Min tidigare erfarenhet av Majgull
Axelsson består av Aprilhäxan. Kanske
har jag läst en bok till, men det var längesedan och jag minns inte vilken. Men
jag minns att jag inte alls gillade det jag läste då. Det här var en helt annan
upplevelse. Dagsaktuellt och upplysande. Varje dag ser jag kvinnan som sitter
och tigger på andra sidan gatan när jag går hem efter arbetsdagens slut. Senast
förra veckan hörde jag ett reportage om ett projekt som syftar till att samla
in romernas berättelser från andra världskriget innan det är för sent.
Malika är ensam kvar. Hon har
redan förlorat kontakten med sin familj. Hon har sett sin kusin och sin lillebror
dö i Auschwitz. Där i tågvagnen mot Ravensbruck går hennes klänning sönder. Hon
är rädd för att råka ännu mer illa ut och tar därför en klänning från en död
judinna. Och tar därmed även den döda flickans identitet. Några judiska kvinnor
från Norge blir hennes nya vänner i lägret.
Många många år senare blir Miriam
gratulerat på 85-årsdagen av sin styvson med familj i det trygga svenska
Småland. Hon får ett armband med sitt namn ingraverat. Det är bara ett problem,
hon heter ju inte Miriam. Och det här är första gången hon vågar säga det till
sin familj. Det var förbjudet för romer att invandra till Sverige ända fram
till 50-talet. De släpptes alltså inte in ens efter kriget och fick därmed
ingen hjälp från oss. Det var dock bara ett av de skäl som gjorde att Malika/Miriam
valde att ljuga om sin bakgrund på vägen mot Sverige och framtiden. Romer betraktades helt enkelt som kriminella och samhället såg väldigt illa
på dem. Har något hänt sedan dess kan man undra?
En fantastisk bok och en viktig,
men så sorglig berättelse. Obligatoriskt som skollitteratur tycker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar