Indridasons huvudfigur Erlendur är
tillbaka igen. Rättare sagt så är Erlendur hemma i sina hemtrakter igen. Han är
tillbaka i sina minnen kring snöstormen där hans lillebror försvann, bara 8 år
gammal, och han själv också höll på att förlora livet. Historier kring
människor som försvinner är därför något han har svårt att släppa. När han får
höra talas om den unga Matthildur som inte återfanns efter en annan stormig
natt för länge sedan, måste han ta reda på vad det var som egentligen hände.
Det är inte alla av Matthildurs närmaste som uppskattar inte att han rotar i
det hela.
Jag är ganska trött på deckare
måste jag säga, även om Indridason sällan gör en besviken. Men det här är inte
en typisk deckare. Det är mer en mental resa om att komma ifatt sitt förflutna
och få ett avslut. Och detta med den isländska naturen så påtagligt nära. Ja,
inte så dumt faktiskt.
Norstedts 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar