Min mormor hälsar och säger förlåt, Fredrik Backman

Fredrik Backman slog verkligen knock på mig med sin förra bok, ”En man som heter Ove”. Höga förväntningar alltså.

Elsa är åtta år och annorlunda. Hon bor med sin mamma och hennes nye man i ett hyreshus. I samma trappuppgång bor Elsas bästa och enda vän; mormor. Mormor är också annorlunda. Eller galen, enligt somliga. Snart kommer det en Halven också, men Halven bor än så länge i mammas mage. På kvällarna tar mormor Elsa ut på storslagna äventyr till sagornas värld, Miamas. Tyvärr är verkligheten ingen saga med lyckligt slut. För mormor är sjuk och så dör hon. Kvar hos Elsa har hon lämnat en skattjakt. Skattjakten tar Elsa ut i trapphuset, för det visar sig att i hennes hus bor det människor som mormor vill säga förlåt till.

En rörande historia om människor, och djur faktiskt, som inte passar in perfekt i samhällets normer. Jag gillar själva storyn. Tyvärr är boken jobbigt och stolpigt skriven. Rekommenderar snabb skumläsning av de delar som beskriver sagovärldar. Snälla herr Backman, lova att du aldrig ger dig på att skriva fantasy, för det är du inte bra på! Men resten, det som utspelar sig i den mer verkliga verkligheten, det är en fin berättelse med ett bra budskap. Så även om jag var beredd att ge upp boken halvvägs, så måste jag ändå säga att den är värd att läsas.