt att leta reda på fler böcker av Dorothy Koomson…

lördag 31 maj 2014

Insurgent, Veronica Roth

Insurgent är bok nummer två i Veronica Roths serie om Tris och hennes värld bestående av falanger. Nu börjar falangsystemet verkligen knaka i fogarna. Ledaren för De Lärda, Kate Winslet, förlåt, jag menar Jeanine, vill ha kontroll. Och i en värld av kontroll platsar inte de divergenta. Problemet med de divergenta är att det inte går att kontrollera deras tankar. Därför ska de dö. Tycker Jeanine. Det tycker förstås inte Tris och hennes allierade. Men vilka är det Tris kan lita på egentligen, vem är vän och vem är fiende? Det går i ett rasande tempo, massor med action, folk dör som flugor och det är många turer hit och dit. Det blir rörigt, väldigt mycket folk att hålla reda på och det är svårt att hänga med i svängarna. Boken slutar dock med en cliff-hanger av sällan skådat slag. Det gör att man anar att omständigheterna kommer att klarna i bok nummer 3!

Bra? Jo, det är ok, men jag blir inte så fångad i detta som jag hade hoppats. Kanske hade funkat bättre om jag hade varit 17 och inte 37! Men den där cliff-hangern gör att jag kommer fortsätta läsa såklart.


söndag 25 maj 2014

Divergent, Veronica Roth

Tänk dig ett samhälle uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. Beatrice Pryor är sexton år och har hittills vuxit upp bland De osjälviska. Nu är det dags för henne att välja om hon ska vara kvar hos sin familj eller om hon ska lämna dem för en annan falang. Valet hon gör förvånar alla. Hon väljer De tappra och står inför en initieringsfas med hårda fysiska och psykiska prov. Den som inte klarar proven kastas ut till ett liv som falanglös. Beatrice, eller Tris som hon nu väljer att kalla sig, har med sin en livsfarlig hemlighet. Är det den som gör att hon dras till sin stenhårde tränare Four?

Likt Hungerspelen? Tja, lite kanske. Precis som i Hungerspelen utvecklar sig historien till att hela samhället håller på att falla i bitar. Men visst är det upplyftande att det nu äntligen dyker upp spännande böcker med coola tjejer som får vara hjältar. Ganska välskrivet och med komplexa karaktärer dessutom. Jodå, klart läsvärt! Nu mot bioduken!

söndag 11 maj 2014

Rädda varje spillra, Jesmyn Ward

Dagarna före orkanen Katrina gör vi ett nedslag hos Esch. Hon är 14 år och bor med sina tre bröder och sin alkoholiserade pappa i ett fallfärdigt hus. Hennes mamma dog i samband med lillebror Juniors förlossning. Esch kan inte säga nej till sina bröders killkompisar, fast egentligen är det bara en av dem som betyder något. Men vill han ha henne? Hon har varit försiktig tycker hon, men ändå har det som inte får hända hänt. Bröderna har sina problem. Skeetahs hund har just fått valpar och där ser han en möjlighet till lite pengar på fickan. Äldste brodern Randall försöker spela basket bort från fattigdomen. Junior har aldrig haft någon mamma och det är ingen som riktigt orkar med honom.

Å detta är så mörkt. Samtidigt hoppfullt om en familj som försöker hålla ihop trots en katastrof. Nu måste de förbereda sig för en ny katastrof, orkanen Katrina.

Inte en dålig bok, den har vunnit fina priser som den säkert är värd. Men det är väldigt tungt. Jag trodde att boken skulle handla om hur orkanen Katrina ställde till det, men det är inte huvudfrågan. Snarare är det den fattiga svarta familjen i ett nutida USA som är i fokus. Och i detta fall är det mer tragiskt att läsa om än orkanen Katrina…

onsdag 30 april 2014

Bridget Jones – Mad about the boy, Helen Fielding

Först blev jag lite ledsen over att Bridget var tillbaka. Då blev hon inte lycklig i alla sina dagar ändå? Jo, ett tag blev det lycka, men sedan hände hemska saker som placerade Bridget tillbaka på singelkartan igen. Nu som änka, 50 plus och med två förskolebarn. Taskigt läge? Fem år har hon spenderat i ensamhet, men nu tjatar vännerna på henne att ge sig in i kärleksleken igen. Vilket Bridget gör, nu med hjälp av Twitter!

Fjantigt och urvattnat att återuppta Bridgetkonceptet igen? Nejdå, inte alls! Det är härligt att återse min kompis igen. Nu ännu mer galen och förvirrad och dessutom i ett helt nytt läge i livet. Känns ju hoppfullt det här med att bli 50! Och väldigt roligt är det. Kanske också ska börja twittra!? Lättsmält, javisst, men jag förlåter Helen Fielding för det, för jag blev på väldigt bra humör av det här!

söndag 20 april 2014

Kattens bord, Michael Ondaatje

Lite semester kanske? Vad sägs om en resa på passagerarfartyget Oronsay, från Colombo på Sri Lanka, genom Suezkanalen, över Medelhavet till slutdestinationen London. Det är 1950-tal och Michael är bara 11 år när han ensam sätts på båten som ska ta honom till England där han ska återförenas med sin mamma. Helt ensam är han inte, han har en äldre släkting med sig som förväntas hålla koll på honom. För Michael blir det dock en resa i frihet och tillsammans med två nyfunna vänner utforskar de fartygets och passagerarnas hemligheter. Det är den vuxne Michael som återberättar händelserna och hur resan kom att påverka hans val i livet.
Michael Ondaatje har tidigare skrivit ”Den engelske patienten”, som jag inte läst, men filmen är bland det vackraste jag sett. Det här var också en angenäm upplevelse. Försöker hitta någon slags sensmoral i det hela, men det finns nog ingen. Det handlar helt enkelt om en pojkes upplevelser på en resa med diverse udda figurer. Det är trevligt, underhållande och lite mystiskt och svårare än så behöver det kanske inte vara.

måndag 7 april 2014

Lärarinnan i Villette, Ingrid Hedström

Martine Poirot är undersökningsdomare i den fiktiva staden Villette. En dag blir en älskad lärarinna i staden påkörd och dödad av en bilist. Flera vittnen hävdar att hon blivit påkörd med flit. Varför?

Ingrid Hedström är en ny bekantskap för mig. Jag gav henne en chans efter ett löfte om att hennes böcker inte skulle vara så ÄCKLIGA som vissa av hennes kollegors. Och nej, det är inte så blodblaskigt. Å andra sidan är det en förskräckligt tråkig deckare. Jag kommer på mig själv med att tänka på annat hela tiden. Eftersom koncentrationsförmågan inte riktigt är på plats och jag mer eller mindre skummar igenom boken, så jag fattar jag aldrig riktigt storyn! En ganska värdelös läsupplevelse med andra ord. Inga fler Hedströmsböcker för min del.

söndag 30 mars 2014

PS Jag älskar dig, Cecelia Ahern

För den som gillar irländsk chick-lit kommer här ett alternativ till Marian Keyes och Maeve Binchy. Cecelia Ahern var väldigt ung, bara 21 år, när hon klämde ur sig denna världssuccé. Det finns både fina ingredienser och smaklöst blask i det här paketet.

Holly och Gerry är ett ungt gift par som drabbas av en katastrof. Gerry får en hjärntumör och dör. Kvar blir en förtvivlad Holly som nu för första gången i sitt liv ska försöka klara sig själv. Hennes vänner och familj försöker stötta, men den som verkligen finns där som stöd på vägen är Gerry själv. Han har lämnat kvar 10 brev till Holly, ett för varje månad som är kvar på året.

Jag har som princip att läsa boken innan jag ser filmen, för den brukar ju alltid vara bättre. Det här är dock tredje gången på kort tid som filmen vinner. I filmen har de fånigaste delarna plockats bort och historien fått lite mer djup. Se filmen tycker jag, och strunta i boken! Läs något annat av Cecelia Ahern istället. Jag gillade hennes ”Om du bara kunde se mig” mycket bättre.

De andra två filmerna som vann över sin bok var för övrigt Hungerspelen del 2 och The Hobbit….

söndag 16 mars 2014

Gone girl, Gillian Flynn


Man blir ju onekligen nyfiken på vad som gör just den här deckaren så speciell att den säljer miljoner världen över. Är det möjligen att hitta ett nytt sätt att skriva deckare på fortfarande? Även om det här nog snarare är en nattsvart, mycket smart thriller, än ett ordinärt kriminaldrama.

Amy och Nick är ett framgångsrikt par, boende i New York. Amy är välbeställd efter att hennes psykologföräldrar skapat sig en förmögenhet genom att skriva barnböcker baserade på henne. Varningklocka nummer ett….

Så hamnar mediebranschen i kris och både Nick och Amy förlorar jobbet. Ekonomin krisar plötsligt till sig ordentligt. Paret ger sig av från sitt perfekta liv i New York och flyttar till Nicks hemstad i Missouri. Nick köper en pub tillsammans med sin syster, för Amys sista pengar, och är trots allt ganska nöjd med tillvaron. Det är inte Amy….

På deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I huset ligger det möbler huller om buller och polisen hittar spår av borttorkat blod på golvet. Vad är det som har hänt? Nick blir snabbt huvudmisstänkt.

Vartannat kapitel i boken berättas av Amy och vartannat av Nick. Först är det kanske lite segt och det händer inte så mycket. Amy är borta och polisen letar ledtrådar. I mitten av boken börjar man ana oråd. Ordentligt. Ingenting är riktigt som man tror. Ingenting går riktigt som planerat heller. På det hela fullständigt oförutsägbart ända till sista sidan och mer och mer spännande ju längre man läser.

Självklart ska det göras film på det här. Det är ju nästan som att läsa ett filmmanus till en film med Ben Afflek i huvudrollen (ja, det är han som ska spela huvudrollen!)

Så förstår jag nu varför boken blivit så populär? Jo, men faktiskt, det här var något utöver det vanliga. Läs!

torsdag 27 februari 2014

438 dagar, Johan Persson och Martin Schibbye

Att åka in i den stängda Ogadenprovinsen i Etiopen med hjälp av motståndsrörelsen, är det korkat eller är det modigt? Men om ingen annan gör det, vem ska då ge en oberoende bild av vad det är som faktiskt händer i området?
De unga journalisterna Johan och Martin har gjort reportage i oroliga trakter förut. Men Ogaden har de aldrig försökt sig på förut, och knappast några andra journalister heller. Först intervjuar de flyktingar som flytt från Ogaden och nu lever i flyktingläger i Somalia. De vittnar om tömda byar och oljebolag som tar över marken efter att militären kört bort lokalbefolkningen. Sedan kommer dagen då Johan och Martin själva åker in i området. Det slutar snabbt illa och de blir tillfångatagna av militären. Nu följer skenavrättningar och bisarra ”erkännanden” på video. Till slut blir de körda till civilisationen. Så småningom en rättegång som är som en fars, därefter en dom och ett långt fängelsestraff.
Första halvan av boken är en spännande skildring av hur man samlar fakta i en oroshärd och samt en actionfylld jakt genom öknen. Den senare halvan av boken, när killarna hamnat i Kalityfängelset, handlar mer om överlevnad och hopp. Hopp som tänds och släcks och tänds igen. Martin, ödmjuk och diplomatisk, skriver romantiska brev till sin fru. Johan är en mer råbarkad typ, som älskar rockmusik. Men det handlar också om de andra som sitter där i fängelset och om den gemenskap som utvecklas mellan fångarna.

Oavsett vad man tycker om reportaget som sådant, så är det här en mycket intressant reportagebok. Väldigt öppet och naket om att sitta som journalist i ett fängelse i ett land långt borta. Samtidigt som Johan och Martin ändå lyckas lyfta det som reportaget var tänkt att handla om från början, det vill säga konflikterna i Ogadenprovinsen. Ska du läsa den här boken? Ja, absolut!

onsdag 12 februari 2014

Utrensning, Sofi Oksanen

En nattsvart tidsresa genom den estländska historien, från 1930-talet fram till Estlands självständighet på 1990-talet. Några kvinnor leder oss genom historien. Aliide är svårt svartsjuk på sin syster Ingel, för Ingel har gift sig med Aliides livs kärlek Hans. När kriget bryter ut kämpar Hans kämpar Estlands sak. Det gör att han aldrig mer kan röra sig fritt. Officiellt är han död. Ingel och hennes dotter blir deporterade medan Hans blir kvar hos Aliide. Han lever sitt liv i husets skyddsrum, eller gömd i skogen. För att skydda honom gifter sig Aliide med fienden, en rysk man.

Tiden går och en dag långt långt senare, när Aliide blivit en gammal kvinna, hittar hon Zara i sin trädgård. Zara är ryss, men har kommit till Estland från Berlin. Där har hon suttit fast i girig prostitution, men nu har hon lyckats fly från sina hallikar. Aliide är det enda namn hon känner till i Estland. Hennes hallikar är inte långt bakom henne och hon behöver hjälp. Trots sina upplevelser drömmer hon fortfarande om friheten i väst. Men vem är hon?

Jag har känt till Estlands historia väldigt dåligt, även om jag tydligt minns firandet från när baltstaterna blev fria. De politiska händelserna är inflätade i romanen på ett subtilt sätt. Det är en väldigt mörk roman och jag mådde fysiskt dåligt av att läsa det här. Men så byggs det upp till en spännande thriller, så man måste fortsätta läsa. Och vilken skicklig berättare hon är, Sofi Oksanen. 

lördag 18 januari 2014

Förr eller senare exploderar jag, John Green

Avslutade förra recensionen med att skriva att ”glöm inte bort att ha näsdukar inom räckhåll”. Jag är rädd att det gäller även denna gång. Även om jag snarare bröt ihop i gapskratt…

En romantisk ungdomsbok om tonåringar som har cancer, kan det vara nåt? Efter ett kapitel tog jag mig en allvarlig funderare på det. Men, faktiskt!

Hazel vet att hon aldrig kommer att bli frisk. Även om hon just nu känner sig ganska okej. Hennes mamma är orolig för att Hazels cancerdiagnos ska göra henne deprimerad, så hon tvingar Hazel att gå på möten med en måttligt uppiggande stödgrupp för unga med cancer. En dag dyker Augustus Waters upp där. Han är friskförklarad från sin cancer i benet, även om benet är borta. Han börjar uppvakta Hazel något alldeles enormt. Hazels och Augustus galna korta kärleksromans tar dem bl.a. till Holland. De är på jakt efter en författare, för de måste ta reda på det riktiga slutet till Hazels favoritbok innan det är för sent. 

Det är inte så vansinnigt sorgligt ändå, bara ibland. Sidorna fyllda med humor och värme. Hur fyller man bäst ut den tid man har kvar? Särskilt när man vet att den är kort. Mycket fin bok, rekommenderas varmt! Och en mycket bra sak, den kommer på film under året! Kanske under sin engelska titel ”The fault in our stares”, så håll utkik!  

måndag 6 januari 2014

En oväntad vänskap, Abdel Sellou

Det här är den sanna historien om den osannolika vänskapen mellan Abdel och Philippe. Abdel är en stökig ung kille från Paris förorter som tidigare livnärt sig på att stjäla från turister. Abdels uppväxt hade inte behövt vara så tragisk, men han är ett problembarn från början. Abdel verkar inte särskilt medveten om att livet kunde vara annorlunda och han lever för stunden. Men så gör han en sak rätt i alla fall: Han går på en anställningsintervju och lyckas få jobb som Philippes assistent.
Philippe är en ryggmärgsförlamad, stenrik man med en cancersjuk fru. Philippe har en stark livsglädje, men han behöver hjälp med allt. Abdels starka armar underlättar hans tillvaro väsentligt. Livet vänder för dem båda två. 
Det finns ju en film baserad på denna historia också, en film som gjort världssuccé. Som jag inte sett. Har som princip att alltid läsa boken först! Boken är lättläst och intressant, men ganska kort. Den hade nog vunnit på ännu mer djupdykning i de totalt olika sociala skikt som de båda herrarna i boken kommer ifrån.