Detta är Rosmans andra deckare om
Marstrandsskärgården och den andra som jag läser. Fast jag började inte med den
första, utan den femte eller nåt sånt. Nåja strunt samma! Vi träffar Karin
Adler som är kriminalinspektör och bor på sin båt. Hon njuter av semesterns
sista dagar när hon plötsligt får hoppa in och börja jobba igen. En skolklass
har gjort ett makabert fynd vid fästningen; en kvinnokropp utan huvud. Kroppen
står lutad mot en offersten och har uppenbarligen fått huvdet avhugget. En
stund senare hittas ett huvud uppsatt i en trädgård. Huset som hör ihop med
trädgården kallas för Häxans hus…
En häxbrygd gjord på
medeltidslajvare, ett försummat och oönskat barn, tre barndomsvänner och ett
stulet bödelssvärd, det är vad Ann Rosman bjuder på denna gång. Trovärdigt?
Nej, inte det minsta. Spännande? Jodå, det tar sig lite på slutet, men jag blev
inte så imponerad. Läs Porto Francos väktare istället! Eller ett alternativ; Så
snart jag lagt ifrån mig denna deckare så tog jag tag i islänningens Arnaldur
Indridasons senaste. Han ligger ett antal kvalitetssteg högre än Rosman kan man
säga! Å andra sidan kan Rosman betydligt mer om Marsstrand…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar