Himlakroppar, Eleanor Catton

Bedriften med den här boken är detta: Tänk dig att du är 27 år och bara har skrivit en bok förut. Så skriver du ner den här lilla nätta sagan på 1 100 sidor, med ett mångfacetterat persongalleri och en sanslöst tilltrasslad intrig och fyller sidorna med ord i ett lättläst flow. Så har du 2013 års Man Bookerprisvinnare i din hand!

Titeln fick mig att tro att det här är en fantasybok, men det skulle jag inte säga. Även om författaren hela tiden försöker få oss att tro det. Vi beger oss till Nya Zeeland under åren 1865-1866. Till Nya Zeeland beger sig människor från olika delar av världen för att pröva lyckan som guldgrävare. Hänsynslös girighet, lurendrejeri, kvinnor till salu, opium och förvecklingar. Lite kärlek också. Det går inte sammanfatta det här. Likt gamla ryska romaner är persongalleriet sammanfattat i början, för det går inte hålla reda på alla människor. Men några personer står i centrum; Anna, en glädjeflicka som hamnar mitt i händelsernas centrum; Emery Staines, en guldgrävare med tur; Lydia; spådam och bordellmamma och kanske hjärnan bakom allt; Crobie Wells, förloraren. Och så Francis Carver, mannen utan samvete.

Man sitter hela tiden och undrar hur i hela friden allt hänger ihop. Det hela börjar i mitten, sedan kommer vi till slutet, innan vi till slut får reda på början. Boken börjar med att Crosbie Wells hittas död i en stuga, där man också finner en stor förmögenhet. En annan tråd är att ett antal personer letar efter en packlår som försvunnit med ett skepp. Anna är omedveten om att hennes nya klänningar har guld insytt i sina sömmar, något som upptäcks av en av hennes kunder.

Tyckte jag om boken då? Inte till en början, för själva storyn är inte så engagerande och boken är väääääldigt lång! Men man måste ju ändå få veta hur det går. Så småningom, när ekvationen börjar närma sig en lösning steg för steg, blev det lättare att ”läsa på ” och komma framåt. Det är väldigt imponerande att få ihop det här. 

Lewispjäserna, Peter May

Vid detta besök på Yttre Hebriderna får vi stifta bekantskap med Finns barndomsvän Whistler. Finn har börjat på ett nytt jobb som vakt och ska hålla styr på tjuvskyttar och där finns Whistler som en starkt misstänkt. Whistler lever som eremit men kämpar för vårdnaden om sin tonårsdotter, där den nye svärfadern är den värsta kombatanten.

Så dyker det återigen dyker det upp ett gammalt lik. Nu är det ett lik i ett störtat flygplan som kommer fram när en sjö plötsligt blir dränerad på allt sitt vatten. Finn och Whistler har en gemensam bekant som försvann i ett plan för längesedan. Så vävs det fram en historia om ett rockband, om drömmar och om en vacker kvinna som de alla ville ha….

Det här är sista boken i en serie på tre och tyvärr håller den här inte lika hög klass som de första två. Jag blir inte alls lika engagerad och intrigen är väldigt krystad och märklig. Men skriva kan han fortfarande, Peter May, så det säger ändå slurp även den här gången!

Lewismannen, Peter May

Finn, den före detta kriminalkommissarien, är tillbaka på Yttre Hebriderna. Han har återupptagit bekantskapen med sin ungdomskärlek Marsaili och blir alltmer en del av hennes liv. Däribland hennes problem med hennes gamle far, Tormud. Tormud börjar på ålderns höst bli alltmer dement. Han pratar med sin familj på ett sätt som först verkar helt osammanhängande, om namn och platser de aldrig har hört talas om. Vad är det Tormud gått och burit på i alla år, som det nu inte går att hålla tyst om längre?

I samma veva hittas ett lik i en torvmosse. En tidigare brottsutredning har gjort att DNA-analys har gjorts av alla män på öarna. Det visar sig då att liket i mossen är en nära släkting till Tormud. Men vem är han?

Peter May får till det den här gången också! Spännande, lättläst och fängslande. Ta en kopp te också när du läser, för råkylan på Yttre Hebriderna letar sig in mellan bokbladen…. 

Det krävs tusen vackra ord, Rose Marie Bouw

En morgon, när vågen visar 143 kg vill Ulrika inte mer. Hon går ut genom dörren och lämnar sina tre små pojkar lekandes i huset. Hon bara ger sig av och hör inte av sig. Tiden går. Desperata telefonmeddelanden blir till arga telefonmeddelanden som blir till uppgivna och ledsna telefonmeddelanden. Tiden gör något med Ulrika. Hon äter inte som tröst längre. Hon börjar springa. Kläderna blir för stora. Och där på stället där hon har hamnat finns det en liten person med stort hjärta och rött lockigt hår, som bestämmer sig för att Ulrika, hon är bra.

Mycket fint skriven bok om att gå vilse och tappa bort sig själv, men sedan hitta hem igen. Kanske inte samma hem, men hem. Om fasader som spricker och om att till slut se sanningar som man egentligen visste fanns där. Om hur man kan gå vidare trots att det värsta av allt händer.

Stämningsfull bok om livet i liknande stil som ”En man som heter Ove” eller ”Livet efter dig”. Sorgligt men hoppfullt utan att det blir förutsägbart och kletigt. Läsa? Ja!! 

The mapping of love and death, Jacqueline Winspear

Maisie Dobbs är nog en av mina favorithjältinnor. En detektiv i bästa Agatha Christie-anda. Och det hela utspelar sig i London, bara en sån sak! Det finns ett stort antal böcker i denna serie och den här boken är nummer 7 om jag inte har helt fel. Jag har läst fyra böcker tidigare, varav de tre första böckerna finns på svenska. Men resten finns inte på svenska! Nåja, det går att läsa dem på engelska också.

Maisie Dobbs, för er som inte vet, är en självständig dam med egen detektivbyrå i mellankrigstidens London. Tillsammans med sin lojale assisstent Billy tar hon emot sina klienter och den här gången är det en väns bekant som behöver hjälp med att lösa ett mysterium. I en skyttegrav under första världskriget dog kartritaren Micheal Clifton. Långt senare har hans far kommit underfund med att det kanske inte var en krigshandling som bragde sonen om livet. Han kommer till Maisie med ett obduktionsprotokoll, samt ytterligare ett mysterium; Vem är kvinnan vars kärleksbrev har påträffats bland Michaels tillhörigheter?

Tänk att det kan vara så livsfarligt att vara kartritare och då är det inte krigets kartor vi talar om. Måste säga att det här är nog min favorit i serien hittills, riktigt spännande och väldigt invecklad intrig. Samtidigt som Maisies privatliv också kommer i fokus och livet bjuder på både kärlek och stor sorg. Läs den här serien, det här är alldeles underbart!

Svarthuset, Peter May

En ny deckarserie, som utspelar sig på Yttre Hebriderna utanför Skottlands kust. Skulle kanske lika gärna kunna ha varit på månen, så isolerat som dessa öar ligger. Kriminalkomissarie Fin är uppväxt på öarna, men tog sig därifrån i samband med studier. Sedan dess har han aldrig återvänt, med något enstaka undantag. Nu skakas öarna av ett brutalt mord, som visar sig ha vissa samband med ett av Fins gamla fall på fastlandet. Fin tvingas nu åka tillbaka, efter 18 år, och han är inte direkt välkommen. Det blir ett svårt återseende med hans gamla barndomskamrat och med flickvännen som det tog slut med för så länge sedan.

Väldigt välskrivet, lättläst, oerhört intressant och fängslande. Men ingen reklam för Yttre Hebriderna direkt, platsen beskrivs som ödslig, karg och blåsig och folk är inskränkta, alkoholiserade och deprimerade.. Fantastiskt bra som bok och en väldigt spännande deckare. Ser fram emot att läsa fler!

Min fantastiska väninna, Elena Ferrante

Den första boken av fyra om Elena och Lila, två bästisar som växer upp i arbetarklass i 50-talets Neapel. Jag måste säga att det jag har läst om boken, till exempel på baksidan av boken och på nätet, avslöjar alldeles för mycket av handlingen, vilket förtar spänningen i detta drama. Så det ska jag försöka låta bli. Detta är som en opera med flera inblandade familjer och där familjerna i området har olika status. Men Elena och Lilas familjer är inte så märkvärdiga. Lilas far är stolt skomakare men drömmer om ett bättre liv. Elenas far är vaktmästare. Det ser bra ut för framtiden i skolan för både Lila och Elena. Båda är stora studiebegåvningar, men trots deras lika förutsättningar gör de helt olika val i livet. Lika personligheter är de däremot inte.

Tänker inte skriva mer. Läs den själv, det är den värd! Väldigt lättläst och fängslande. Påminner mycket om Silvia Avallones ”Stål”, som gjorde mig mer berörd än den här. Men det här är läsvärt och självklart kommer att jag att fortsätta följa denna serie.