Ryssar är såna som gillar björkar, Olga Grjasnowa

Masja kommer ursprungligen från Azerbajdzjan men har tvingats fly på grund av krig. Hon kommer till Tyskland och inleder en relation med en man. En relation som får ett abrupt slut på grund av ännu ett hårt slag av livet självt. Masja är judinna och får arbete som tolk i Israel, men det är inte hebreiska hon kan tala.

En modern roman om en rotlös kvinna som söker sin identitet. Oj, vad det lät uttjatat. Jag blir inte heller särskilt engagerad. Boken är inte tjock, men  jobbigt skriven och svår att hänga med i. Man kastas fram och tillbaka i historien. Nej, nu ska jag gå och fira lite nyår istället, så får det bli nystart med en annan bok…

Det blödande hjärtat, Andrew Taylor

London i början av 1930-talet. Politiska vindar blåser i fascismens väg. Mitt i allt finns Lydia, en ung adelsdam, gift med den våldsamme Marcus. En dag får hon nog av hans knytnävar. Hon ger sig av och bestämmer sig för att flytta in hos sin alkoholiserade far, som bor i ett skabbigt lägenhetshotell på Bleeding Heart Square. Kulturkrocken är ett faktum, men det är inte det enda som bekymrar Lydia. Hon upptäcker snart att huset har en dold historia. Vad är grannen, journalisten Rory, egentligen ute efter? Varför får hyresvärden, mr. Serridge, paket med hjärtan i? Och vad har hänt med Philippa Penhow?

En bra deckare för den som inte är ute efter halsbrytande spänning och mord på löpande band. Det här är en mer finstämd bok i lugnt tempo, som mer påminner om en roman. Lite segt blir det och lite mycket folk att hålla ordning på, men som helhet gillade jag det här. Det är utmärkta miljöbeskrivningar och som hängiven Londonresenär blir man alltid road av att känna igen namnet på bekanta platser. Det är också intressant att få en bild av det politiska klimatet vid denna tid. Sugen på mer av denne författare!

Nattfilm, Marisha Pessl

Förstod aldrig storheten med Marisha Pessls förra bok, Fördjupade studier i katastroffysik. Tyckte den var tröglöst och taffligt skriven. Den här boken tyckte jag mycket bättre om!

Stanislav Cordova är känd som en skygg skräckfilmsregissör vars filmer bara kan ses i hemliga, slutna sällskap, så hemska är de. Så hittas regissörens unga dotter Ashley död under mystiska omständigheter. Journalisten Scott McGrath får en anledning att åter börja nysta i den story kring Cordova som tidigare nästan kostat honom hans karriär.

Scott får oväntad hjälp av Nora, som tog emot Ashleys kappa i garderoben till en restaurang och därmed råkade vara en av de sista som såg Ashley i livet. Den unge Hopper då, vad är hans koppling till Ashley och varför har Ashley skickat ett gosedjur till honom med posten? Trion ger sig ut på farliga äventyr för att ta reda på sanningen.

Spännande, mörk, suggestiv thriller som inkluderar häxriter, barn på spionuppdrag, hemliga tunnlar och nedbrunna hus. Nu säger jag inte mer….

Läs och förundras!

Mörka platser, Gillian Flynn

”Gone Girl” har du väl läst vid det här laget, eller hur? ”Mörka platser” är utgiven tidigare och det är Gillian Flynns andra bok av tre utgivna.

Libby Day, 7 år, är enda överlevande vittnet till massakern på hennes familj. Storebror Ben, 15 år gammal, blir satt i fängelse, anklagad för mord på sin mamma och två av sina systrar. Det är Libbys vittnesmål som gör att han blir fälld.

Nu har 25 år gått. Libby är en vuxen kvinna med allvarliga personliga problem och utan några ekonomiska resurser. 25 år som sagt, det är ett slags jubileum. Libby blir kontaktad av en mordklubb, som har som hobby att gräva ner sig i gamla, mystiska mordfall. Den här gruppen är helt övertygad om att Ben är oskyldig och de vill att Libby ska hjälpa till med att lösa gåtan kring vad som egentligen skedde den där natten. De lovar Libby pengar och luspank som hon är ställer hon upp. Nu börjar en farlig resa och Libby tvingas tillbaka till sina mörka minnen.

”Mörka platser” är inte lika rasande spännande som ”Gone girl”. Det kanske beror på att den till stor del är en resa tillbaka i tiden. Men sista 50 sidorna, ja då händer det nåt… Hörde att Gillian Flynn har rykte om sig att ge sina kvinnliga huvudrollsinnehavare väldigt osympatiska karaktärsdrag. Inget undantag här, Libby är en ovanligt otrevlig hjältinna.

Betyg från mig? Okej. Medel. Lite spännande blir det till slut. Ganska äckligt. Ganska blodigt. Men jag gillar det där med hjältinnan som är ganska ful och inte överfantastisk på något sätt. Ger trots allt en trovärdighet som man ofta saknar annars. 

Lila, Marilynne Robinson

Lila är en hemlös flicka, även om hennes första år inte började så. En dag när hon satt på trappan kom Doll förbi och tog henne med sig helt enkelt. De vandrar omkring på vägarna och Doll får arbete lite här och var. En gång stannar de ett helt år på ett ställe. Då får Lila gå i skolan och lära sig läsa.

Så kommer det en dag när Doll är så gammal att hon inte orkar ta hand om Lila längre. En händelse gör också att de till sist skiljs åt för alltid. Nu är Lila ensam. Hennes längtan efter någon tar henne till en liten by och till kyrkan där. Ett möte med prästen gör att ett nytt liv tar fart.

En bok om behovet att ha någon att ta hand om. Inte nödvändigtvis att bli tagen om hand själv. En långsam roman utan direkt berättade händelser. Allt lindas in och som läsare får man själv försöka förstå vad som händer. Ändå är det här lättläst och det flyter på. Jag kom på mig själv med att nästan sträckläsa boken. Nu låter det som att jag tyckte det här var alldeles fantastiskt, men egentligen är det ingen speciell bok. Dessutom är den lite gubbsjuk och hade det varit en man som skrivit så hade jag inte accepterat det här. Nu känns det ändå okej, men ingen bok jag kommer att minnas särskilt länge.

En saga om tidens väsen, Ruth Ozeki

Nao och Ruth. Så heter bokens huvudpersoner. En annan viktig karaktär är Naos pappas mormor Jiko, som är över 100 år och nunna och bor i ett kloster uppe i bergen. Och så har vi pappas morbror Haruki, som blev kamikazepilot under 2:a världskriget, för om han nu skulle dö i kriget så ville han hellre veta när. De beryktade kamikazepiloterna gick till historien som självmordsflygare.

Såhär hänger det ihop. Ruth är författare och bor på en enslig plats på den kanadensiska kusten tillsammans med sin man. En dag hittar hon en ilandfluten Hello Kitty-låda i strandkanten. I lådan finns det en dagbok och några brev. Dagboken har Nao skrivit, medan breven är gamla och skrivna av kamikazepiloten Haruki. 

Nao är en sorgsen tonåring i Japan, svårt mobbad och med en pappa som ägnar dagarna åt origami och självmordstankar, medan mamma är den som sliter och försöker få ekonomin att gå ihop. För att komma bort från vardagen blir Nao skickad till Jiko en sommar, något som ger henne andra perspektiv på tillvaron.

En ren njutning att läsa, även om det inte är någon munter tillvaro som Nao lever i. Hon funderar mycket kring närvaro, vad är nu och varför ska man leva. Kanske ska man sätta värde på sitt liv, av respekt för de som faktiskt tyckte om att leva, men inte fick.

Det är inte ofta man hittar dem och man vet aldrig när det inträffar. Men plötsligt sitter man där med årets guldkorn i sina händer och vill inte att det ska ta slut. Den här boken kommer att stanna kvar hos mig länge. Tycka om. Väldigt mycket.

Himmel över Everest, David Lagercrantz

Det finns flera skäl till att jag plockade ut den här boken ur bokhyllan just nu. Jag är nyfiken på David Lagercrantz, för att han är ett hett nyhetsstoff nu med den nya Milleniumboken. Och så höll jag på att krocka med honom på Bokmässan! Dessutom går det en film på bio just nu, som heter Everest. Jag har fått uppfattningen att denna film delvis bygger på samma händelse som den händelse som Lagercrantz hämtat inspiration till denna bok ifrån.

Fakta; 1996 inträffade en tragisk klätterolycka på Mount Everest i samband med en snöstorm. Med på berget fanns en svensk som hette Göran Kropp. Sammantaget miste åtta människor livet.

2006 kom denna fiktiva roman där Lagercrantz spelar in vissa igenkännande drag, bland annat finns det en svensk ensamklättrare som spelar en viktig roll. Boken har dock flera huvudpersoner. Det finns en berättarröst i organisatören Karin, som finns i baslägret och försöker förstå vad som händer genom en sprakig walkie-talkie. Den rike företagaren Villari har satsat på att kommersialisera klättringen upp till Mount Everest genom företagsresor. Hans gamle vän Cagliarie råkar vara Everests mest respekterade guide. Så har vi också de som följt med Villari på hans resa, de sherpas de aldrig skulle klara sig utan, plus den knepige svensken Jacob Engler.

Boken har vissa tillbakablickar till de olika karaktärerna och varför de befinner sig på världens högsta berg. Framförallt om varför Engler är som han är. Annars handlar boken i stort sett bara om klättringen och de kritiska timmarna på berget. Det blir väldigt utdraget när ett drygt dygn ska kavlas ut på 380 sidor. Trots dramatiken som boken ska fånga, så blir det segt. Men det är onekligen intressant, så man vill ändå fortsätta läsa.

Men jag börjar fundera på om jag verkligen ska ta mig an den där Milleniumboken…