Innan floden tar oss, Helena Thorfinn

Första dagen på semestern, första boken genomläst! Vi tar oss till Asien och till det myllrande Bangladesh....

Sofia har fått ett toppjobb som biståndsansvarig vid svenska ambassaden i Bangladesh. Hon tar med sig sin man Janne och deras två små barn och flyttar dit. Sina relationsproblem tar de också med sig i bagaget. Väl i Bangladesh är kulturkrocken total och klyftan mellan de fina västerlänningarna och de vanliga människorna i Bangladesh är enorm. En ny form av kolonialism (och slaveri?) har utvecklat sig inom framförallt textilindustrin.

Mina och Nazrin heter två tonårsflickor som ger sig av från sin hemby in till Dhaka, i jakt på ett bättre liv. Detta efter att deras storasyster blivit mördad av sin svärmor, för att hemgiften inte blivit betald. De vill bestämma över sitt öde själva. Särskilt Mina visar sig ha ett bra sinne för affärer, något som inte alla ser på med blida ögon.

Helena Thorfinn har själv arbetat i Bangladesh och det märks att hon är väl insatt i det hon skriver om. Hon har också lyckats skapa intressanta karaktärer och en berättelse med bra flow. Det känns nästan som att man är där, hos de varma människorna i Dhaka. Man får en förståelse för att bistånd är en mycket komplex fråga i länder med utbredd korruption. Och det är med bitter eftersmak som man tänker på plaggen man har liggande i garderoben. Sedan kanske inte Strindberg jublar i sin himmel över språket, det är ganska torrt och rakt på, men det gör ingenting. Jag kan varmt rekommendera denna intressanta roman!