Miniartyrmakaren, Jessie Burton

Trippen till Amsterdam i våras gav mersmak, så jag dök ner i denna debutroman om 1600-talets Amsterdam. Som visserligen är skriven av en engelsk tjej, men hon har fått enorm uppmärksamhet och uppskattning för sin historiska roman.

Nella är 18 år när hon blir bortgift med klart äldre Johannes. Hon själv och hennes familj är ändå nöjda, för nu får Nella det bra ekonomiskt och en fin status bland Amsterdams borgare. Johannes är en respekterad köpman som handlar med socker. Tyvärr så reser han över hela världen, så Nella ser honom inte så ofta. Inte alls faktiskt. Hon får sova ensam om nätterna i sin säng och undrar om det verkligen är så här det ska vara, att vara gift. Ska man inte…ni vet….LIGGA också??

Nella finner sig instängd i huset med Johannes bittra syster Marin samt personalen som hjälper till med hushållet. Så en dag kommer Johannes hem med en ofantligt dyrbar present till Nella; Ett minityrhus. Hon får också tips om en miniatyrmakare, så att hon kan inreda sitt lilla hus. Nu börjar märkliga saker hända. Miniatyrmakaren visar sig ha en obehaglig träffsäkerhet när det kommer till att gestalta möbler och dockor till huset. Husets hemligheter börjar uppdagas…

Fantastiska miljöbeskrivningar. Du färdas verkligen till 1600-talet på ett mycket trovärdigt sett i denna roman. Men det är lite segt på sina ställen. Roligt ändå att komma tillbaka till Amsterdam och intressant att få en känsla för kvinnorollen på denna tid.

Elizabeth är försvunnen, Emma Healey

Det här guldkornet hittade jag på bestsellerlistorna i England redan förra året. En annorlunda deckarhistoria.

Maud är en 80-årig självständig dam, ensamstående efter att ha blivit änka för några år sedan. Problemet är bara att hon börjar bli dement. För att komma ihåg viktiga saker skriver hon små lappar till sig själv. Och på lapparna står det om och om igen att ”Elizabeth är försvunnen”. För var har hänt med hennes väninna Elizabeth? När Maud går bort till hennes hus står det tomt. Hon ringer upp och terroriserar Elizabeths son med frågor, men sonen blir bara arg och hävdar att det inte är något fel. Situationen påminner Maud om när hennes syster Sukey försvann, strax efter kriget. Sukey tog med sig en resväska till ett hotell och var sedan spårlöst försvunnen. Maud fick aldrig veta vad som hände och nu spelas minnena upp igen.

Väldigt bra bok!!! Hjärteskärande beskrivning av hur det är att plötsligt inte minnas och inte kunna klara sig själv och hur det påverkar övriga familjen. Samtidigt två gåtor som ska lösas. För vad har hänt med Elisabeth? Och vad var det som hände när Sukey försvann?

Maresi, Krönikor från det röda klostret, Maria Turtschaninoff

Historien utspelar sig i ett kloster på en ö ute i havet, där inga män tillåts stiga iland. Jag får lite känslan av att det är en grekisk ö, men vi befinner förstås i en helt annan värld. Maresi är namnet på en av flickorna i det Röda klostret. Hon är novis och det bästa hon vet är att stänga in sig i Kunskapens hus och läsa i böckerna från någon av packade bokhyllorna i biblioteket. På ön är det Mor som har högsta rang och systrarna och noviserna är i övrigt uppdelade i olika typer av arbetsgrupper. Många av kvinnorna på ön har en hemsk historia bakom sig, innan de kom till ön, något som ofta har att göra med onda män. Så en dag kommer det en båt med en ny flicka, Jai. Hon är på rymmen från sin far och hennes största skräck är att han ska komma efter och leta efter henne. Det visar sig att hon har fog för sin oro, men ön har magiska kvinnokrafter som vaknar upp när onskan närmar sig….

Klart annorlunda mot all annan machofantasy som finns där ute! Lättläst och ganska spännande. Bitvis rätt så otäckt. Här är det feministiska krafter som styr och moder jord är allt annat än vän och hänsynsfull. Det ska poängteras att det inte hatas män i största allmänhet i boken. Maresi till exempel minns med stor värme tillbaka på sin egen far och hennes resa till ön var en flykt från fattigdom.

Det finns åtminstone en bok till i serien, men den lär vara fristående från den här, eftersom det ändå finns ett riktigt slut och inte en cliffhanger….

Skuggan av ett år, Hannah Richell

Det har gått ett antal månader sedan Lila fick missfall. Hon anklagar sig själv, eftersom det hände när hon föll nedför en trappa, men minnet av händelsen är dolt. Sorgen är däremot högst påtaglig. Så kommer det ett brev om att Lila fått en liten stuga i gåva från en anonym givare. Hon beger sig till stugan, som ligger ensligt vid en liten sjö. Kanske kan en renovering av stugan hjälpa till att läka hennes sargade själ? Väl där möts hon av en märklig deja-vu-känsla.

Trettio år tidigare får vi följa Kat, som just avslutat sina universitetsstudier. Det innebär också att hon måste skiljas från sina studiekamrater, något de alla tycker är jobbigt. Särskilt plågsam är tanken på att skiljas från Simon, killen hon varit olyckligt kär i hela studietiden. I gänget finns också Mac och han kommer på att de ska göra en sista utflykt tillsammans till en liten stuga som han känner till. Väl där bestämmer sig gänget för att stanna där som husockupanter. Nu börjar ett år som påminner om dagens doku-såpor vi ser på TV. Det blir inte bättre av att Kats syster Freya dyker upp och ansluter sig till gruppen.

En thriller om besatthet och syskonrivalitet som tar sig otäcka former. Spänningen stiger allteftersom i den förrädiskt idylliska lantmiljön.

Jo, men jag gillade det här, förutom… Näe nu ska jag inte säga för mycket. Men varning för sträckläsning!

Ensam i Berlin, Hans Fallada

Utlovade något mer intressant och det kommer här.

Detta har verkligen hänt; I Berlin under 2a världskriget bodde arbetarparet Otto och Elise Hampel. Trots den enorma fara det innebär, skrev paret över 200 vykort i protest mot Hitler och nazismen. Korten placerades ut under två års tid innan paret till slut åkte fast och avrättades.

Så till denna roman. Otto och Anna Quangel får ett meddelande om att deras enda barn har dödatsi kriget. Nu har de inte längre något att leva för och allt ter sig meningslöst. Så hittar de en mening i tillvaron; De börjar skriva brevkort i protest mot vansinnet som pågår och placerar ut dem i all hemlighet över ett så stort område som de kan.

Brevkorten sprider skräck och nästan alla som hittar dem vågar inte annat än att lämna in dem till polisen och Gestapo. Där finns kommissarie Escherich som systematiskt börjar sätta upp flaggor över fyndplatserna på en karta. Kartan fylls på och ett mönster börjar visa sig. Men hans överordnadne tycker det går för långsamt och Escherich får vara otäckt kreativ för att det ska se ut som han är något på spåren.

Vi får också följa några andra personer som på olika sätt har koppling till paret Quangel och deras omgivning. Det är otäcka sidospår om hur folk skor sig på andras olycka. Det räcker att ha pratat med fel person eller att ha sett något olämpligt, så kan du stämplas som förrädare och behandlas därefter.

En nattsvart historia som ändå i grunden handlar om hopp hos mänskligheten. Någonting kan alla göra, man måste inte bara följa med strömmen. En väldigt bra bok som också kommer på film snart. 

Senor Peregrino, Cecilia Samartin

Jamilet är en mexikansk flicka som föds med ett fruktansvärt födelsemärke som täcker hela hennes rygg. Hela hennes uppväxt försöker hennes mamma och mormor att hitta någon magisk kur eller örter eller vad som helst för att få märket att försvinna. När modern dör bestämmer sig den då 17-åriga Jamilet att ta chansen och fly till USA för att se om det finns en läkare där som kan hjälpa henne. Hon lyckas ta sig över gränsen och vidare till sin moster Carmen i Kalifornien. Carmen hjälper henne med falska papper så hon kan arbeta. Och hon får ett jobb som skötare på ett mentalsjukhus. Det är här den mystiske Senor Peregrino bor. Han tvingar Jamilet att lyssa på hans livshistoria och på den pilgrimsfärd som Peregrino genomförde som ung…

Tror att budskapet i denna bok är att man måste acceptera vissa saker och lära sig leva med dem. Detta fina budskap har dock joxats ihop med en hel del romantiskt bjäfs, som jag mest tycker är fånigt. Det är en helt ok bok, den går att läsa, men det är inte min typ av bok och jag lär inte minnas den särskilt länge. Jag lägger ner den nu och går vidare till något annat, mer intressant…. 

Himlakroppar, Eleanor Catton

Bedriften med den här boken är detta: Tänk dig att du är 27 år och bara har skrivit en bok förut. Så skriver du ner den här lilla nätta sagan på 1 100 sidor, med ett mångfacetterat persongalleri och en sanslöst tilltrasslad intrig och fyller sidorna med ord i ett lättläst flow. Så har du 2013 års Man Bookerprisvinnare i din hand!

Titeln fick mig att tro att det här är en fantasybok, men det skulle jag inte säga. Även om författaren hela tiden försöker få oss att tro det. Vi beger oss till Nya Zeeland under åren 1865-1866. Till Nya Zeeland beger sig människor från olika delar av världen för att pröva lyckan som guldgrävare. Hänsynslös girighet, lurendrejeri, kvinnor till salu, opium och förvecklingar. Lite kärlek också. Det går inte sammanfatta det här. Likt gamla ryska romaner är persongalleriet sammanfattat i början, för det går inte hålla reda på alla människor. Men några personer står i centrum; Anna, en glädjeflicka som hamnar mitt i händelsernas centrum; Emery Staines, en guldgrävare med tur; Lydia; spådam och bordellmamma och kanske hjärnan bakom allt; Crobie Wells, förloraren. Och så Francis Carver, mannen utan samvete.

Man sitter hela tiden och undrar hur i hela friden allt hänger ihop. Det hela börjar i mitten, sedan kommer vi till slutet, innan vi till slut får reda på början. Boken börjar med att Crosbie Wells hittas död i en stuga, där man också finner en stor förmögenhet. En annan tråd är att ett antal personer letar efter en packlår som försvunnit med ett skepp. Anna är omedveten om att hennes nya klänningar har guld insytt i sina sömmar, något som upptäcks av en av hennes kunder.

Tyckte jag om boken då? Inte till en början, för själva storyn är inte så engagerande och boken är väääääldigt lång! Men man måste ju ändå få veta hur det går. Så småningom, när ekvationen börjar närma sig en lösning steg för steg, blev det lättare att ”läsa på ” och komma framåt. Det är väldigt imponerande att få ihop det här.