En egen strand, Aino Trosell

Systrarna Hanna och Judit flyr från allt. De flyr från jobb, familj, hekt och stress. De har hyrt en strand, en alldeles egen strand. Långt långt borta där ljumma vindar och en obruten horisont ska läka deras själar. Men det går inte. Det finns mörka minnen i det förflutna som de inte kunnat lämna hemma i Sverige och nu flyter de upp till ytan. Kommer de att överleva?

Ganska platt intrig egentligen. Jag tror inte heller på att man skulle vara så uselt förberedd inför en planerad vistelse på en öde ö. Men skriva kan hon, Aino Trosell, och sättet hon skriver på ger mersmak. Medelmåttigt betyg från mig, men klart läsvärt. Ska ta mig an ”Hjärtblad” också.

En engelsman i Paris, Nicolas Barreau

I ljuset av Bokmässan tvingas jag dessvärre recensera en av årets tråkigaste böcker. Årets andra bok från Paris, årets andra riktiga bottennapp.

Aurelie Bredin är en kvinna i 30-årsåldern som äger en restaurang. Så en dag lämnar hennes sambo henne, helt oväntat. Aurelie blir chockad och ledsen förstås och hon strosar runt på gatorna i Paris i sin förtvivlan. Så hamnar hon utanför en liten bokhandel i Paris äldsta kvarter. Hon går in och hittar en bok och det visar sig att boken utspelar sig på hennes restaurang. Aurelie blir besatt av att hitta författaren och hon kontaktar förlaget som har sitt kontor i Paris.

Problemet är att bara att författaren inte finns på riktigt, vilket är en väl förborgad hemlighet. Boken är i själva verket skriven av en redaktör på bokförlaget, Andre Chabanais, under pseudonymen Robert Miller. Andre börjar hitta på de mest avancerade ursäkter för att han ska få träffa den vackra Aurelie istället.

Det borde finnas lagar mot hur förutsägbar en bok kan bli! Varför är det kö på den här på biblioteket? Nej, låna en annan bok istället, det här är helt ointressant!

Om du bara kunde se mig, Cecelia Ahern

Ett tips från en kompis fick mig att ta ned denna guldfärgade bok från en hylla i biblioteket för att undersöka innehållet. Mycket kryptisk beskrivning på baksidan, vad är det här för bok egentligen?

Elizabet är en mycket kontrollerad och känslokall karriärkvinna i 30-årsåldern. Problemet är att hon har sin egocentriska systers lilla sexåring Luke att ta hand om. Detta eftersom systern inte ens kan ta hand om sig själv, hon är för upptagen med att dricka alkohol och festa runt. Stackars Luke har som tur är en barnsköterska som ser till honom och ger honom lite kärlek. Men just när denna roman utspelar sig är hon bortrest. Elizabet blir tvungen att anstränga sig lite mer för Luke. Det går inte så bra och Luke känner sig väldigt ensam. Så ensam att han en dag har med sig en osynlig vän till middagsbordet. Vännen vill också ha mat, tallrik och bestick. Så irriterande tycker Elizabet. Vännen heter Ivan. Så märkligt då att det några dagar senare dyker upp en man i huset som också heter Ivan. Elizabet är helt övertygad om att Ivan är Lukes kompis Sams pappa och Ivan låter henne hållas. Han blir så fascinerad av Elizabet och väljer att hänga med henne istället för med Luke. Förvirringen blir total när Elizabet plötsligt har en osynlig vän som ingen annan kan se, fast själv fattar hon inte det. Ivan får henne att slappna av på ett sätt som hon inte gjort sedan hon var barn. Denna nya fria Elisabet är en främmande fågel som får omgivningen att titta på henne på ett helt annat sätt.

Skickligt att få ihop det här! Lättsmält och trevligt och ett helt unikt koncept. Fullständigt osannolikt så klart, men vem bryr sig. Ibland vill man bara bli lite glad! Så konceptet när man inte hittar någon man är alltså att helt enkelt hitta på en?!

Torka aldrig tårar utan handskar – Döden, Jonas Gardell

Gardells sista del i triologin om AIDS-epidemin som slog ned bland de homosexuella i Stockholm på 80-talet.

I del tre får vi veta lite mer om Bengt, jämten som kom till Stockholm för att leva ut sin dröm som skådespelare. Han har just fått veta att han nått sina drömmars mål när beskedet från läkaren kommer. Även Lars-Åke får vi lära känna lite bättre i del tre. Han testade ett litet tag på att leva som man förväntas göra, det vill säga i en heterosexuell relation. Det fungerade förstås inte alls.

Så har vi Benjamin och Rasmus. Benjamin vårdar och hjälper Rasmus genom sjukdomen. Själv har han också viruset i kroppen och han bävar för att behöva gå igenom samma sak ensam. Efter att Rasmus gått bort består Benjamins liv väntan. Väntan på att sjukdomen ska bryta ut även hos honom. Väntan på bromsmedicinerna. Så en dag ringer telefonen från Koppom. Det är Rasmus föräldrars granne som ringer och ivrigt berättar att nu är båda föräldrarna borta. Så nu kan Benjamin äntligen åka och besöka Rasmus grav….

Egentligen är det lite märkligt att det är tre böcker. Jag skulle inte rekommendera att läsa dem med alltför långt mellanrum, eftersom de hänger ihop med varann och historien hoppar fram och tillbaka i tiden. Men vad gör det. Gardell har skrivit tre svenska klassiker. Jag ser framför mig att gymnasieelever kommer att få läsa dessa böcker som läxa. Detta för att de ger en bild av Sverige som inte berättas någon annanstans. Läs!

Inferno, Dan Brown

Dantes, förlåt, Dan Browns Inferno, är den tredje bok som jag läser av denne världskände författare. Samma koncept, till och med samma huvudperson, som i till exempel ”Änglar och demoner” och ”Da Vincikoden”. Vad är det då som är så intressant med just ”Inferno”? Jo, den utspelar sig delvis i Florens! Det är så barnsligt roligt att läsa om äventyr som utspelar sig på en plats där man har varit!

Stackars Robert Langdon hamnar mitt i en befarad världskatastrof. Fast först har han ingen aning om det. Han vaknar upp ett sjukhus i Florens, skjuten i huvudet och han minns ingenting. Vad gör han där? Vilken tur att han får hjälp av den supersnygga och supersmarta läkaren Sienna, som hjälper honom genom Florens. Sienna och Robert är på jakt efter Dantes dödsmask och polisen är på jakt efter dom. Varför då? Stackars Robert har fortfarande ingen aning.

Här går det undan minsann. Knappt har Robert vaknat upp ur sin koma förrän första biljakten sätter igång. Sedan fortsätter allt i ett rasande tempo genom hela boken. Däremellan som alltid mystiska symboler, hemliga gångar, gamla tavlor och ett galet geni. Ja, ni känner igen konceptet. Men spännande är det och nog lär man sig något på vägen. Varning får utfärdas, för här blir det sträckläsning och du får inget annat gjort förrän du kommit igenom sista sidan!

1Q84 del 3, Haruki Murakami

Till slut så är det äntligen slut, Murakamis långa epos. Känns som att det hade räckt med en bok för det här. Aomame längtar efter Tengo och finner att hon blivit gravid. Tengo blir skuggad av den skumme Ushikawa som agerar på uppdrag av den mystiska organisation Sakigake. Luftpuppor dyker upp och little people agerar i det dolda. Och vad är det egentligen Tengos pappa sysslar med i sjuksängen?

Jag förlåter Murakami för att det tog så himla många sidor för att få ur sig det här. För han skriver så fantastiskt smittande! Det är ett rent nöje att läsa, även det kanske inte är så högt tempo i romanen. Inte förstår man det som händer heller. Och plötsligt är det slut. Jaha!

Att föda ett barn, Kristina Sandberg

Jag fick tips om denna bok av en bokhandlare och den mannen visste vad han pratade om. Jag har råkat ut för en hel del sega böcker i sommar, som jag inte orkat recensera. Men nu, äntligen, hittade jag den. Den där boken man längtar efter att få spendera all sin tid med. Attans att jag börjat jobba igen så jag måste slösa bort en massa timmar där! Sedan hem till solstolen på balkongen och bara läsa….

Maj är ung och vacker och hela livet står för dörren. Så har framtiden lite väl bråttom in. Efter en natt med en betydligt äldre man, finner hon att hon är gravid, endast 20 år gammal. Nu utspelar sig det hela år 1939, så det är en stor skam att råka ut för detta. Maj anses ha tur ändå. Mannen, Tomas, erbjuder sig att gifta sig med henne och hans familj har det ganska gott ställt. Kanske är Maj bara en lycksökerska? Tomas mor är inte nådig mot Maj, men svägerskan Titti tar henne under sitt beskydd. Tänk att behöva gifta sig med någon man inte känner. Det finns minst sagt vissa spänningar i äktenskapet. Det blir inte bättre när det visar sig att Tomas dricker alldeles för mycket.

Kristina Sandberg har ett alldeles eget sätt att skriva. Vi följer inte bara passivt med Maj under hennes första år som gift, vi får också följa hennes tankar. All självförbråelse, osäkerhet och frustration. Boken är oemotståndlig och samtidigt ganska sorglig. Det är ingen lycklig kvinna vi möter. Det ska bli mycket intressant att följa Maj i två böcker till. För det är ju så bra att detta är den första boken i en triologi!