Ligger hemma i influensa och har inte haft såhär mycket
feber på mer än 10 år. Jag tycker med andra ord lite synd om mig själv idag.
Men allt är ju relativt. Det kunde vara så mycket värre…
Gardells serie om bögarna i Stockholm och när HIV kom till
Sverige på 80-talet, fortsätter med del 2, Sjukdomen.
Hur ska man hitta någon att älska som älskar en tillbaka?
Ja, jag vet inte. Inte är det lätt heller att dels vara bög och dels försöka
vara sina föräldrar till lags som Jehovas vittne. Det tar flera år innan
Benjamin klarar av att berätta sina föräldrar hur det egentligen ligger till
och vad det är för relation han har till sin rumskompis Rasmus.
Vi får fler bakgrundshistorier från övriga i gänget som vi
träffade i första delen. Bohuslänningen Reine, en av de första som får
sjukdomen. Han ligger ensam och dör. Han har överhuvudtaget inte kunnat berätta
för sina anhöriga om sitt liv som homosexuell. Bengt, den vackre teaterstjärnan
som har hela karriären utstakad. Så får han ett positivt besked. Ja, att han är
smittad alltså.
Så tungt och sorgligt, men ändå så vackert berättat.
Dramatikern Gardell kommer fram och språket är nästan poetiskt. Läs den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar