Den odödliga Henrietta Lacks, Rebecca Skloot

Ingen har insjuknat i polio i Sverige sedan 1977, detta tack vare vaccinationer som infördes på 60-talet. Europa förklarades poliofritt år 2002 och polio är utrotat från hela Syd- och Nordamerika sedan 1994, detta enligt Smittskyddsinstitutet. Bara ett exempel på de framgångar som hänt inom sjukvården under 1900-talet. Men vem har vi att tacka för det?

1951 insjuknade en afroamerikansk kvinna vid namn Henrietta Lacks i en sällsynt aggressiv livmoderhalscancer. 9 månader senare var hon död. Vid denna tid försökte läkare och forskare hitta sätt att odla mänskliga celler, att använda i forskningssyfte. Nästan på rutin så tog Henriettas läkare vävnadsprover från Henrietta, utan att fråga, för det gjorde man aldrig. Alla andra cellprov man dittills hade försökt odla bara dog. Men inte Henriettas celler. De bara delade sig, och delade sig, och delade sig igen…. Och det har de fortsatt att göra ända sedan dess. Den betydelse som cellerna har för forskning och för utveckling av läkemedel och vaccin, den går inte att mäta. Samtidigt har Henriettas familj hela tiden levt ett eländigt liv. Fattiga och outbildade försöker de bara att ta sig igenom vardagen. Det tog lång tid innan de alls fick veta att deras mamma stod för de världsberömda HeLa-celler som forskare i hela världen använder sig av.

Journalisten Rebecca Skloot vill skriva en bok om Henrietta och låta världen få veta vem hon var. Men Rebecca får kämpa för att vinna familjens förtroende, som vid det här laget inte vågar lita på någon. Samtidigt vill dottern Deborah så gärna lära känna sin mamma, som dog när Deborah var väldigt liten, och ge henne den upprättelse hon förtjänar.

En fantastiskt fascinerande bok! Djupt tragisk, men också väldigt lärorik. Familjen Lacks kristna tro ger ytterligare en dimension till vad som kan ingå i begreppet odödlighet. Etik och moral ställs på sin spets. Samtidigt kan din läkare fortfarande ta dina vävnadsprover och odla upp dem utan att fråga…

Hatties liv, Ayana Mathis

USA kring år 1920. Femtonåriga Hattie ger sig av från den amerikanska södern, mot ett friare liv i Philadelphia. Hennes liv kommer att handla om alla de barn hon uppfostrar, 11 egna och ett barnbarn, och hennes olyckliga liv med sin strulige make. Den engelska titeln, ”The twelve tribes of Hattie” ger en bättre bild av boken. Hela romanen berättas nämligen ur hennes barns perspektiv, ett kapitel per syskon. Det blir som att läsa ett antal noveller, som hålls ihop med Hattie som den röda tråden.

Vissa kapitel är mer engagerande än andra. Samtidigt blir det hela lite ytligt, eftersom huvudpersonen i vardera kapitel gör ett så pass kort inspel i romanen som helhet. Oprah Winfrey har hyllat det här, men jag är inte lika begeistrad. Kan förstås bero på att jag inte har min bakgrund i den amerikanska Södern! Har man det tar man säkert till sig det här på ett mer igenkännande sätt.

Men läsvärt? Jodå, det är en klart läsvärd bok ändå, det måste jag säga. En imponerande romandebut av en 70-talist från Philadelphia. Hatties liv, Ayana Mathis

I kroppen min, Kristian Gidlund

 Kristian Gidlund fick sin cancerdiagnos 27 år gammal. Nu i höstas gick han bort, endast 29 år gammal. Vi får följa Kristian från hans första cellgiftsbehandling mot magcancern. Detta genom att han startar en blogg för att bearbeta sina känslor kring det som händer. Bloggen, "I kroppen min", får snabbt tusentals, följt av miljontals besök. Jag har inte läst Kristians blogg förrän nu, när den kom ut i bokform.

Varför ska man då läsa en så förfärligt sorglig bok? Jo, för det är inte det hemska som är poängen. Det Kristian vill förmedla är värdet av att få leva. Relationerna till vänner och familj. De där ögonblicken som gör en riktigt lycklig. Glädjen över allt han hann uppleva. Och sorgen över det som inte fick plats i hans korta liv.

Vilken fantastisk skribent, så vackra poetiska texter. Så naket och utlämnande! Hoppas att boken blir till en tröst för hans nära och kära just nu. 

Bokutmaning!

Utmanade en läslus-kollega på bokutmaning. Först till 20. Hon vann med fyra månader eller nåt...

Här är min lista! Har jag inte bloggat om dem, så betyder det att de inte var värda besväret. Men de flesta har jag varit nöjd med.

Bäst av alla? Gillar verkligen Kristina Sandberg och Audrey Niffenegger.
Sämst? Paulo Coelho förstår jag mig inte på alls. Och sämre deckare än "Mordet i Eiffeltornet" av Claude Izner är nog svårt att hitta.

1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.

Sörja för de sina, Kristina Sandberg

2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.

3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.

1Q84, Haruki murakami

4. Läs en bok med två personer på omslaget.

5. Läs en bok som publiceras 2007.

En helt annan historia, Håkan Nesser

6. Läs en bok vars titel består av tre ord.

A Cotswold Killing – Rebecca Tope

7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi.

Att föda ett barn, Kristina Sandberg

8. Läs en bok som handlar om vampyrer.

9. Läs en bok som har över 600 sidor.

10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn.

11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.

12. Läs en bok med ett par på omslaget (ett romantiskt par, jfr. fjärde punkten).

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv, James Ford

13. Läs en bok med träd på omslaget.

Själens osaliga längtan, Audrey Nieffenegger

14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.

15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014).

16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor.

Torka aldrig tårar utan handskar- Döden, Jonas Gardell

17. Läs en bok som publicerades under 2013.

Inferno, Dan Brown

18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver.

19. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget.

Fallvatten, Mikael Niemi

20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år.

21. Läs en bok med ”The” i början av titeln.

22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar.

Eld, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren

23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord (jfr. sjätte punkten).

Ett kort uppehål på vägen från Auschwitz – Göran Rosenberg

24. Läs en dystopi.

Vägen, Cormac McCarthy

25. Läs en bok vars omslag är mestadels röd.

Döden skall du tåla, Karin Fossum

26. Läs en (översatt) bok vars omslag är samma som originalet.

27. Läs en bok om tidsresor (som till exempel Tidsresenärens Hustru).

28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.

29. Läs en debutroman.

Små små solfåglar långt borta – Christie Watson

30. Läs en fristående bok.

Little Bee, Chris Cleave

31. Läs en bok utan människor på omslaget.

Om du bara kunde se mig, Cecilia Ahern

32. Läs en bok vars omslag är mestadels vit.

Veronika bestämmer sig för att dö – Paulo Coelho

33. Läs en bok som publicerades 2012.

34. Läs en bok som i originalspråk varken är svenskt eller engelskt.

Mordet i Eiffeltornet, Claude Izner

35. Läs en bok om änglar.

Någonstans inom oss, Kajsa Ingmarsson

En egen strand, Aino Trosell

Systrarna Hanna och Judit flyr från allt. De flyr från jobb, familj, hekt och stress. De har hyrt en strand, en alldeles egen strand. Långt långt borta där ljumma vindar och en obruten horisont ska läka deras själar. Men det går inte. Det finns mörka minnen i det förflutna som de inte kunnat lämna hemma i Sverige och nu flyter de upp till ytan. Kommer de att överleva?

Ganska platt intrig egentligen. Jag tror inte heller på att man skulle vara så uselt förberedd inför en planerad vistelse på en öde ö. Men skriva kan hon, Aino Trosell, och sättet hon skriver på ger mersmak. Medelmåttigt betyg från mig, men klart läsvärt. Ska ta mig an ”Hjärtblad” också.

En engelsman i Paris, Nicolas Barreau

I ljuset av Bokmässan tvingas jag dessvärre recensera en av årets tråkigaste böcker. Årets andra bok från Paris, årets andra riktiga bottennapp.

Aurelie Bredin är en kvinna i 30-årsåldern som äger en restaurang. Så en dag lämnar hennes sambo henne, helt oväntat. Aurelie blir chockad och ledsen förstås och hon strosar runt på gatorna i Paris i sin förtvivlan. Så hamnar hon utanför en liten bokhandel i Paris äldsta kvarter. Hon går in och hittar en bok och det visar sig att boken utspelar sig på hennes restaurang. Aurelie blir besatt av att hitta författaren och hon kontaktar förlaget som har sitt kontor i Paris.

Problemet är att bara att författaren inte finns på riktigt, vilket är en väl förborgad hemlighet. Boken är i själva verket skriven av en redaktör på bokförlaget, Andre Chabanais, under pseudonymen Robert Miller. Andre börjar hitta på de mest avancerade ursäkter för att han ska få träffa den vackra Aurelie istället.

Det borde finnas lagar mot hur förutsägbar en bok kan bli! Varför är det kö på den här på biblioteket? Nej, låna en annan bok istället, det här är helt ointressant!

Om du bara kunde se mig, Cecelia Ahern

Ett tips från en kompis fick mig att ta ned denna guldfärgade bok från en hylla i biblioteket för att undersöka innehållet. Mycket kryptisk beskrivning på baksidan, vad är det här för bok egentligen?

Elizabet är en mycket kontrollerad och känslokall karriärkvinna i 30-årsåldern. Problemet är att hon har sin egocentriska systers lilla sexåring Luke att ta hand om. Detta eftersom systern inte ens kan ta hand om sig själv, hon är för upptagen med att dricka alkohol och festa runt. Stackars Luke har som tur är en barnsköterska som ser till honom och ger honom lite kärlek. Men just när denna roman utspelar sig är hon bortrest. Elizabet blir tvungen att anstränga sig lite mer för Luke. Det går inte så bra och Luke känner sig väldigt ensam. Så ensam att han en dag har med sig en osynlig vän till middagsbordet. Vännen vill också ha mat, tallrik och bestick. Så irriterande tycker Elizabet. Vännen heter Ivan. Så märkligt då att det några dagar senare dyker upp en man i huset som också heter Ivan. Elizabet är helt övertygad om att Ivan är Lukes kompis Sams pappa och Ivan låter henne hållas. Han blir så fascinerad av Elizabet och väljer att hänga med henne istället för med Luke. Förvirringen blir total när Elizabet plötsligt har en osynlig vän som ingen annan kan se, fast själv fattar hon inte det. Ivan får henne att slappna av på ett sätt som hon inte gjort sedan hon var barn. Denna nya fria Elisabet är en främmande fågel som får omgivningen att titta på henne på ett helt annat sätt.

Skickligt att få ihop det här! Lättsmält och trevligt och ett helt unikt koncept. Fullständigt osannolikt så klart, men vem bryr sig. Ibland vill man bara bli lite glad! Så konceptet när man inte hittar någon man är alltså att helt enkelt hitta på en?!