Divergent, Veronica Roth

Tänk dig ett samhälle uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. Beatrice Pryor är sexton år och har hittills vuxit upp bland De osjälviska. Nu är det dags för henne att välja om hon ska vara kvar hos sin familj eller om hon ska lämna dem för en annan falang. Valet hon gör förvånar alla. Hon väljer De tappra och står inför en initieringsfas med hårda fysiska och psykiska prov. Den som inte klarar proven kastas ut till ett liv som falanglös. Beatrice, eller Tris som hon nu väljer att kalla sig, har med sin en livsfarlig hemlighet. Är det den som gör att hon dras till sin stenhårde tränare Four?

Likt Hungerspelen? Tja, lite kanske. Precis som i Hungerspelen utvecklar sig historien till att hela samhället håller på att falla i bitar. Men visst är det upplyftande att det nu äntligen dyker upp spännande böcker med coola tjejer som får vara hjältar. Ganska välskrivet och med komplexa karaktärer dessutom. Jodå, klart läsvärt! Nu mot bioduken!

Rädda varje spillra, Jesmyn Ward

Dagarna före orkanen Katrina gör vi ett nedslag hos Esch. Hon är 14 år och bor med sina tre bröder och sin alkoholiserade pappa i ett fallfärdigt hus. Hennes mamma dog i samband med lillebror Juniors förlossning. Esch kan inte säga nej till sina bröders killkompisar, fast egentligen är det bara en av dem som betyder något. Men vill han ha henne? Hon har varit försiktig tycker hon, men ändå har det som inte får hända hänt. Bröderna har sina problem. Skeetahs hund har just fått valpar och där ser han en möjlighet till lite pengar på fickan. Äldste brodern Randall försöker spela basket bort från fattigdomen. Junior har aldrig haft någon mamma och det är ingen som riktigt orkar med honom.

Å detta är så mörkt. Samtidigt hoppfullt om en familj som försöker hålla ihop trots en katastrof. Nu måste de förbereda sig för en ny katastrof, orkanen Katrina.

Inte en dålig bok, den har vunnit fina priser som den säkert är värd. Men det är väldigt tungt. Jag trodde att boken skulle handla om hur orkanen Katrina ställde till det, men det är inte huvudfrågan. Snarare är det den fattiga svarta familjen i ett nutida USA som är i fokus. Och i detta fall är det mer tragiskt att läsa om än orkanen Katrina…

Bridget Jones – Mad about the boy, Helen Fielding

Först blev jag lite ledsen over att Bridget var tillbaka. Då blev hon inte lycklig i alla sina dagar ändå? Jo, ett tag blev det lycka, men sedan hände hemska saker som placerade Bridget tillbaka på singelkartan igen. Nu som änka, 50 plus och med två förskolebarn. Taskigt läge? Fem år har hon spenderat i ensamhet, men nu tjatar vännerna på henne att ge sig in i kärleksleken igen. Vilket Bridget gör, nu med hjälp av Twitter!

Fjantigt och urvattnat att återuppta Bridgetkonceptet igen? Nejdå, inte alls! Det är härligt att återse min kompis igen. Nu ännu mer galen och förvirrad och dessutom i ett helt nytt läge i livet. Känns ju hoppfullt det här med att bli 50! Och väldigt roligt är det. Kanske också ska börja twittra!? Lättsmält, javisst, men jag förlåter Helen Fielding för det, för jag blev på väldigt bra humör av det här!

Kattens bord, Michael Ondaatje

Lite semester kanske? Vad sägs om en resa på passagerarfartyget Oronsay, från Colombo på Sri Lanka, genom Suezkanalen, över Medelhavet till slutdestinationen London. Det är 1950-tal och Michael är bara 11 år när han ensam sätts på båten som ska ta honom till England där han ska återförenas med sin mamma. Helt ensam är han inte, han har en äldre släkting med sig som förväntas hålla koll på honom. För Michael blir det dock en resa i frihet och tillsammans med två nyfunna vänner utforskar de fartygets och passagerarnas hemligheter. Det är den vuxne Michael som återberättar händelserna och hur resan kom att påverka hans val i livet.
Michael Ondaatje har tidigare skrivit ”Den engelske patienten”, som jag inte läst, men filmen är bland det vackraste jag sett. Det här var också en angenäm upplevelse. Försöker hitta någon slags sensmoral i det hela, men det finns nog ingen. Det handlar helt enkelt om en pojkes upplevelser på en resa med diverse udda figurer. Det är trevligt, underhållande och lite mystiskt och svårare än så behöver det kanske inte vara.

Lärarinnan i Villette, Ingrid Hedström

Martine Poirot är undersökningsdomare i den fiktiva staden Villette. En dag blir en älskad lärarinna i staden påkörd och dödad av en bilist. Flera vittnen hävdar att hon blivit påkörd med flit. Varför?

Ingrid Hedström är en ny bekantskap för mig. Jag gav henne en chans efter ett löfte om att hennes böcker inte skulle vara så ÄCKLIGA som vissa av hennes kollegors. Och nej, det är inte så blodblaskigt. Å andra sidan är det en förskräckligt tråkig deckare. Jag kommer på mig själv med att tänka på annat hela tiden. Eftersom koncentrationsförmågan inte riktigt är på plats och jag mer eller mindre skummar igenom boken, så jag fattar jag aldrig riktigt storyn! En ganska värdelös läsupplevelse med andra ord. Inga fler Hedströmsböcker för min del.

PS Jag älskar dig, Cecelia Ahern

För den som gillar irländsk chick-lit kommer här ett alternativ till Marian Keyes och Maeve Binchy. Cecelia Ahern var väldigt ung, bara 21 år, när hon klämde ur sig denna världssuccé. Det finns både fina ingredienser och smaklöst blask i det här paketet.

Holly och Gerry är ett ungt gift par som drabbas av en katastrof. Gerry får en hjärntumör och dör. Kvar blir en förtvivlad Holly som nu för första gången i sitt liv ska försöka klara sig själv. Hennes vänner och familj försöker stötta, men den som verkligen finns där som stöd på vägen är Gerry själv. Han har lämnat kvar 10 brev till Holly, ett för varje månad som är kvar på året.

Jag har som princip att läsa boken innan jag ser filmen, för den brukar ju alltid vara bättre. Det här är dock tredje gången på kort tid som filmen vinner. I filmen har de fånigaste delarna plockats bort och historien fått lite mer djup. Se filmen tycker jag, och strunta i boken! Läs något annat av Cecelia Ahern istället. Jag gillade hennes ”Om du bara kunde se mig” mycket bättre.

De andra två filmerna som vann över sin bok var för övrigt Hungerspelen del 2 och The Hobbit….

Gone girl, Gillian Flynn

Man blir ju onekligen nyfiken på vad som gör just den här deckaren så speciell att den säljer miljoner världen över. Är det möjligen att hitta ett nytt sätt att skriva deckare på fortfarande? Även om det här nog snarare är en nattsvart, mycket smart thriller, än ett ordinärt kriminaldrama.

Amy och Nick är ett framgångsrikt par, boende i New York. Amy är välbeställd efter att hennes psykologföräldrar skapat sig en förmögenhet genom att skriva barnböcker baserade på henne. Varningklocka nummer ett….

Så hamnar mediebranschen i kris och både Nick och Amy förlorar jobbet. Ekonomin krisar plötsligt till sig ordentligt. Paret ger sig av från sitt perfekta liv i New York och flyttar till Nicks hemstad i Missouri. Nick köper en pub tillsammans med sin syster, för Amys sista pengar, och är trots allt ganska nöjd med tillvaron. Det är inte Amy….

På deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I huset ligger det möbler huller om buller och polisen hittar spår av borttorkat blod på golvet. Vad är det som har hänt? Nick blir snabbt huvudmisstänkt.

Vartannat kapitel i boken berättas av Amy och vartannat av Nick. Först är det kanske lite segt och det händer inte så mycket. Amy är borta och polisen letar ledtrådar. I mitten av boken börjar man ana oråd. Ordentligt. Ingenting är riktigt som man tror. Ingenting går riktigt som planerat heller. På det hela fullständigt oförutsägbart ända till sista sidan och mer och mer spännande ju längre man läser.

Självklart ska det göras film på det här. Det är ju nästan som att läsa ett filmmanus till en film med Ben Afflek i huvudrollen (ja, det är han som ska spela huvudrollen!)

Så förstår jag nu varför boken blivit så populär? Jo, men faktiskt, det här var något utöver det vanliga. Läs!