Vi kom över havet, Julie Otsuka

Kalifornienresenärer, här finns en chans till att lära sig något nytt! På 1920-talet kommer ett antal unga japanska kvinnor till San Fransisco. De har kommit för att gifta sig med män som de aldrig träffat, japanska män som i sina brev beskrivit sig som så framgångsrika i sitt nya hemland. På bilderna de skickat med är de unga och stiliga. Och ja, det kanske är samme man som nu står där framför dem. Men fotot är allt annat än nytaget. Framgångsrik skulle man nog inte heller kalla den som sliter i hettan med att plocka frukt.

Paren blir familjer till ändå. Barnen som växer upp som amerikaner. Det blir 1940-tal. Det blir krig. Och plötsligt är japanerna fiender i sitt eget land. Så försvinner de, en efter en. Det är som om de aldrig varit där.

Mycket intressant liten bok det här. Den rymmer mycket på sina 170 sidor. Otsuka har valt ett ovanligt sätt att berätta. Hela historien är skriven i ”vi”-form. Vi kom, vi kände, vi var där. För de var där! Och de är fortfarande där, jag kan berätta att det japanska kvarteret i San Fransisco är väl värt ett besök.

Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson

Min tidigare erfarenhet av Majgull Axelsson består av Aprilhäxan. Kanske har jag läst en bok till, men det var längesedan och jag minns inte vilken. Men jag minns att jag inte alls gillade det jag läste då. Det här var en helt annan upplevelse. Dagsaktuellt och upplysande. Varje dag ser jag kvinnan som sitter och tigger på andra sidan gatan när jag går hem efter arbetsdagens slut. Senast förra veckan hörde jag ett reportage om ett projekt som syftar till att samla in romernas berättelser från andra världskriget innan det är för sent.

Malika är ensam kvar. Hon har redan förlorat kontakten med sin familj. Hon har sett sin kusin och sin lillebror dö i Auschwitz. Där i tågvagnen mot Ravensbruck går hennes klänning sönder. Hon är rädd för att råka ännu mer illa ut och tar därför en klänning från en död judinna. Och tar därmed även den döda flickans identitet. Några judiska kvinnor från Norge blir hennes nya vänner i lägret.

Många många år senare blir Miriam gratulerat på 85-årsdagen av sin styvson med familj i det trygga svenska Småland. Hon får ett armband med sitt namn ingraverat. Det är bara ett problem, hon heter ju inte Miriam. Och det här är första gången hon vågar säga det till sin familj. Det var förbjudet för romer att invandra till Sverige ända fram till 50-talet. De släpptes alltså inte in ens efter kriget och fick därmed ingen hjälp från oss. Det var dock bara ett av de skäl som gjorde att Malika/Miriam valde att ljuga om sin bakgrund på vägen mot Sverige och framtiden. Romer betraktades helt enkelt som kriminella och samhället såg väldigt illa på dem. Har något hänt sedan dess kan man undra?

En fantastisk bok och en viktig, men så sorglig berättelse. Obligatoriskt som skollitteratur tycker jag!

Vägen mot Bålberget, Therese Söderlind

Therese Söderlind är en ganska ny stjärna på den svenska romanhimmelen. Vägen mot Bålberget har fått höga betyg av både kritiker och läsare.

En mer nutida familjehistoria flätas samman med 1600-talets häxprocesser. Det låter ju onekligen intressant. Det börjar på 1970-talet med Jacke och hans tonårsdotter, som hittar ett gemensamt intresse i att försöka ta reda på vad det var som hände däruppe på Bålberget. Stämmer det att deras egna förfäder var inblandade i den fruktansvärda häxprocessen? Släktforskningen avslöjar mer närliggande skandaler än så.

Så landar romanen i 1600-talets eländiga, skitiga, fattiga Sverige. Kristendomen har ännu inte helt besegrat den gamla folktron. Mitt i händelsernas centrum finns Malin. Hon har tvingats gifta sig med den våldsamme Erke istället för mannen hon älskar, Matz. Malin får en dotter, Segred. Segreds gröna ögon skrämmer Malin. Inte blir det bättre av att Segred ränner runt i skogen med Matz son, Olof. Trolldom, häxkraft och elaka rykten får fruktansvärda konsekvenser i bygden. Ett stort antal kvinnor får sätta livet till. Men både Malin och hennes dotter lyckas komma undan…

Nej, jag fattar inte det här! Kommer på mig själv med att hela tiden fundera över hur mycket det är kvar och tänka att ”är den inte slut snart”! Kopplingen mellan nutiden och historien är alldeles för svag. Den här tjocka romanen hade mått bättre av att utveckla den medeltida historien mer och stanna där. Nu blir det väldigt segt. Fast jag tycker hon skriver bra. Problemet är för många karaktärer och att det är för mycket som ska läsas mellan raderna. Knappt godkänt från mig.

Under kupolen, Stephen King

Jag gjorde det, jag tog mig igenom den! Min första Stephen King och samtidigt den tjockaste bok jag någonsin läst. Har varit lite fundersam på att ta mig an herr King. Varför? Jo, jag har ju sett en del filmer som skrämt slag på mig, däribland ”The shining” och ”Det”. Därmed inte sagt att det inte finns någon del av mig som gillar att bli skrämd. Och det finns andra filmer på hans noveller och böcker som jag fullkomligt älskar, som ”Stand by me”, ”Nyckeln till frihet” och ”Den gröna milen”.

Så nu var det dags då för den första boken! Vet inte riktigt varför det blev den här. Tror den kändes lagom otäck på något sätt. Har annars ”Carrie” och ”Jurtjyrkogården” hemma i bokhyllan, men har inte vågat!

Vad handlar denna tjockis om då? Över en liten stad med omgivande landsbygd ramlar det plötsligt ned en ogenomtränglig kupol. Läget blir jobbigt när elen lägger ned, radiokommunikationen med omvärlden slutar fungera och det inte kan komma in någon mat utifrån. Vilken tur att en av stadens prominenta politiker har koll på att det finns extra propan. Hur kommer det sig, det kan man undra.

Vilka som är hjältar och vilka som är rötägg visar sig snart. Kommunpolitik på sitt mest osmakliga vis, blandat med våldsamma galningar, människomassor i panik, självmord och anarki. Ja, han har nog haft rätt kul när han skrev detta, Stephen King… Pestens tid blandat med Flugornas herre läste jag någonstans, en beskrivning som nog stämmer ganska bra.

Hur var det att läsa det här då? Jag kommer knappt ihåg början, för jag har hållit på att läsa i några månader nu! Tyckte den första tredjedelen var otroligt brutal och samtidigt ganska seg. Ett långt blodigt anförande i avhuggna kroppsdelar, krockskadade lik och annat elände. Så jag blev lite trött och äcklad. Men så för några veckor sedan började jag titta på TV-serien som är gjord efter boken. Då blev jag sugen på att sugen på att läsa igen. Och då minsann fastnade jag ordentligt! Plötsligt blev det grymt spännande och det var väldigt svårt att släcka nattlampan. Fascinerande vilket flyt det är i språket, innan man vet ordet av har man läst 100 sidor. Och det händer saker hela tiden!

Visade sig för övrigt att TV-serien inte följer boken särskilt bra, och då rekommenderar jag boken istället. Har sett två avsnitt och det blir nog inte fler.

Lite intressant att jag råkade läsa Maze runner, om ett gäng gossar instängda och omgärdade av en labyrint, samtidigt som jag läste om en isolerad stad. Ska nog ta mig an något annat än böcker på temat instängd nu….

Bokutmaning

Förra hösten gav jag mig på en bokutmaning. Som jag sedan glömt av i ett halvår, men jag kan konstatera att jag ändå kommit i mål med målet, vilket var att pricka av 20 stycken punkter på listan!

http://ordlycka.blogspot.se/p/blog-page.html

The Maze Runner, James Dashner

Bioaktuella Maze runner. Klart att boken ska läsas först!

Thomas vaknar upp i en hiss. Det enda han kan komma ihåg är vad han heter. Alla andra minnen har sopats bort. Hissen tar honom till ett udda samhälle med tonårspojkar där världen består av ett stort fält omgivet av stenväggar. Men det finns öppningar ut, genom dörrar som leder till en gigantisk labyrint, The Maze. Pojkarna har varit där i två år när Thomas kommer dit. Ingen vet varför de är där, men varje dag springer ett antal av dem ut i labyrinten och försöker hitta ut. På kvällen kommer de tillbaka igen. Då stängs dörrarna och labyrinten tas över av läskiga monster.

En pojke i månaden har det kommit, men redan dagen efter att Thomas kommit dit kommer hissen tillbaka. Bara det är en avvikelse från de vanliga rutinerna, men en ännu större överraskning väntar när hissdörrarna öppnas. Nu kommer allting att förändras.

Flugornas herre möter Hungerspelen. Grymt spännande är det! Små korta kapitel avslutas med cliffhanger efter cliffhanger. Jag läste boken på engelska och det funkade bra, tyckte det hela var lättläst. Funkade mindre bra att jobba, eftersom det blev sena kvällar innan jag klarade av att släcka lampan och sova… Höll på att glömma att gå av spårvagnen en dag också för att jag var så inne i dramat!

Totalt är det fyra böcker i denna serie. Står nu på kö för nummer två på biblioteket. Det känns okej, bok nummer 1 slutar på ett logiskt ställe så att nummer 2 kan ta över!

Berättelse om herr Roos, Håkan Nesser

Bok nummer tre i Nessers serie om kommissarie Barbarotti. Fast egentligen handlar det inte så mycket om Barbarotti.

Boken handlar såklart om herr Valdemar Roos, en medelålders grå farbror. Han bor med sin fru, som han har tröttnat på och sina två otacksamma tonårsstyvdöttrar. Han går till sitt tråkiga jobb varje dag. Han undrar vad det var som hände, var detta allt livet hade att erbjuda? Plötsligt vinner han en stor summa pengar och nya möjligheter öppnar sig. Han säger upp sig och köper en stuga långt ute i skogen, men säger inget till sin familj. Han åker till stugan, istället för till jobbet och bara njuter av lugnet.

Liksom Guldlock och björnarna, så upptäcker han en dag att det är någon annan som hittat stugan. Han hittar spår av en ung kvinna. De börjar kommunicera med lappar och så småningom öga mot öga. Anna har rymt från ett behandlingshem och har ingenstans att ta vägen. Valdemar har plötsligt någon att ta hand om. Tillvaron har fått en mening.

Det blir en deckare till slut även av denna finurliga Nesserbok. För det visar sig att någon är ute efter Anna. Det hade dock inte behövts, för boken står sig bra som en roman. Lite filosofiskt och väldigt trevligt. Bara lite mord och biljakt också som extra ingrediens. Rekommenderas!