Blomsterspråket, Vanessa Diffenbaugh

Victoria Jones. Otrygg och misstänksam. En i mängden av dessa fosterbarn som slussats runt från det ena fosterhemmet till det andra. Här får vi läsa hennes historia. Kan en så skadad människa bli hel?

När Victoria blir 18 får hon klara sig själv. Hon lyckas få jobb i en blomsteraffär tack vare en sällsynt talang som hon fått med sig i ett av fosterhemmen, nämligen det viktorianska blomsterspråket. Det fick hon lära sig hos Elisabeth, i vars hem hon trodde att hon skulle kunna stanna. Men hon kan ju inte utsätta en annan människa för sig själv. Det vore ju fel. Ingen kan tillåtas älska en person som Victoria. Ja, detta självskadebeteende blir vi bekanta med under boken. Men blomsterspråket räddar henne. Det går strålande bra med jobbet som florist. Hennes kunder blir så oerhört nöjda med att hon lyckas förmedla de känslor som de efterfrågar, genom att göra sina buketter. Och genom blomsterspråket hittar hon en gammal bekant som sakta börjar dra henne upp ur det där svarta ensamma hålet.

Mycket intressant. Det är uppenbart att författaren har erfarenhet av att arbeta med ungdomar som kommer från en trasslig bakgrund. Och blomsterspråket var en intressant vinkling. De innerligaste känslorna kan förmedlas av de mest anspråkslösa växter…