Mörka platser, Gillian Flynn

”Gone Girl” har du väl läst vid det här laget, eller hur? ”Mörka platser” är utgiven tidigare och det är Gillian Flynns andra bok av tre utgivna.

Libby Day, 7 år, är enda överlevande vittnet till massakern på hennes familj. Storebror Ben, 15 år gammal, blir satt i fängelse, anklagad för mord på sin mamma och två av sina systrar. Det är Libbys vittnesmål som gör att han blir fälld.

Nu har 25 år gått. Libby är en vuxen kvinna med allvarliga personliga problem och utan några ekonomiska resurser. 25 år som sagt, det är ett slags jubileum. Libby blir kontaktad av en mordklubb, som har som hobby att gräva ner sig i gamla, mystiska mordfall. Den här gruppen är helt övertygad om att Ben är oskyldig och de vill att Libby ska hjälpa till med att lösa gåtan kring vad som egentligen skedde den där natten. De lovar Libby pengar och luspank som hon är ställer hon upp. Nu börjar en farlig resa och Libby tvingas tillbaka till sina mörka minnen.

”Mörka platser” är inte lika rasande spännande som ”Gone girl”. Det kanske beror på att den till stor del är en resa tillbaka i tiden. Men sista 50 sidorna, ja då händer det nåt… Hörde att Gillian Flynn har rykte om sig att ge sina kvinnliga huvudrollsinnehavare väldigt osympatiska karaktärsdrag. Inget undantag här, Libby är en ovanligt otrevlig hjältinna.

Betyg från mig? Okej. Medel. Lite spännande blir det till slut. Ganska äckligt. Ganska blodigt. Men jag gillar det där med hjältinnan som är ganska ful och inte överfantastisk på något sätt. Ger trots allt en trovärdighet som man ofta saknar annars. 

Lila, Marilynne Robinson

Lila är en hemlös flicka, även om hennes första år inte började så. En dag när hon satt på trappan kom Doll förbi och tog henne med sig helt enkelt. De vandrar omkring på vägarna och Doll får arbete lite här och var. En gång stannar de ett helt år på ett ställe. Då får Lila gå i skolan och lära sig läsa.

Så kommer det en dag när Doll är så gammal att hon inte orkar ta hand om Lila längre. En händelse gör också att de till sist skiljs åt för alltid. Nu är Lila ensam. Hennes längtan efter någon tar henne till en liten by och till kyrkan där. Ett möte med prästen gör att ett nytt liv tar fart.

En bok om behovet att ha någon att ta hand om. Inte nödvändigtvis att bli tagen om hand själv. En långsam roman utan direkt berättade händelser. Allt lindas in och som läsare får man själv försöka förstå vad som händer. Ändå är det här lättläst och det flyter på. Jag kom på mig själv med att nästan sträckläsa boken. Nu låter det som att jag tyckte det här var alldeles fantastiskt, men egentligen är det ingen speciell bok. Dessutom är den lite gubbsjuk och hade det varit en man som skrivit så hade jag inte accepterat det här. Nu känns det ändå okej, men ingen bok jag kommer att minnas särskilt länge.

En saga om tidens väsen, Ruth Ozeki

Nao och Ruth. Så heter bokens huvudpersoner. En annan viktig karaktär är Naos pappas mormor Jiko, som är över 100 år och nunna och bor i ett kloster uppe i bergen. Och så har vi pappas morbror Haruki, som blev kamikazepilot under 2:a världskriget, för om han nu skulle dö i kriget så ville han hellre veta när. De beryktade kamikazepiloterna gick till historien som självmordsflygare.

Såhär hänger det ihop. Ruth är författare och bor på en enslig plats på den kanadensiska kusten tillsammans med sin man. En dag hittar hon en ilandfluten Hello Kitty-låda i strandkanten. I lådan finns det en dagbok och några brev. Dagboken har Nao skrivit, medan breven är gamla och skrivna av kamikazepiloten Haruki. 

Nao är en sorgsen tonåring i Japan, svårt mobbad och med en pappa som ägnar dagarna åt origami och självmordstankar, medan mamma är den som sliter och försöker få ekonomin att gå ihop. För att komma bort från vardagen blir Nao skickad till Jiko en sommar, något som ger henne andra perspektiv på tillvaron.

En ren njutning att läsa, även om det inte är någon munter tillvaro som Nao lever i. Hon funderar mycket kring närvaro, vad är nu och varför ska man leva. Kanske ska man sätta värde på sitt liv, av respekt för de som faktiskt tyckte om att leva, men inte fick.

Det är inte ofta man hittar dem och man vet aldrig när det inträffar. Men plötsligt sitter man där med årets guldkorn i sina händer och vill inte att det ska ta slut. Den här boken kommer att stanna kvar hos mig länge. Tycka om. Väldigt mycket.

Himmel över Everest, David Lagercrantz

Det finns flera skäl till att jag plockade ut den här boken ur bokhyllan just nu. Jag är nyfiken på David Lagercrantz, för att han är ett hett nyhetsstoff nu med den nya Milleniumboken. Och så höll jag på att krocka med honom på Bokmässan! Dessutom går det en film på bio just nu, som heter Everest. Jag har fått uppfattningen att denna film delvis bygger på samma händelse som den händelse som Lagercrantz hämtat inspiration till denna bok ifrån.

Fakta; 1996 inträffade en tragisk klätterolycka på Mount Everest i samband med en snöstorm. Med på berget fanns en svensk som hette Göran Kropp. Sammantaget miste åtta människor livet.

2006 kom denna fiktiva roman där Lagercrantz spelar in vissa igenkännande drag, bland annat finns det en svensk ensamklättrare som spelar en viktig roll. Boken har dock flera huvudpersoner. Det finns en berättarröst i organisatören Karin, som finns i baslägret och försöker förstå vad som händer genom en sprakig walkie-talkie. Den rike företagaren Villari har satsat på att kommersialisera klättringen upp till Mount Everest genom företagsresor. Hans gamle vän Cagliarie råkar vara Everests mest respekterade guide. Så har vi också de som följt med Villari på hans resa, de sherpas de aldrig skulle klara sig utan, plus den knepige svensken Jacob Engler.

Boken har vissa tillbakablickar till de olika karaktärerna och varför de befinner sig på världens högsta berg. Framförallt om varför Engler är som han är. Annars handlar boken i stort sett bara om klättringen och de kritiska timmarna på berget. Det blir väldigt utdraget när ett drygt dygn ska kavlas ut på 380 sidor. Trots dramatiken som boken ska fånga, så blir det segt. Men det är onekligen intressant, så man vill ändå fortsätta läsa.

Men jag börjar fundera på om jag verkligen ska ta mig an den där Milleniumboken…

Millie Birds bok om döda saker, Brooke Davis

Millie är en liten australiensisk flicka med en något udda hobby. Hon är fascinerad av livet och döden och tycker det är viktigt att begrava döda saker. Dessutom har hon en bok där hon skriver upp de döda saker hon hittar och begraver. Hunden, spindlar osv. Så kommer det en dag när hennes pappa blir nummer 28 på listan. Mitt över gatan ser granntanten Agatha hur en bår med en pappa på rullas in i en ambulans.

Det finns en första dag för saker också. På ”första dagen av väntan” befinner sig Millie under ett underklädesstånd på varuhuset, där mamma har sagt att hon ska vänta. Och hon väntar och väntar på att mamma ska komma tillbaka. Timmarna går. Dagarna går.

Men mamma kommer inte. Istället kommer pensionären Karl in i Millies liv. Han är på rymmen från ett ålderdomshem och har också tagit sin tillflykt till varuhuset. Tillsammans med Agatha ger de sig ut på en jakt efter Millies mamma. För Agatha och Karl har också förlorat någon. Nu börjar en galen resa över Australien.

Charmigt, men ganska sorgligt. Väldigt romantiskt också, det är aldrig för sent för kärleken och det känns ju hoppfullt! Boken är skriven av en författarinna som man får känslan av är ganska ny på att skriva. Det är helt ok att läsa, men i vissa delar haltar historien. Det är lite svårt att hänga med i svängarna i denna tempofyllda actionroman. Å andra sidan blir det aldrig tråkigt!

Vi är alla helt utom oss, Karen Joy Fowler

Ännu ett familjedrama, men ett ganska udda sådant. Ska inte avslöja varför, men det märker ni efter ett tag. En twist man inte väntar sig. Hittade den där på topplistorna i Dublin, men här i Sverige har den inte blivit lika uppmärksammad, trots fina utmärkelser.

Vi beger oss till Kalifornien. Rosemary  var ett väldigt pratglatt barn. Yngst i en familj på fem, med storebror Lowell, storasyster Fern och mamma och pappa. Så händer något. En dag finns inte Fern där längre och ingen vill prata om vad som hänt. Rosemary vill inte heller prata längre. Mamma blir svårt deprimerad och storebror Lowell ger sig av. Det är inte så att Fern råkat ut för en olycka eller att hon är död eller så. Hon lever ett liv någon annanstans och trots det kommer hon att ha en stor inverkan på sina syskons liv. Rosemary växer upp och börjar på college. En dag träffar hon plötsligt på sin storebror och minnena kommer tillbaka.

Den där twisten som jag inte kan avslöja, det är den som gör boken intressant. Annars hade det här varit en ganska seg sak. Det finns bitar som bara blir skumlästa för att jag hela tiden tappar tråden och intresset. Sedan finns det faktadelar som är riktigt intressanta. Totalt sett ändå ett ljummet betyg från mig sammantaget. 

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, Ransom Riggs

Jacobs farfar brukar berätta märkliga historier och visa fotografier från sin uppväxt, som han delvis spenderat på ett barnhem på en liten enslig ö utanför Wales. Så dör farfar under mystiska omständigheter och Jacob blir vittne till händelsen. Men han kan ju inte gärna säga att det är ett monster som han sett ge sig på farfar, vem skulle tro på det?

Ett upphittat brev gör att Jacob övertalar sin pappa att de ska åka och besöka den där ön. Vad är det för hemligheter som gömmer sig där?

Boken är förstås skriven för tonåringar och är därmed lättläst. Det börjar lovande, men sedan tappar jag intresset. Det här är aldrig särskilt spännande och den annorlunda världen är inte så intressant. Kan konstatera att nu har jag faktiskt tröttnat på ungdoms-fantasy. Så det blir ingen fortsättning på denna serie för min del.