Denna bok köpte jag under förra turen till Irland för två år
sedan. Den har stått i bokhyllan sedan dess, för omslaget är så snyggt så jag
vill inte förstöra det! Det är landskapet Burren som är på omslaget, i 50
nyanser av grått. Så det blev till att låna boken på biblioteket till slut. För
den här skulle läsas, det här är en Bookerpristagare minsann.
Rosaleen Madigan bestämmer sig för att sälja sitt hus på den
irländska västkusten. Innan hon gör det bjuder hon hem sina fyra vuxna barn en sista gång, alla på en gång. Bäddat för värsta Ingmar
Bergman-dramat!
Boken följer vad som hänt de fyra barnen i livet. Dan, som
skulle bli präst, men som hamnade i gay-kretsarna i New York, mitt i värsta
AIDS-epidemin. Constance, som fortfarande bor i relativt närhet till sin mor,
som blivit hustru och mor men kämpar mot sin övervikt. Emmet, som blev läkare
och åkte till Afrika. Och så Hanna, som just blivit mor, men som är en fara för
sig själv och sitt barn eftersom hon dricker alldeles för mycket.
För lite Irland bara! Hade velat ha mer inslag av den
dramatiska kusten. De höga förväntningarna höll inte riktigt, men en helt ok
bok ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar