En liten flicka försvinner från
sin mamma på en tågresa mellan Göteborg och Stockholm, med stor efterspaning
som följd. Hennes föräldrar är skilda. Då måste det väl vara pappan som tagit
flickan, för så brukar det ju vara. Eller? Samtidigt får vi följa en psykiskt
nedbruten kvinna som gör allt, precis allt, för att göra Mannen i sitt liv
nöjd.
Ganska komplicerat upplägg med
vilseledande sidospår. Man får veta ganska mycket om utredarna i ärendet och
det tycker jag är trevligt. Detta till skillnad från den förra deckaren jag
läste, av herr Adler!
Fast huvudsyftet med en deckare är
ändå att det ska vara lite spännande. Och jag blir inte så fast i detta som jag
hade hoppats. Helt ok, visst, men inget speciellt. Kommer jag läsa fler deckare
av K. Ohlsson? Nej, jag tror inte det, det finns andra jag gillar bättre.
Språket haltar en del, men det får man kanske förlåta författaren för, det är
ju ändå hennes första bok.
Tycker dock att eftersnacket
”Lyckan väger 11,3 kilo och är rosa” är alldeles underbart!
Askungar, Pocketförlaget 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar