Mörkets ring, Alvklingan, Nick Perumov

Skriva en fortsättning på Sagan om Ringen, får man göra så? Jag har varit mycket skeptisk… Men det kom ingen Hobbit-film eller något annat från Midgård i år. Och jag saknar Midgård! Precis som Perumov skriver i sitt efterord att han också gjorde.

300 år har gått sedan Frodo smälte ner ondskans ring och Aragorn blev kung. Frid och fröjd då tänker ni? Nja, ett problem är att det gjordes fler ringar och de där ringvålnaderna var inte så lätta att bli av med ändå. Nu har dessutom något ondskefullt vaknat upp i dvärgarnas Moria och lämnar elände och nedbrända byar efter sig. Dvärgen Thorin har bestämt sig för att ta reda på vad som försiggår. För att göra det behöver han läsa på lite om vad som hände förra gången. Och var finns dessa historier nertecknade? Jo, hos hobbitarna i Fylke förstås. Väl där får han hobbiten Folco på halsen, som har bestämt sig för att han också vill följa med ut på äventyr. Så följer ett strövtåg i samma anda som de Bilbo samt Ringens Brödraskap tog sig för.

Retar mig på vissa saker. Det är stor frånvaro av varelser av kvinnligt kön och de få som nämns framställs knappast i någon vacker dager. Skärpning Perumov, det här är ändå skrivet på 80-talet. Inga alver heller men de kanske kommer i bok 2.

Annars är det här klart underhållande och funkar faktiskt. Inte riktigt den äkta varan, lite som att äta sockerfritt godis. Men det är ändå trovärdigt skrivet av någon som uppenbarligen har läst in sig ordentligt på området. Verkligen intressant att förlagan Sagan om ringen, var förbjuden i Sovjet ända tills östblocket föll i början av 90-talet. Det var också först då som denna bok fick bli publicerad. Undrar vad Peter Jackson tycker?

Brobyggarna, Jan Gulliou

Jag är nog världens långsammaste när det kommer till att lyssna igenom en ljudbok. Jag tror jag började lyssna på den här någon gång efter sommaren. Det blir en timme någon gång då och då, vid en långpromenad eller över en jättedisk. Det märkliga är att det faktiskt fungerade alldeles utmärkt att hänga med i händelserna ändå, trots det glesa lyssningsintervallet.

Vad är då detta? Jo, herr Guillou har gett sig på det lilla projektet att utbilda mänskligheten i 1900-talets historia. Detta genom att följa tre norska bröder och deras umbäranden.

De tre fattiga och faderlösa bröderna Laurits, Oskar och Sverre har kommit till Bergen för att hjälpa till med familjens försörjning. Väl där upptäcker man att de har en osannolik fallenhet för konstruktion och byggande. Pojkarna blir skickade till Tyskland för att utbildas till ingenjörer. Tanken är att ta ska komma tillbaka till Norge för att hjälpa till att bygga järnväg över det ödsliga Hardangervidda. Så blir det inte riktigt. En av bröderna, den äldste och mest plikttrogne, kommer visserligen tillbaka. Brodern Oskar hamnar istället i Afrika och bygger järnväg där istället, innan allt blir spolierat av första världskriget och han istället börjar kriga för Tyskland mot de barbariska engelsmännen. Den siste brodern, ja, hans öden följer i nästkommande Dandy.

Vad ska man då tycka om det här? Det är underhållande och man lär sig en del nytt. Jag har aldrig läst om första världskriget i Afrika och dessutom inte från den tyska sidan. Men delar av den afrikanska historien är helt vidrig och en fullständig orgie i äcklighet och hänsynslöshet. Föräldrar med små flickor varnas särskilt! Den norska delen, med brodern Laurits och hans familj, är ganska seg. Bröderna, samt även Laurits fru, är lite väl överdrivet fantastiska på allt de gör.

Hittade ett alldeles underbart citat om den här boken från en annan läsare, via www.boktipset.se:

Man kan dock bli lite mätt på Guillous förkärlek för unga manliga underdogs som briljerar i idrott, vältalighet, humanism, viljestyrka, intelligens, heder, ödmjukhet, entreprenörsanda och det Heliga Förnuftet. Liksom, hallå, var det en superhjälteroman...? Det stod inget om storleken på deras snoppar men de var antagligen över genomsnittet och innehöll extra många spermier. Om man får gissa.

Just precis…. Men det funkar ändå, så jag kommer fortsätta med åtminstone minst en bok till i serien. 

Ryssar är såna som gillar björkar, Olga Grjasnowa

Masja kommer ursprungligen från Azerbajdzjan men har tvingats fly på grund av krig. Hon kommer till Tyskland och inleder en relation med en man. En relation som får ett abrupt slut på grund av ännu ett hårt slag av livet självt. Masja är judinna och får arbete som tolk i Israel, men det är inte hebreiska hon kan tala.

