Leo Gursky är ensam. Han bor själv i sin lägenhet i New York
och den ende som tittar till honom är hans granne. Leo Gursky är också väldigt
sorgsen. Han förlorade sitt livs kärlek tidigt i livet. Och han har förlorat
boken han skrev om denna upplevelse. Boken om Alma och uppväxten i en liten
polsk stad.
14-åriga Alma Singer, som också bor i New York, hon är
orolig för sin mamma. Det är dags för mamma att träffa en ny man. En dag får
mamman ett brev från en man som vill ha en översättning av ”Kärlekens
historia”. Detta måste vara ett tecken, tänker Alma, som är döpt efter romanens
huvudperson.
Sakta vävs historierna samman. Väldigt sakta. Alldeles för
sakta, tycker jag. Detta var segt. Jag hade höga förväntningar på denna
kritikerhyllade bok, men boken föll ned från sin upphissade piedestal. Den är
inte dålig, absolut inte, men jag önskar att det hade varit lite mer flyt i
historien. Det gör inte saken bättre att det finns två huvudpersoner som heter
Alma, jag blev förvirrad och hade bitvis svårt att hänga med. Och är det inte
lite väl många böcker i snurr just nu som handlar just om….böcker??
Brombergs bokförlag 2005
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar