Mangon som sprängdes, Mohammed Hanif

Fakta: Pakistans självutnämnde president, Mohammad Zia ul-Haq, dör i en flygolycka 1988. Han hade gripit makten vid en statskupp 1977. Den tidigare premiärministern Bhutto avrättades och under Zias år vid makten förekom det inte några fria val.

Spekulation: Var den där flygkraschen verkligen en olycka?

Författaren till denna fräscha samhällssatir ger sin version av hur det kanske skulle kunna ha gått till. Helt uppdiktat efter egen huvud dock. Detta i en tid där Sovjet är fienden, USA håller Afganistan om ryggen och Pakistan är en viktig bundsförvant. Så general Zia får hålla på lite som han vill.

Därmed inte sagt att generalen inte är medveten om att det finns fiender i hans närhet. Snarare tvärtom, han lider av svår förföljelsemani och stänger in sig i sitt överdådiga palats och vågar knappt gå ut. Han gestaltas som en ganska fjantig man som gör allt för att det ska se ut som han har kontroll och vet vad han gör. Allt med Koranen i ena handen, som han använder som ett slags horoskop. Hans fru är ganska trött på honom…

Flygkadett Shringris far var överste i Zias armé. En dag hittas översten död, hängandes i sitt eget lakan. Självmord antar alla. Utom sonen. Den unge flygkadetten ser till att hans och general Zias vägar så småningom korsas, men vägen dit är väldigt krokig. Och tar bl.a. omvägen via en mangoodling och en hungrig kråka. Det hela avslutas inte helt oväntat med en flygkrasch!

Underhållande med mycket humor, detta trots ett ganska mörkt kapitel i Pakistans historia. Det är fullt med kulturkrockar mellan Zias militärer och politiskt viktiga amerikaner. Jag hade dock bitvis lite svårt att hänga med, för historien hoppar fram och tillbaka i tid och mellan olika karaktärer. Men absolut läsvärt och intressant att se hur politikens vindar en gång blåst åt ett helt annat håll….