Sömngångerskan, Essie Fox

Phoebe är 17 år när en ny värld öppnar sig för hennes ögon. Hon får följa med sin moster Cissy till teatern, när Cissy gör come-back som sångerska. Detta gillas inte alls av Phoebes stränga, religiösa mor Maud. I publiken sitter en man som särskilt har ögon för Cissy. Hans namn är Nathaniel Samuels och han ska komma att spela en huvudroll i Phoebes liv också från och med denna kväll.

Det hela utspelar sig på 1880-talet, bland fattiga och rika, i storstaden London och i herrgårdsmiljöer på landsbygden. Och intrigen är så komplicerad att manusförfattarna till Dallas skulle bli gröna av avund.

Jag fick för mig att detta var en spökhistoria och det är lätt att tro det. För det är svårt för huvudrollsinnehavarna att skilja på drömmar och verklighet i denna mystiska roman. Vad är det för hemligheter som döljer sig bakom teaterridån?

Författaren har uppenbarligen gedigen kunskap kring tiden och miljöerna hon skriver om. Men språket är ingen fröjd, det är lite svårt att hänga med ibland. Och lite småfånigt blir det… Men gillar man Downtown Abbey, Jane Austen och annat brittiska kostymdrama, så ska man nog kunna uppskatta även detta!

Damm Förlag, Forma Books AB  2011

Människa utan hund, Håkan Nesser

Inte en ny bok alls, snarare en riktigt uråldrig sådan från det gamla glada 2006. Men jag laddar för bok nummer 4 i Barbarotti-serien genom att läsa bok nummer 1 i serien. Logiskt eller hur.

I Kymlinge samlas en familj för ett storfirande strax innan jul. Fadern fyller 65 och äldsta dottern 40. Men så försvinner två av familjemedlemmarna under två olika nätter Vad hände och hade försvinnandena något med varandra att göra? Berättar alla familjemedlemmar verkligen allt dom vet för inspektör Barbarotti? Det tar lång tid innan gåtan får ett svar och under tiden bryter familjen samman på olika sätt…

En deckare av Håkan Nesser, jag minns inte när jag gav mig på det senast. Kan det ha varit ”Kim Novak…”? Synd att det dröjt så länge och vad bra att jag hittade tillbaka igen! Det här luktar kvalitet, han kan ju skriva den mannen! Det här är inte en bra deckare, det är en bra bok. Huvudpersonen Barbarotti ger intryck av att vara en riktigt sympatisk person trots lite trassliga familjeförhållanden. Själva historien är kanske banal, med inslag av snaskig dokusåpa, men jag ser ändå fram emot att spendera fler timmar i Barbarottis sällskap.

Albert Bonniers förlag 2006

Porto Francos väktare, Ann Rosman

Men hallå, kom med något nytt! Det finns redan en deckarförfattare som skriver om den bohuslänska skärgården, ja Camilla Läckberg alltså. Så har jag tänkt och därmed inte brytt mig särskilt mycket om Ann Rosman och hennes Marstrandsböcker. Dumt visar det sig, det kan ju vara så att Rosman faktiskt är bättre.

Jag fick Rosmans tredje bok i min hand. Detta då Klåverön, ja eller Klöverön som folk som bor där säger, detta då denna ö spelar en huvudroll i boken. Och jag råkar ha en del att göra med Klöverön i mitt jobb just nu. Fick också en varning; om jag läste detta kanske jag inte skulle våga åka dit mer!

I en av Klöveröns mossar görs en makaber upptäckt, en kvinna och ett spädbarn. Kvinnan har bragts om livet genom ett slag i huvudet, så det är åtminstone ett mord som har begåtts. Men vem är kvinnan? För att få reda på det färdas vi som läsare flera hundra år bakåt i tiden. Vi får lära känna Agnes, som flyr hemifrån för att slippa gifta sig med en man som är allt annat än sympatisk. Hon kommer till Marstrand och för att klara sig där utger hon sig för att vara man.

Kriminalkommissarie Karin Adler är ett återkommande figur i Rosmans böcker har jag förstått. Hon försöker lösa deckargåtan med hjälp av bland annat Astrid, som bott på Klöverön i hela sitt liv.

Riktigt bra! Jag kanske är jävig, men det är barnsligt roligt att läsa om en plats som man kan relatera lite till. Det känns som att Rosman gjort en gedigen bakgrundsresearch och att man lär sig en hel del om Marstrandsområdet och livet där, både nu och då.

Pontopocket 2011

Vinterträdet, Ellen Mattson

Vendela Berg är en ung kvinna som kommer att bli Greta Garbos sekreterare och följeslagare. Garbo råkar lägga märke till Vendela under en båtresa över till Amerika. Hon konstaterar att de har ungefär samma kroppsbyggnad. Det går att ge Vendela en utstyrsel som gör att man lurar  beundrare och journalister att Vendela är Garbo. För Garbo avskyr att bli förföljd och betraktad utanför biosalongen. Det är väl just denna avhållsamhet från media som gör att hon fortfarande betraktas som mystisk och något utöver alla andra i Hollywood.

Denna roman har ett liknande koncept som Blonde av Joyce Carol Oates, det vill säga det är en fiktiv berättelse kring en känd person på temat att ”så här skulle det kunna ha gått till”. Men här är det inte Greta Garbo som är huvudperson, utan den föräldralösa och välutbildade Vendela Berg från Majorna i Göteborg. Som skulle kunna ha funnits…

Det blir mycket namn i boken. Namn som inte säger mig så mycket. Och mycket namn på filmer som jag tyvärr inte har sett men dock hört talas om. Tycker du väldigt mycket om Garbo så ska du kanske inte läsa detta. För det är inte den mest smickrande bild av Garbo som träder fram. Olojal, osocial, kall, lite korkad, men sportig och rasande snygg är det intryck jag får av Garbo. Boken följer Garbo under 10 bejublade år, med den ena succén efter den andra.

Så var boken bra? Jo, helt okej. Den är läsvärd men lite trist. Ellen Mattsons språk är mer intressant än Garbos liv och jag läser gärna fler böcker av henne. Imponerande av Mattson att ge denna roman så pass mycket liv och djup trots att Garbo verkar ha levt ett så pass instängt och händelsefattigt liv på den privata planet. Ja, förutom när hon åkte skidor då förstås. För det var en rolig anekdot; att Garbo älskade vintersport!

Albert Bonniers förlag 2012

Nathalie, en delikat historia, David Foenkinos

Nathalie och Francois är ett gift par som är så lyckliga att det knappt är sant. En dag är det inte sant längre. Lyckan krossas när Francois en dag blir påkörd av en bil och dör. Det tar lång tid för Nathalie att återhämta sig så pass att hon orkar gå tillbaka till sitt jobb. Väl där begraver hon sig i arbete. Hennes chef, som redan tidigare varit ohälsosamt förtjust i henne, gör allt för att han ska få ta Francois plats. Men det är inte han som till slut luckrar upp Nathalies hårda skal. Det är den nördige svensken Markus, som en dag finner att han blir kysst på munnen av Nathalie….

Dessa fransmän, vad de kan! Det här är egentligen en förutsägbar romantisk relationskomedi. Men med franska ingredienser blir det så mycket mera….delikat och intressant! En lättläst, inte så tjock bok som gör att man får hopp om livet. Läs den! 

Boken har blivit en stor internationell succé. Det har gjort en film baserad på boken också, men den har jag inte sett. Än.

I grunden utan skuld, Viveca Sten

Det finns anledning att vara rädd för ljuva skärgårdsöar. Man kan stuka foten, vilket jag har lyckats med. Vad värre är, det händer hemska mord också. I det här fallet är det en ung tonårstjej som försvinner spårlöst. Långt senare är några barn ute och leker i skogen och gör då ett obehagligt fynd; en avskuren arm med en tjusig klocka på.

Jag har inte provat på Viveca Sten förut, men jag förstår att det är vissa återkommande karaktärer i poliskåren och bland skärgårdsborna på Sandhamn. Därav lite sidospår om olyckliga relationer som egentligen inte har så mycket med själva storyn att göra. Men vi får också följa en äldre historia om en pojkes tuffa uppväxt på ön. Så småningom får vi förstås veta vad detta har med mordhistorien att göra.

Vad tyckte jag då? Ja…det är ju en vanlig enkelspråkig svensk deckare, men utifrån dom förutsättningarna tyckte jag att detta var helt okej. Kan nog bli ytterligare något besök på Sandhamn…

Månpocket 2010

Himmelsdalen, Marie Hermansson

Har just varit på semester med syfte att vila upp mig. Vid första anblicken är Himmelsdalen också en plats att vila upp sig på. Ett vackert, fridsamt vilohem för den som har psykiska problem, men ack så avlägset, långt in i de schweiziska Alperna. Här har Max slagit sig ned. Och hit kommer brodern Daniel för att hälsa på.

Bröderna är identiska tvillingar, även om Daniel gjort allt för att förvränga sitt utseende för att inte påminna om sin manipulative, egoistiske bror. Men nu har Max bett om en tjänst. Han kan inte betala räkningen för boendet och han ber Daniel byta plats med honom så att han kan ordna upp sina affärer. Bara några dagar. Daniel ger med sig, och Max ger sig av.

Men Max kommer inte tillbaka. Hur ska Daniel kunna bevisa att han är han, när Max tagit med sig alla hans identitetshandlingar och pengar. Himmelsdalen visar sig vara en allt annat en fridsam plats där det är omöjligt att veta vem man kan lita på. För Himmelsdalen är platsen där man stoppar undan de människor som är så farliga att de inte kan vistas i det vanliga samhället…och det är omöjligt att ta sig därifrån….

Hmm, det här blev aldrig så spännande. Själva storyn får man reda på bara genom att läsa baksidan på boken, även om det hela skruvar till sig några skruvade varv till. Konceptet är ganska intressant och det går att ana en samhällskritik i botten. Det blir godkänt från mig, men inte mer än så.