Vinterträdet, Ellen Mattson

Vendela Berg är en ung kvinna som kommer att bli Greta Garbos sekreterare och följeslagare. Garbo råkar lägga märke till Vendela under en båtresa över till Amerika. Hon konstaterar att de har ungefär samma kroppsbyggnad. Det går att ge Vendela en utstyrsel som gör att man lurar  beundrare och journalister att Vendela är Garbo. För Garbo avskyr att bli förföljd och betraktad utanför biosalongen. Det är väl just denna avhållsamhet från media som gör att hon fortfarande betraktas som mystisk och något utöver alla andra i Hollywood.

Denna roman har ett liknande koncept som Blonde av Joyce Carol Oates, det vill säga det är en fiktiv berättelse kring en känd person på temat att ”så här skulle det kunna ha gått till”. Men här är det inte Greta Garbo som är huvudperson, utan den föräldralösa och välutbildade Vendela Berg från Majorna i Göteborg. Som skulle kunna ha funnits…

Det blir mycket namn i boken. Namn som inte säger mig så mycket. Och mycket namn på filmer som jag tyvärr inte har sett men dock hört talas om. Tycker du väldigt mycket om Garbo så ska du kanske inte läsa detta. För det är inte den mest smickrande bild av Garbo som träder fram. Olojal, osocial, kall, lite korkad, men sportig och rasande snygg är det intryck jag får av Garbo. Boken följer Garbo under 10 bejublade år, med den ena succén efter den andra.

Så var boken bra? Jo, helt okej. Den är läsvärd men lite trist. Ellen Mattsons språk är mer intressant än Garbos liv och jag läser gärna fler böcker av henne. Imponerande av Mattson att ge denna roman så pass mycket liv och djup trots att Garbo verkar ha levt ett så pass instängt och händelsefattigt liv på den privata planet. Ja, förutom när hon åkte skidor då förstås. För det var en rolig anekdot; att Garbo älskade vintersport!

Albert Bonniers förlag 2012

Nathalie, en delikat historia, David Foenkinos

Nathalie och Francois är ett gift par som är så lyckliga att det knappt är sant. En dag är det inte sant längre. Lyckan krossas när Francois en dag blir påkörd av en bil och dör. Det tar lång tid för Nathalie att återhämta sig så pass att hon orkar gå tillbaka till sitt jobb. Väl där begraver hon sig i arbete. Hennes chef, som redan tidigare varit ohälsosamt förtjust i henne, gör allt för att han ska få ta Francois plats. Men det är inte han som till slut luckrar upp Nathalies hårda skal. Det är den nördige svensken Markus, som en dag finner att han blir kysst på munnen av Nathalie….

Dessa fransmän, vad de kan! Det här är egentligen en förutsägbar romantisk relationskomedi. Men med franska ingredienser blir det så mycket mera….delikat och intressant! En lättläst, inte så tjock bok som gör att man får hopp om livet. Läs den! 

Boken har blivit en stor internationell succé. Det har gjort en film baserad på boken också, men den har jag inte sett. Än.

I grunden utan skuld, Viveca Sten

Det finns anledning att vara rädd för ljuva skärgårdsöar. Man kan stuka foten, vilket jag har lyckats med. Vad värre är, det händer hemska mord också. I det här fallet är det en ung tonårstjej som försvinner spårlöst. Långt senare är några barn ute och leker i skogen och gör då ett obehagligt fynd; en avskuren arm med en tjusig klocka på.

Jag har inte provat på Viveca Sten förut, men jag förstår att det är vissa återkommande karaktärer i poliskåren och bland skärgårdsborna på Sandhamn. Därav lite sidospår om olyckliga relationer som egentligen inte har så mycket med själva storyn att göra. Men vi får också följa en äldre historia om en pojkes tuffa uppväxt på ön. Så småningom får vi förstås veta vad detta har med mordhistorien att göra.

Vad tyckte jag då? Ja…det är ju en vanlig enkelspråkig svensk deckare, men utifrån dom förutsättningarna tyckte jag att detta var helt okej. Kan nog bli ytterligare något besök på Sandhamn…

Månpocket 2010

Himmelsdalen, Marie Hermansson

Har just varit på semester med syfte att vila upp mig. Vid första anblicken är Himmelsdalen också en plats att vila upp sig på. Ett vackert, fridsamt vilohem för den som har psykiska problem, men ack så avlägset, långt in i de schweiziska Alperna. Här har Max slagit sig ned. Och hit kommer brodern Daniel för att hälsa på.

Bröderna är identiska tvillingar, även om Daniel gjort allt för att förvränga sitt utseende för att inte påminna om sin manipulative, egoistiske bror. Men nu har Max bett om en tjänst. Han kan inte betala räkningen för boendet och han ber Daniel byta plats med honom så att han kan ordna upp sina affärer. Bara några dagar. Daniel ger med sig, och Max ger sig av.

Men Max kommer inte tillbaka. Hur ska Daniel kunna bevisa att han är han, när Max tagit med sig alla hans identitetshandlingar och pengar. Himmelsdalen visar sig vara en allt annat en fridsam plats där det är omöjligt att veta vem man kan lita på. För Himmelsdalen är platsen där man stoppar undan de människor som är så farliga att de inte kan vistas i det vanliga samhället…och det är omöjligt att ta sig därifrån….

Hmm, det här blev aldrig så spännande. Själva storyn får man reda på bara genom att läsa baksidan på boken, även om det hela skruvar till sig några skruvade varv till. Konceptet är ganska intressant och det går att ana en samhällskritik i botten. Det blir godkänt från mig, men inte mer än så.

Vyssan lull, Carin Gerhardsson

Hektiskt vecka, men jag kom precis på att jag läste ju ut en bok till förra helgen. Medan jag låg där med den stukade foten på en kudde....

Gerhardssons tredje deckare är inte lika bra som de första två. De första två gillade jag väldigt mycket. Intrigen här är alldeles för osannolik. Men lite spännande blir det när det visar sig att en av kollegorna på polisen är djupt involverad i brottet i fråga. Men hur? Ja, det var där det blev komplicerat... Varför blir en ensamstående filippinsk tvåbarnsmor mördad tillsammans med sina barn? Och hur har hon haft råd med sin dyra lägenhet, trots sin städlön?


Pocketförlaget 2010

Kampen om järntronen, George RR Martin

Jag började med att kolla in TV-serien Game of thrones. Våld, sex, krig, avslitna kroppsdelar, barnäktenskap, zoombies och våldtäkter. Men ändå. Jag var ohjälpligt fast! Det var dock så många ätter och folk att hålla reda på, både döda och fortfarande i livet, så jag bestämde mig för att även läsa åtminstone första boken.

Historien utspelar sig i en alternativ värld som närmast kan liknas vid Europa under medeltid. Det är männen som styr och ställer. Tror dom. För Martin har lyckas väl med att integrera kvinnorna på den politiska agendan, detta till skillnad från exempelvis Tolkien i ”Sagan om Ringen” om man nu ska jämföra med något.

Det blåser upp till en bitter strid mellan Huset Stark (de goda?) och Huset Lannister (de onda?) när kungen plötsligt dör. Var kungens död verkligen en olycka? Vem ska ta makten nu? På andra sidan havet finns den unga modiga prinsessan Daenerys, dotter till den tidigare härskaren Draklorden. Hon kan väcka ett mäktigt bortglömt vapen till liv…

Vi får följa ett antal karaktärer som var och en får ett kapitel på sig att föra historien framåt. Alla kapitel är inte lika intressanta och jag tröttnar snabbt på beskrivningar av strider på slagfältet. Men jag tycker om de mer personliga delarna, framförallt om barnen Stark och prinsessan Dany. Och så har vi den coola kaxiga dvärgen Tyrion Lannister förstås, en mycket underhållande karaktär!

Det har tagit mig antal månader att traggla mig igenom de tättskrivna 700 sidorna. En bidragande orsak till det, var att det aldrig blev särskilt spännande. Jag visste ju precis vad som skulle hända eftersom jag nyss sett TV-serien. Men bara säsong 1!

Detta är egentligen en oerhört rafflande historia med en smart intrig. Nu kan jag äntligen fortsätta med nästa bok och därmed kasta mig ut i okänd terräng…

Torka aldrig tårar utan handskar - kärleken, Jonas Gardell

80-talet. Då var jag liten och bodde på landet i frikyrko-Småland. Världen var så trygg så trygg och där hände inga dåliga saker. Hände faktiskt ingenting alls där. Men så småningom blev man medveten om att saker hände på andra ställen. Ett av mina tidigaste barndomsminnen är mordet på Olof Palme. Första gången jag hörde talas om homosexualitet tror jag var när Jonas Gardell började göra karriär som stå-upp-komiker. Och första gången jag hörde om AIDS var när Sixten Herrgård dog i sjukdomen. Ganska sent alltså. Men kom ihåg att jag är uppvuxen i frikyrko-kretsar där homosexualitet bara betraktades som något udda och fel som man absolut inte pratade om. Såna saker fanns ändå bara i storstan.

Det är därför en ny värld som öppnar sig för mina ögon när jag läser denna bok. Jag tror inte att jag är ensam om att känna så. Böcker som dessa behövs. Böcker som berättar om en annan sida av Sverige. En efter en sökte de sig till Stockholm och så småningom till varandra. De försökte hitta trygghet i ett samhälle som bara tittade snett på dem. Hur skulle de kunna veta? En sjukdom börjar sakta smyga sig in i nyheternas rapportering och i deras liv för att så småningom eskalera.

Detta är första boken i något som redan känns som en milstolpe. Här berättar Gardell om kärleken och mötet mellan Benjamin och Rasmus. Benjamin, uppvuxen i en familj som tillhör Jehovas vittnen, och Rasmus, den mobbade värmlandsgrabben som nyss tagit sig till Stockholm. Detta varvat med sidohistorier om deras nya bekantskaper och fakta kring HIV. Det kommer två böcker till i denna bokserie - Sjukdomen och Döden. Jag bävar något inför detta. Jag hoppas att de inte bara blir en rapportering av äckel och fasansfullhet. Jag hoppas att Gardell behåller sin känsla för att berätta om människan och dess värdighet trots den mardröm som står för dörren.

Norstedts 2012