Det har gått ett antal månader sedan Lila fick missfall. Hon
anklagar sig själv, eftersom det hände när hon föll nedför en trappa, men
minnet av händelsen är dolt. Sorgen är däremot högst påtaglig. Så
kommer det ett brev om att Lila fått en liten stuga i gåva från en anonym
givare. Hon beger sig till stugan, som ligger ensligt vid en liten sjö. Kanske
kan en renovering av stugan hjälpa till att läka hennes sargade själ? Väl där möts hon av en märklig deja-vu-känsla.
Trettio år tidigare får vi följa Kat, som just avslutat sina
universitetsstudier. Det innebär också att hon måste skiljas från sina
studiekamrater, något de alla tycker är jobbigt. Särskilt plågsam är tanken på
att skiljas från Simon, killen hon varit olyckligt kär i hela studietiden. I
gänget finns också Mac och han kommer på att de ska göra en sista utflykt
tillsammans till en liten stuga som han känner till. Väl där bestämmer sig
gänget för att stanna där som husockupanter. Nu börjar ett år som påminner om
dagens doku-såpor vi ser på TV. Det blir inte bättre av att Kats syster Freya
dyker upp och ansluter sig till gruppen.
En thriller om besatthet och syskonrivalitet som tar sig otäcka
former. Spänningen stiger allteftersom i den förrädiskt idylliska lantmiljön.
Jo, men jag gillade det här, förutom… Näe nu ska jag inte säga för mycket. Men varning för sträckläsning!