H som i hök, Helen Macdonald

H som i hök, eller snarare H som i Helen, är en självbiografi. Det tar mig hela boken innan jag fattar det! Och då blir jag ännu mer fascinerad av detta minst sagt unika sätt att hantera ett sorgearbete.

För Helens liv blir något annat i samband med att hennes pappa går bort. Av någon anledning bestämmer hon sig för att ta upp en hobby som inte är så vanlig. Hon bestämmer sig för att på falkenerarvis tämja en duvhök. Så en dag får hon hämta höken Mabel och ett alldeles särskilt äventyr tar sin början.

Med sig på resan har hon en annan falkenerare, eller snarare orden från en annan falkernare, nämligen TH White. Samme White kanske är något mer känd för att han även har skrivit ”Svärdet i stenen”, ni vet den om kung Arthur och riddarna kring runda bordet. Det var tur att White skrev lite annat i sitt liv också, för någon lyckad falkenerare var han inte får Helen erfara. Men för Helen och Mabel går det ganska bra. Med mycket tålamod finner de varann, samtidigt som Helen finner en väg ut ur genom sin sorg.

Sorgsen och kanske lite tung, men väldigt intressant bok. Någon man inte läser om varje dag, varken sorgebearbetning eller hur man tämjer en duvhök! Eller försöker tämja en duvhök, för helt tam kommer den aldrig att bli…