Utlovade något mer intressant och det kommer här.
Detta har verkligen hänt; I Berlin under 2a världskriget
bodde arbetarparet Otto och Elise Hampel. Trots den enorma fara det innebär,
skrev paret över 200 vykort i protest mot Hitler och nazismen. Korten
placerades ut under två års tid innan paret till slut åkte fast och avrättades.
Så till denna roman. Otto och Anna Quangel får ett
meddelande om att deras enda barn har dödatsi kriget. Nu har de inte längre
något att leva för och allt ter sig meningslöst. Så hittar de en mening i
tillvaron; De börjar skriva brevkort i protest mot vansinnet som pågår och
placerar ut dem i all hemlighet över ett så stort område som de kan.
Brevkorten sprider skräck och nästan alla som hittar dem
vågar inte annat än att lämna in dem till polisen och Gestapo. Där finns
kommissarie Escherich som systematiskt börjar sätta upp flaggor över
fyndplatserna på en karta. Kartan fylls på och ett mönster börjar visa sig. Men
hans överordnadne tycker det går för långsamt och Escherich får vara otäckt
kreativ för att det ska se ut som han är något på spåren.
Vi får också följa några andra personer som på olika sätt
har koppling till paret Quangel och deras omgivning. Det är otäcka sidospår om
hur folk skor sig på andras olycka. Det räcker att ha pratat med fel person
eller att ha sett något olämpligt, så kan du stämplas som förrädare och
behandlas därefter.
En nattsvart historia som ändå i grunden handlar om hopp hos
mänskligheten. Någonting kan alla göra, man måste inte bara följa med strömmen.
En väldigt bra bok som också kommer på film snart.
En bok som jag tänkt läsa.
SvaraRadera