”Sveriges första Wallraffjournalist” står det på framsidan.
Vad betyder det då? På Wikipedia beskrivs wallraffande såhär:
”En särskild form av undersökande journalistik är att en
längre tid vistas utklädd, under falsk identitet, i den miljö man önskar
undersöka, vilket kallas wallraffande efter den tyske journalisten Günther
Wallraff”. Haken är bara att boken utspelar sig ett halvt sekel innan uttrycket
föddes!
Tillbaka till Ester Blenda Nordström, en ovanlig kvinna för
sin tid. Hennes liv skulle man också kunna skriva en bok om. År 1914 arbetar
hon som journalist på Svenska Dagbladet. Hon bestämmer sig för att uge sig för
att vara bondpiga och ta anställning på en sörmlänsk gård under en månad. Efter
en noggrann reserch och med en fejkad förlovningsring på fingret ger hon sig
av.
Hon får bo i en pigkammare tillsammans med en annan piga,
Anna. Halv fem ringer väckarklockan. Morgonkaffe. Bara kaffe. Sedan ut till
mjölkningen, som tar ett par timmar eftersom det är 20 kor som ska mjölkas. Men
sedan är det äntligen frukost! Å så vansinnigt hungrig man skulle vara! Så går
dagen, med slit och gnot. Drängarna får sova lite middagslur, men inte pigorna
inte. Ingen rast förrän kvällen kommer och då stupar de i säng klockan nio.
På lördagskvällarna, efter att allt arbete avklarats, ger
sig ungdomarna av till logdans. Anna har en käresta och när han sover över får
Ester sova på höskullen. För livet på landet vid denna tid är tydligen inte så
kyrkligt och kyskt som jag hade föreställt mig det hela, åtminstone inte i
drängarnas och pigornas värld. Men på söndagarna får pigorna i alla fall lite
ledigt. Hela TVÅ timmar!
Det pågår en debatt i Sverige vid denna tid som Ester är i
högsta grad med och driver efter sina upplevelser på bondgården. Det är
nämligen svårt att få tag på kvinnor som vill jobba som piga. Inte så konstigt,
med tanke på arbetsförhållandena och lönen på 15 kr i månaden.
En mycket intressant och tankeväckande reportagebok.
Trevligt och underhållande skrivet dessutom. Utvecklingen har faktiskt gått
framåt skönt nog. Samtidigt skriver Ester om den sällsamma trötthet som bara
uppstår när man uträttat ett riktigt hårt fysiskt arbete. Hon hyllar folket på
bondgården som i sin enkelhet och förnöjsamhet bättre än några andra verkligen
levet i nuet. En lärdom för oss idag kan tänkas?
Ny utgåva 2012, första gången utgiven 1914
Finns bl.a. på Adlibris och Bokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar