Huvudpersonen heter Toru. Boken börjar med att han sitter i ett flygplan när en inspelning av Beatles ”Norwegian Wood” börjar spelas i högtalarna. Det får honom att minnas sin ungdomskärlek Naoko. Naoko var från början flickvän till Torus bästa vän, men så tar vännen livet av sig. Naoko och Toru finner tröst i varandra och kärlek uppstår. Naoko får dock psykiska problem och hon blir inlagd på ett vårdhem i bergen för att få ro i själen. Toru skriver brev och kommer och hälsar på. Samtidigt har han sitt eget liv vid universitetet att tänka på. Jag hade problem med Torus nya kompis; en egoistisk typ som avverkar tillfälliga förbindelser på löpande band trots att han har en trogen flickvän som älskar honom. Varför umgås Toru med honom? En dag träffar Toru på den utåtriktade och självsäkra Midori. Ska han stanna hos Naoko eller gå vidare med Midoro? Det visar sig att han inte behöver välja, det gör livet åt honom.
Filmen var vacker och långsam och jag tyckte om den också. Skulle dock säga att filmen fokuserar mer på självmord och olycka medan boken fokuserar mer på livet och kärleken. Fick också höra att det var svårt att hänga med i filmen om man inte läst boken. Det märks att det är pryda japaner som gjort filmen, det blir lätt komiskt när man inte vågar filma vissa saker….
Men som sagt, boken var alldeles fantastisk. Beatleslåten med samma namn, är förstås mycket passande i sammanhanget. Bästa jag läst i år hittills! Möjligen i konkurrens med Niceville….
Norwegian Wood, Norstedts förlag 2003, i pocket 2008
Boken är absolut läsvärd. Nu har jag två Murakami till här hemma och jag har hört talas om en trilogi där tredje boken 1Q84 precis har kommit ut. Kan vara värt att titta närmare på!
SvaraRaderaTrevlig kväll!