Morbror Finn är 14-åriga Junes
allra närmaste vän. Hennes syster Greta retar henne och säger att hon till och
med är kär i Finn.
Finn har aids och han är döende.
Bland det sista han gör är att måla en porträttavla av June och Greta. Så en
dag är han borta, död och begraven. Men det visar sig då att det finns en annan
person som saknar Finn lika mycket som June gör, nämligen Finns ”specielle” vän
Toby. Toby, som funnits i Finns liv i så många år, men som alla, framförallt
mamma, har hållit hemlig för June.
Vad är det med mig? Varför får jag
alltid tag på de allra sorgligaste böckerna som går att hitta i boksortimentet?
Nu måste jag säga att den här boken inte bara handlar om sorg och död. Den
handlar mest om vänskapen som uppstår mellan June och Toby. Dessutom om syskonrelationer.
June känner att hon håller på att tappa sin syster Greta, som snart ger sig ut
i vuxenlivet. Finns och Danis syskonrelation är inte okomplicerad den heller. Morbror
Finn blev en berömd konstnär, medan mamma Dani valde en karriär som grå
revisor. Varför blev det så?
Jag antar att man ska se detta som
en ungdomsbok, men samtidigt har den ett mer utvecklat språk än vad
ungdomsböcker brukar ha. Den har ju också blivit överröst med priser. Jag
tyckte om den, men blev inte så känslomässigt berörd som man kanske borde bli.
Skulle nog ge den fyra av fem ändå. Läs!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar