Lärarinnan i Villette, Ingrid Hedström

Martine Poirot är undersökningsdomare i den fiktiva staden Villette. En dag blir en älskad lärarinna i staden påkörd och dödad av en bilist. Flera vittnen hävdar att hon blivit påkörd med flit. Varför?

Ingrid Hedström är en ny bekantskap för mig. Jag gav henne en chans efter ett löfte om att hennes böcker inte skulle vara så ÄCKLIGA som vissa av hennes kollegors. Och nej, det är inte så blodblaskigt. Å andra sidan är det en förskräckligt tråkig deckare. Jag kommer på mig själv med att tänka på annat hela tiden. Eftersom koncentrationsförmågan inte riktigt är på plats och jag mer eller mindre skummar igenom boken, så jag fattar jag aldrig riktigt storyn! En ganska värdelös läsupplevelse med andra ord. Inga fler Hedströmsböcker för min del.

PS Jag älskar dig, Cecelia Ahern

För den som gillar irländsk chick-lit kommer här ett alternativ till Marian Keyes och Maeve Binchy. Cecelia Ahern var väldigt ung, bara 21 år, när hon klämde ur sig denna världssuccé. Det finns både fina ingredienser och smaklöst blask i det här paketet.

Holly och Gerry är ett ungt gift par som drabbas av en katastrof. Gerry får en hjärntumör och dör. Kvar blir en förtvivlad Holly som nu för första gången i sitt liv ska försöka klara sig själv. Hennes vänner och familj försöker stötta, men den som verkligen finns där som stöd på vägen är Gerry själv. Han har lämnat kvar 10 brev till Holly, ett för varje månad som är kvar på året.

Jag har som princip att läsa boken innan jag ser filmen, för den brukar ju alltid vara bättre. Det här är dock tredje gången på kort tid som filmen vinner. I filmen har de fånigaste delarna plockats bort och historien fått lite mer djup. Se filmen tycker jag, och strunta i boken! Läs något annat av Cecelia Ahern istället. Jag gillade hennes ”Om du bara kunde se mig” mycket bättre.

De andra två filmerna som vann över sin bok var för övrigt Hungerspelen del 2 och The Hobbit….

Gone girl, Gillian Flynn

Man blir ju onekligen nyfiken på vad som gör just den här deckaren så speciell att den säljer miljoner världen över. Är det möjligen att hitta ett nytt sätt att skriva deckare på fortfarande? Även om det här nog snarare är en nattsvart, mycket smart thriller, än ett ordinärt kriminaldrama.

Amy och Nick är ett framgångsrikt par, boende i New York. Amy är välbeställd efter att hennes psykologföräldrar skapat sig en förmögenhet genom att skriva barnböcker baserade på henne. Varningklocka nummer ett….

Så hamnar mediebranschen i kris och både Nick och Amy förlorar jobbet. Ekonomin krisar plötsligt till sig ordentligt. Paret ger sig av från sitt perfekta liv i New York och flyttar till Nicks hemstad i Missouri. Nick köper en pub tillsammans med sin syster, för Amys sista pengar, och är trots allt ganska nöjd med tillvaron. Det är inte Amy….

På deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I huset ligger det möbler huller om buller och polisen hittar spår av borttorkat blod på golvet. Vad är det som har hänt? Nick blir snabbt huvudmisstänkt.

Vartannat kapitel i boken berättas av Amy och vartannat av Nick. Först är det kanske lite segt och det händer inte så mycket. Amy är borta och polisen letar ledtrådar. I mitten av boken börjar man ana oråd. Ordentligt. Ingenting är riktigt som man tror. Ingenting går riktigt som planerat heller. På det hela fullständigt oförutsägbart ända till sista sidan och mer och mer spännande ju längre man läser.

Självklart ska det göras film på det här. Det är ju nästan som att läsa ett filmmanus till en film med Ben Afflek i huvudrollen (ja, det är han som ska spela huvudrollen!)

Så förstår jag nu varför boken blivit så populär? Jo, men faktiskt, det här var något utöver det vanliga. Läs!

438 dagar, Johan Persson och Martin Schibbye

Att åka in i den stängda Ogadenprovinsen i Etiopen med hjälp av motståndsrörelsen, är det korkat eller är det modigt? Men om ingen annan gör det, vem ska då ge en oberoende bild av vad det är som faktiskt händer i området?

De unga journalisterna Johan och Martin har gjort reportage i oroliga trakter förut. Men Ogaden har de aldrig försökt sig på förut, och knappast några andra journalister heller. Först intervjuar de flyktingar som flytt från Ogaden och nu lever i flyktingläger i Somalia. De vittnar om tömda byar och oljebolag som tar över marken efter att militären kört bort lokalbefolkningen. Sedan kommer dagen då Johan och Martin själva åker in i området. Det slutar snabbt illa och de blir tillfångatagna av militären. Nu följer skenavrättningar och bisarra ”erkännanden” på video. Till slut blir de körda till civilisationen. Så småningom en rättegång som är som en fars, därefter en dom och ett långt fängelsestraff.

Första halvan av boken är en spännande skildring av hur man samlar fakta i en oroshärd och samt en actionfylld jakt genom öknen. Den senare halvan av boken, när killarna hamnat i Kalityfängelset, handlar mer om överlevnad och hopp. Hopp som tänds och släcks och tänds igen. Martin, ödmjuk och diplomatisk, skriver romantiska brev till sin fru. Johan är en mer råbarkad typ, som älskar rockmusik. Men det handlar också om de andra som sitter där i fängelset och om den gemenskap som utvecklas mellan fångarna.

Oavsett vad man tycker om reportaget som sådant, så är det här en mycket intressant reportagebok. Väldigt öppet och naket om att sitta som journalist i ett fängelse i ett land långt borta. Samtidigt som Johan och Martin ändå lyckas lyfta det som reportaget var tänkt att handla om från början, det vill säga konflikterna i Ogadenprovinsen. Ska du läsa den här boken? Ja, absolut!

Utrensning, Sofi Oksanen

En nattsvart tidsresa genom den estländska historien, från 1930-talet fram till Estlands självständighet på 1990-talet. Några kvinnor leder oss genom historien. Aliide är svårt svartsjuk på sin syster Ingel, för Ingel har gift sig med Aliides livs kärlek Hans. När kriget bryter ut kämpar Hans kämpar Estlands sak. Det gör att han aldrig mer kan röra sig fritt. Officiellt är han död. Ingel och hennes dotter blir deporterade medan Hans blir kvar hos Aliide. Han lever sitt liv i husets skyddsrum, eller gömd i skogen. För att skydda honom gifter sig Aliide med fienden, en rysk man.

Tiden går och en dag långt långt senare, när Aliide blivit en gammal kvinna, hittar hon Zara i sin trädgård. Zara är ryss, men har kommit till Estland från Berlin. Där har hon suttit fast i girig prostitution, men nu har hon lyckats fly från sina hallikar. Aliide är det enda namn hon känner till i Estland. Hennes hallikar är inte långt bakom henne och hon behöver hjälp. Trots sina upplevelser drömmer hon fortfarande om friheten i väst. Men vem är hon?

Jag har känt till Estlands historia väldigt dåligt, även om jag tydligt minns firandet från när baltstaterna blev fria. De politiska händelserna är inflätade i romanen på ett subtilt sätt. Det är en väldigt mörk roman och jag mådde fysiskt dåligt av att läsa det här. Men så byggs det upp till en spännande thriller, så man måste fortsätta läsa. Och vilken skicklig berättare hon är, Sofi Oksanen. 

Förr eller senare exploderar jag, John Green

Avslutade förra recensionen med att skriva att ”glöm inte bort att ha näsdukar inom räckhåll”. Jag är rädd att det gäller även denna gång. Även om jag snarare bröt ihop i gapskratt…

En romantisk ungdomsbok om tonåringar som har cancer, kan det vara nåt? Efter ett kapitel tog jag mig en allvarlig funderare på det. Men, faktiskt!

Hazel vet att hon aldrig kommer att bli frisk. Även om hon just nu känner sig ganska okej. Hennes mamma är orolig för att Hazels cancerdiagnos ska göra henne deprimerad, så hon tvingar Hazel att gå på möten med en måttligt uppiggande stödgrupp för unga med cancer. En dag dyker Augustus Waters upp där. Han är friskförklarad från sin cancer i benet, även om benet är borta. Han börjar uppvakta Hazel något alldeles enormt. Hazels och Augustus galna korta kärleksromans tar dem bl.a. till Holland. De är på jakt efter en författare, för de måste ta reda på det riktiga slutet till Hazels favoritbok innan det är för sent. 

Det är inte så vansinnigt sorgligt ändå, bara ibland. Sidorna fyllda med humor och värme. Hur fyller man bäst ut den tid man har kvar? Särskilt när man vet att den är kort. Mycket fin bok, rekommenderas varmt! Och en mycket bra sak, den kommer på film under året! Kanske under sin engelska titel ”The fault in our stares”, så håll utkik!  

En oväntad vänskap, Abdel Sellou

Det här är den sanna historien om den osannolika vänskapen mellan Abdel och Philippe. Abdel är en stökig ung kille från Paris förorter som tidigare livnärt sig på att stjäla från turister. Abdels uppväxt hade inte behövt vara så tragisk, men han är ett problembarn från början. Abdel verkar inte särskilt medveten om att livet kunde vara annorlunda och han lever för stunden. Men så gör han en sak rätt i alla fall: Han går på en anställningsintervju och lyckas få jobb som Philippes assistent.

Philippe är en ryggmärgsförlamad, stenrik man med en cancersjuk fru. Philippe har en stark livsglädje, men han behöver hjälp med allt. Abdels starka armar underlättar hans tillvaro väsentligt. Livet vänder för dem båda två. 

Det finns ju en film baserad på denna historia också, en film som gjort världssuccé. Som jag inte sett. Har som princip att alltid läsa boken först! Boken är lättläst och intressant, men ganska kort. Den hade nog vunnit på ännu mer djupdykning i de totalt olika sociala skikt som de båda herrarna i boken kommer ifrån.