En modern roman om en rotlös kvinna som söker sin identitet. Oj, vad det lät uttjatat. Jag blir inte heller särskilt engagerad. Boken är inte tjock, men  jobbigt skriven och svår att hänga med i. Man kastas fram och tillbaka i historien. Nej, nu ska jag gå och fira lite nyår istället, så får det bli nystart med en annan bok…

Det blödande hjärtat, Andrew Taylor

London i början av 1930-talet. Politiska vindar blåser i fascismens väg. Mitt i allt finns Lydia, en ung adelsdam, gift med den våldsamme Marcus. En dag får hon nog av hans knytnävar. Hon ger sig av och bestämmer sig för att flytta in hos sin alkoholiserade far, som bor i ett skabbigt lägenhetshotell på Bleeding Heart Square. Kulturkrocken är ett faktum, men det är inte det enda som bekymrar Lydia. Hon upptäcker snart att huset har en dold historia. Vad är grannen, journalisten Rory, egentligen ute efter? Varför får hyresvärden, mr. Serridge, paket med hjärtan i? Och vad har hänt med Philippa Penhow?

En bra deckare för den som inte är ute efter halsbrytande spänning och mord på löpande band. Det här är en mer finstämd bok i lugnt tempo, som mer påminner om en roman. Lite segt blir det och lite mycket folk att hålla ordning på, men som helhet gillade jag det här. Det är utmärkta miljöbeskrivningar och som hängiven Londonresenär blir man alltid road av att känna igen namnet på bekanta platser. Det är också intressant att få en bild av det politiska klimatet vid denna tid. Sugen på mer av denne författare!

Nattfilm, Marisha Pessl

Förstod aldrig storheten med Marisha Pessls förra bok, Fördjupade studier i katastroffysik. Tyckte den var tröglöst och taffligt skriven. Den här boken tyckte jag mycket bättre om!

Stanislav Cordova är känd som en skygg skräckfilmsregissör vars filmer bara kan ses i hemliga, slutna sällskap, så hemska är de. Så hittas regissörens unga dotter Ashley död under mystiska omständigheter. Journalisten Scott McGrath får en anledning att åter börja nysta i den story kring Cordova som tidigare nästan kostat honom hans karriär.

Scott får oväntad hjälp av Nora, som tog emot Ashleys kappa i garderoben till en restaurang och därmed råkade vara en av de sista som såg Ashley i livet. Den unge Hopper då, vad är hans koppling till Ashley och varför har Ashley skickat ett gosedjur till honom med posten? Trion ger sig ut på farliga äventyr för att ta reda på sanningen.

Spännande, mörk, suggestiv thriller som inkluderar häxriter, barn på spionuppdrag, hemliga tunnlar och nedbrunna hus. Nu säger jag inte mer….

Läs och förundras!

Mörka platser, Gillian Flynn

”Gone Girl” har du väl läst vid det här laget, eller hur? ”Mörka platser” är utgiven tidigare och det är Gillian Flynns andra bok av tre utgivna.

Libby Day, 7 år, är enda överlevande vittnet till massakern på hennes familj. Storebror Ben, 15 år gammal, blir satt i fängelse, anklagad för mord på sin mamma och två av sina systrar. Det är Libbys vittnesmål som gör att han blir fälld.

Nu har 25 år gått. Libby är en vuxen kvinna med allvarliga personliga problem och utan några ekonomiska resurser. 25 år som sagt, det är ett slags jubileum. Libby blir kontaktad av en mordklubb, som har som hobby att gräva ner sig i gamla, mystiska mordfall. Den här gruppen är helt övertygad om att Ben är oskyldig och de vill att Libby ska hjälpa till med att lösa gåtan kring vad som egentligen skedde den där natten. De lovar Libby pengar och luspank som hon är ställer hon upp. Nu börjar en farlig resa och Libby tvingas tillbaka till sina mörka minnen.

”Mörka platser” är inte lika rasande spännande som ”Gone girl”. Det kanske beror på att den till stor del är en resa tillbaka i tiden. Men sista 50 sidorna, ja då händer det nåt… Hörde att Gillian Flynn har rykte om sig att ge sina kvinnliga huvudrollsinnehavare väldigt osympatiska karaktärsdrag. Inget undantag här, Libby är en ovanligt otrevlig hjältinna.

Betyg från mig? Okej. Medel. Lite spännande blir det till slut. Ganska äckligt. Ganska blodigt. Men jag gillar det där med hjältinnan som är ganska ful och inte överfantastisk på något sätt. Ger trots allt en trovärdighet som man ofta saknar annars. 

Lila, Marilynne Robinson

Lila är en hemlös flicka, även om hennes första år inte började så. En dag när hon satt på trappan kom Doll förbi och tog henne med sig helt enkelt. De vandrar omkring på vägarna och Doll får arbete lite här och var. En gång stannar de ett helt år på ett ställe. Då får Lila gå i skolan och lära sig läsa.

Så kommer det en dag när Doll är så gammal att hon inte orkar ta hand om Lila längre. En händelse gör också att de till sist skiljs åt för alltid. Nu är Lila ensam. Hennes längtan efter någon tar henne till en liten by och till kyrkan där. Ett möte med prästen gör att ett nytt liv tar fart.

En bok om behovet att ha någon att ta hand om. Inte nödvändigtvis att bli tagen om hand själv. En långsam roman utan direkt berättade händelser. Allt lindas in och som läsare får man själv försöka förstå vad som händer. Ändå är det här lättläst och det flyter på. Jag kom på mig själv med att nästan sträckläsa boken. Nu låter det som att jag tyckte det här var alldeles fantastiskt, men egentligen är det ingen speciell bok. Dessutom är den lite gubbsjuk och hade det varit en man som skrivit så hade jag inte accepterat det här. Nu känns det ändå okej, men ingen bok jag kommer att minnas särskilt länge.