Bok nummer tre i Nessers serie om kommissarie Barbarotti.
Fast egentligen handlar det inte så mycket om Barbarotti.
Boken handlar såklart om herr Valdemar Roos, en medelålders grå
farbror. Han bor med sin fru, som han har tröttnat på och sina två otacksamma tonårsstyvdöttrar.
Han går till sitt tråkiga jobb varje dag. Han undrar vad det var som hände, var
detta allt livet hade att erbjuda? Plötsligt vinner han en stor summa pengar
och nya möjligheter öppnar sig. Han säger upp sig och köper en stuga långt ute
i skogen, men säger inget till sin familj. Han åker till stugan, istället för
till jobbet och bara njuter av lugnet.
Liksom Guldlock och björnarna, så upptäcker han en dag att
det är någon annan som hittat stugan. Han hittar spår av en ung kvinna. De
börjar kommunicera med lappar och så småningom öga mot öga. Anna har rymt från
ett behandlingshem och har ingenstans att ta vägen. Valdemar har plötsligt
någon att ta hand om. Tillvaron har fått en mening.
Det blir en deckare till slut även av denna finurliga
Nesserbok. För det visar sig att någon är ute efter Anna. Det hade dock inte
behövts, för boken står sig bra som en roman. Lite filosofiskt och väldigt trevligt.
Bara lite mord och biljakt också som extra ingrediens. Rekommenderas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar