Oceanen vid vägens slut, Neil Gaiman

Det här är mitt andra försök med Neil Gaiman. Amerikanska gudar gav jag upp ganska omgående. Den här boken är tunnare, drygt 200 sidor. Tur för mig skulle det visa sig.

Boken har legat färdigutläst i en vecka nu, men jag har inte kommit mig för att blogga om den. Jag vet nämligen inte vad jag skriva. Jag har så svårt att berätta vad den handlar om, eftersom jag inte fattar det här, det hela är ju alldeles obegripligt! Kanske behöver man ha ett barns hjärna för att hänga med.

En liten sjuårig pojke råkar ut för en hemhjälp. Som egentligen är ett monster och hela resten av familjen blir alldeles blind och besatt av henne. Fast då kommer det en liten flicka i granngården till hjälp, plus hennes mormor. Och de räddar pojken och hela världen undan undergången. Och undergången visar sig bestå av några fåglar. Eller något åt det hållet i alla fall. Jag begrep inte så mycket som sagt. Jättekonstig bok! Tyckte kanske inte illa om boken direkt, ville mest att den skulle ta slut så att jag skulle få läsa något annat istället….

Mörka strömmar, Arnaldur Indridasson

En död man hittas i sin lägenhet, med byxorna nere och halsen avskuren. I munnen har han spår av våldtäktsdrogen Rohypnol. Det är uppenbart att han haft sällskap av en kvinna. Det är inte bara T-shirten i damstorlek med San Fransisco-motiv, som han har på sig, som avslöjar det. Det visar sig att kriminalpolis Elinborg fått ett ovanligt knepigt fall på halsen. Hon blir tvungen att ta smaker och dofter till hjälp för att avslöja mördaren och vad som egentligen hände i lägenheten. 

Arnaldur Indridason är ett pålitligt kort om man känner för att läsa en lagom spännande deckare. Jag lyckas hänga med i det som händer, trots att jag lyssnade på detta som ljudbok. Vilket innebär att jag mest lyssnar någon timme då och då, utsträckt över ett antal månader. Möjligen är det lite väl mörkt och dystert, men det är väl sällan passande att mordgåtor är glättiga. Helt ok deckare tycker jag. 

Liv till varje pris, Kristina Sandberg

Årets Augustprisvinnare och en välförtjänt sådan!

Bok 3 hemma hos Maj och hennes familj; maken Tomas och barnen Lasse och Anita. Barnen börjar bli stora nu. Till och med vuxna. Maj oroar sig för Anita, 25 år och ingen fästman, ska hon behöva bli kvar på glasberget? Lika orolig är hon för Lasse, som byter mellan olika flickor. Tomas firma går inte bra. Han tvingas starta eget på annan ort, i Sundsvall. Han startar något annat också, men Maj väljer att blunda. Alternativet, att gå, att bli ensam, det finns inte för henne. 50-talet blir 60-tal, förändringens vindar når även hem till Maj. Och se där, även hon har förmågan att förändras och försöka sig på något nytt. Bra där, Maj!

Jag har aldrig läst en bok som haft en kvinna från denna hemmafrugeneration som huvudperson. Det känns som en upprättelse för dessa plikttrogna, slitstarka kvinnor. Inget gnäll här inte. Disken måste ju diskas, kakor måste bakas och den lyckliga fasaden upprätthållas. Samtidigt blir man ju så provocerad. Men DU då Maj, vad vill DU med ditt liv?

Jag är helt såld på denna triologi som redan känns som klassiker i svensk litteratur. Läs!!

Det regnar och stormar här i Göteborg. Varför inte ta tag i en bok? Har gjort en toppsummering av de två senaste åren:

Best of 2013-2014

Låt vargarna komma, Carol Rifka Brunt

Morbror Finn är 14-åriga Junes allra närmaste vän. Hennes syster Greta retar henne och säger att hon till och med är kär i Finn.

Finn har aids och han är döende. Bland det sista han gör är att måla en porträttavla av June och Greta. Så en dag är han borta, död och begraven. Men det visar sig då att det finns en annan person som saknar Finn lika mycket som June gör, nämligen Finns ”specielle” vän Toby. Toby, som funnits i Finns liv i så många år, men som alla, framförallt mamma, har hållit hemlig för June.

Vad är det med mig? Varför får jag alltid tag på de allra sorgligaste böckerna som går att hitta i boksortimentet? Nu måste jag säga att den här boken inte bara handlar om sorg och död. Den handlar mest om vänskapen som uppstår mellan June och Toby. Dessutom om syskonrelationer. June känner att hon håller på att tappa sin syster Greta, som snart ger sig ut i vuxenlivet. Finns och Danis syskonrelation är inte okomplicerad den heller. Morbror Finn blev en berömd konstnär, medan mamma Dani valde en karriär som grå revisor. Varför blev det så?

Jag antar att man ska se detta som en ungdomsbok, men samtidigt har den ett mer utvecklat språk än vad ungdomsböcker brukar ha. Den har ju också blivit överröst med priser. Jag tyckte om den, men blev inte så känslomässigt berörd som man kanske borde bli. Skulle nog ge den fyra av fem ändå. Läs!!

Vi kom över havet, Julie Otsuka

Kalifornienresenärer, här finns en chans till att lära sig något nytt! På 1920-talet kommer ett antal unga japanska kvinnor till San Fransisco. De har kommit för att gifta sig med män som de aldrig träffat, japanska män som i sina brev beskrivit sig som så framgångsrika i sitt nya hemland. På bilderna de skickat med är de unga och stiliga. Och ja, det kanske är samme man som nu står där framför dem. Men fotot är allt annat än nytaget. Framgångsrik skulle man nog inte heller kalla den som sliter i hettan med att plocka frukt.

Paren blir familjer till ändå. Barnen som växer upp som amerikaner. Det blir 1940-tal. Det blir krig. Och plötsligt är japanerna fiender i sitt eget land. Så försvinner de, en efter en. Det är som om de aldrig varit där.

Mycket intressant liten bok det här. Den rymmer mycket på sina 170 sidor. Otsuka har valt ett ovanligt sätt att berätta. Hela historien är skriven i ”vi”-form. Vi kom, vi kände, vi var där. För de var där! Och de är fortfarande där, jag kan berätta att det japanska kvarteret i San Fransisco är väl värt ett besök.

Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson

Min tidigare erfarenhet av Majgull Axelsson består av Aprilhäxan. Kanske har jag läst en bok till, men det var längesedan och jag minns inte vilken. Men jag minns att jag inte alls gillade det jag läste då. Det här var en helt annan upplevelse. Dagsaktuellt och upplysande. Varje dag ser jag kvinnan som sitter och tigger på andra sidan gatan när jag går hem efter arbetsdagens slut. Senast förra veckan hörde jag ett reportage om ett projekt som syftar till att samla in romernas berättelser från andra världskriget innan det är för sent.

Malika är ensam kvar. Hon har redan förlorat kontakten med sin familj. Hon har sett sin kusin och sin lillebror dö i Auschwitz. Där i tågvagnen mot Ravensbruck går hennes klänning sönder. Hon är rädd för att råka ännu mer illa ut och tar därför en klänning från en död judinna. Och tar därmed även den döda flickans identitet. Några judiska kvinnor från Norge blir hennes nya vänner i lägret.

Många många år senare blir Miriam gratulerat på 85-årsdagen av sin styvson med familj i det trygga svenska Småland. Hon får ett armband med sitt namn ingraverat. Det är bara ett problem, hon heter ju inte Miriam. Och det här är första gången hon vågar säga det till sin familj. Det var förbjudet för romer att invandra till Sverige ända fram till 50-talet. De släpptes alltså inte in ens efter kriget och fick därmed ingen hjälp från oss. Det var dock bara ett av de skäl som gjorde att Malika/Miriam valde att ljuga om sin bakgrund på vägen mot Sverige och framtiden. Romer betraktades helt enkelt som kriminella och samhället såg väldigt illa på dem. Har något hänt sedan dess kan man undra?

En fantastisk bok och en viktig, men så sorglig berättelse. Obligatoriskt som skollitteratur tycker jag!