Har gått över från ”barn berättar” till patetiska medelålders män med livskris. I denna roman möter vi Göran, frånskild, medelålders, fanatisk MFF:are och just utsparkad från sitt jobb efter 25 år som informatör. Skåning till råga på allt! Näe då, inget fel på Skåne, men det hela råkar utspela sig i Malmö till att börja med. Göran är förstås deppig och hans gode vän Erik övertalar honom att byta miljö ett tag och följa med på en resa till Indien. Erik arbetar som researrangör. Väl i Indien drabbas Göran av svår maginfluensa och blir kvar på hotellrummet när övriga sällskapet reser vidare. Erik skickar en indisk vän för att titta till Göran. Det slutar med att den indiske vännen tar med Göran hem till sig. Härifrån tar historien osannolika vändningar med en otrohetsaffär med en vacker kvinna, gift med industrimagnat samt en nystart på karriären som journalist. Det är aldrig för sent att börja om på nytt!
Boken påminner en hel del om ”Hundraåringen… som försvann” i sina försök att vara rolig. Jag lyssnade på den som ljudbok och det tror jag var ett lyft. Då får man nämligen höra utmärkte skådespelaren Björn Granath (Madickens pappa ni vet) läsa. Boken är skriven i ”jag”-form och han är mycket trovärdig som berättare. Hade jag bara läst detta som en vanlig bok så hade jag nog mest tyckt att det var fånigt. Nu blev det ändå lite smålustigt och trevligt. Och beskrivningarna av Indien gör att jag vill åka dit. Nu!
Dehlis vackraste händer, Norstedts förlag 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar