När tar man fram den enda ”portugisiska” bok man har i
bokhyllan? Jo när man ska åka till Lissabon förstås! Så portugisk är den dock
inte. Författaren, liksom huvudpersonen, är från Schweiz. Det är kanske därför
jag inte blir så såld….
Gregorius bor i Bern och försörjer sig som lärare. Han är
frånskild och lever ensam men hans elever uppskattar honom mycket. Så en dag
träffar han på först en portugisisk kvinna och en senare en portugisisk bok.
Något som rubbar hans cirklar ordentligt så att säga. Han skaffar sig en
språkkurs att lyssna in sig på och ger sig på att översätta boken han hittat.
Den är en slags memoarer av en portugisisk läkare och poet. Inte nog med det,
Gregorius släpper allt han har och köper tågbiljetter till Lissabon. Där börjar
hans jakt på att försöka förstå sig på bokens författare Amadeu de Prado.
Varför förstår jag aldrig riktigt. Amadeu är död sedan 30 år tillbaka, men
Gregorius lär känna hans systrar och studiekamrater. Och Lissabon förstås.
Jag kan absolut förstå varför man vill åka till Lissabon!
Det är en härlig mysig stad med god mat och intressant kultur. Men den där
poeten? Jag trodde jag skulle få lära mig lite om Portugals diktatur under
Salazar, men sådär hemskt mycket klokare blir man inte. Kul att känna igen
ortsnamn och bostadsområden, nu när man varit där. Men det här var en sällsynt
seg bok! Det måste finnas intressantare böcker om Lissabon att läsa än den här…